Veckans betraktelse
Har vi ansvar för andra?
Naturligtvis vill vi hjälpa dem som står oss nära när de
inte klarar av att hjälpa sig själva. Frågan är dock till vilken rimlig gräns
man orkar att ta sig. Är det riktigt att man helt och hållet ska ta ut sig
själv så till den milda grad att man mår dåligt?
Frågan är också om vi faktiskt vet vad som är bäst för
dem?
Bör vi inte någonstans också ha ett ansvar för oss
själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar