Vampyrer och människor

Här är Seth Hammington och Abigail Convell som är några av huvudfigurerna i den roman jag skriver på nu som handlar om vampyrer. Tiden är sent 1700 tal och om handlingen vill jag inte skriva något än men det blir en spännande roman med många äventyr och framförallt en het och sensuell kärlekshistoria emellan de här två huvudfigurerna.

här är en av de kärleksdikter som han skrev till henne

Dikt om kärlek byggd på romanen jag nu skriver om Seth och Abigail

Dina tankar

Jag hör dina tankar

du viskar

du längtar

Jag dras emot dig

men kämpar emot

vill inte

men springer ändå emot dig

Dina tankar gör mig galen

de ber mig

men jag tvekar

kom inte nära mig

Jag vill inte göra dig illa

Låt mig fly!

Stanna kvar!

©  Peter Knagert

Bokcirkel kom igång tips

Bokcirklar – nio tips för dig som vill komma igång

Är du sugen på att gå med i eller starta en bokcirkel? Här är några tips som kan vara nyttiga att läsa innan ni sätter igång – oavsett om bokcirkeln finns på nätet eller om ni träffas IRL (”In real life”).

Nina Frid driver sajten Bokcirklar.se sedan ett par år tillbaka. Det är en samlingsplats för virtuella bokcirklar med 2500 medlemmar. Jorunn Bergkviststår bakom Bokcirkelonline.com. Här är de båda experternas bästa tips för dig som ska göra bokcirkelpremiär – eller bara vill fortbilda dig inom ämnet:

Det finns gott om resurser på Internet: nätsajter som bokcirklar.se ger dig möjlighet att hitta folk att starta läsecirklar med, eller kanske mjukstarta med att gå med i en virtuell bokcirkel.

Bestäm vilket lästempo du vill hålla, annars riskerar den halva tegelstensromanen på nattduksbordet bli pressande om det bara är några dagar kvar tills du ska diskutera den.

Var inte rädd för din åsikt! Själva poängen med en bokcirkel är att läsare med olika erfarenheter och uppfattningar når fram till ny förståelse – bara för att någon har ryggsäcken full med litteraturvetarpoäng innebär inte det att han eller hon vet bäst.

Välj böcker som ingen i gruppen har läst tidigare. Om någon föreslår en av sina favoriter får resten av gruppen svårt att läsa den med fräscha ögon, det är roligare med en bok som ger en ny upplevelse åt alla.

Teman är roliga, speciellt om man är med i en cirkel som träffas i verkliga livet. En höst med spansk litteratur, där diskussionerna sker över tapas och spanskt vin, låter väl inte så illa? Genom att välja ett tema skapar man dessutom ett sammanhang där helheten blir större än delarna.

Det är en bra idé att utse en samtalsledare. Han eller hon kanske inte behövs, men om diskussionen skulle falna är det tryggt att ha någon som har funderat lite mer och tänkt ut några frågor. Skifta gärna samtalsledare från bok till bok.

Välj en neutral lokal. Visst är det trevligt att komma hem till någon i bokcirkeln, men det är lätt att det sätter press på framtida värdar och värdinnor. ”Gud, vilken middag hon hade lagat, nu måste jag anstränga mig till nästa gång.” Någon sorts neutral lokal, oavsett om det är ett bibliotek, ett kafé eller en restaurang, löser det problemet.

Blanda gruppen. Många bokcirklar består av ett gäng från arbetsplatsen, gamla vänner eller några föräldrar med barn på samma dagis. Den ultimata bokcirkeln är varierad – försök att få in så många olika röster som möjligt.

Varför inte läsa en bok om bokcirklar som förberedelse? Kulturjournalisten Immi Lundin har skrivit två: Cirkelbevis – om läsecirklar på bibliotek och Bokläsarnas kunskapskälla (tillsammans med Kerstin Aronsson).http://www.piratforlaget.se/2009/10/19/bokcirklar-nio-tips-for-dig-som-vill-komma-igang/

Läs en fantasybok som också handlar om mytologi

Vem är det här? tänker du.
Jo det är Gna. Jag har tecknat henne så som jag ser henne. Hon finns i mytologin men det är så här jag ser henne. Hon är med i min senaste bok som heter Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Kapitel 1. Depressionen

Han stod på ett högt berg. Den kalla vinden tog tag i hans hår. Han tittade ut över dalen men i sitt sinne var han inte närvarande. Han kände en oerhörd smärta inom sig som inte försvann. I närmare ett år hade han kämpat emot den förtvivlan som han kände. Över dalen cirkulerade det tre stora rovfåglar. Fåglarnas gälla skrik ekade ödsligt emot bergets kant. Hans tankar var mörka och hopplösa. Han var ensam.  Han ville vara ensam för då kändes hans förtvivlan lite mindre. Annars såg han sitt lidande i en annan människas ögon och det blev för svårt för honom. Den skam han kände blev för svår att visa upp för andra. Han tänkte på det brev som han hade lämnat kvar hemma på köksbordet. Det var hans avskedsbrev. Han blundade och försökte att hålla sin förtvivlan ifrån sig. Om han bara vågade att ta två steg framåt skulle det snart vara över, tänkte han.

   Hans skrik ekade ut över dalen. Gna hörde det förfärliga skriket. Efteråt lade sig den spöklika tystnaden åter till ro. Gna undrade vad som hade hänt? Hon funderade på vem det var som hade ropat.  Gna hade en uppgift och det var att förmedla andras ord och tankar mellan världarna. Gna satt tryggt på hästen Hofvarpner och blickade ner över dalen. I handen höll Gna sin stav. Hon hade en vit lång klänning med spets på klänningskjolen. Till klänningen bar hon svarta stövlar och en svart slängkappa.  På sitt huvud hade hon sin svarta höga hatt.

   Gna tittade ner på berget där skriket hade ekat ut över nejden. Hofvarpners vingar var utfällda och han saktade farten. Därnere låg staden Baklaw. De närmade sig marken och Gna undrade vad hon skulle få se. Hon kände att det vilade en sorg över landskapet.

   De landade på en skranglig och mossig bro. Gna klev ner ifrån Hofvarpner och tittade sig omkring. Hon kunde inte se långt framför sig eftersom naturen var så tät och frodig. Hon såg stenar som var övertäckta av mossa och hon såg rötter som hade flätats ihop och blivit till långa härvor som låg över stenarna. Dimman var tät och ramade in landskapet. Gna gick förbi ett stort träd och tittade upp på trädkronorna som hade draperat sig över stigen där hon gick. De grönskande trädgrenarna hängde ner i klasar och nuddade nästan marken.  ©  Peter Knagert

Kärlekscitat

Karaktärerna i den historiska boken En mans ägodel

Det här är huvudpersonerna i boken En mans ägodel som handlar om 1100 talet. Thormund är en riddare som är ondskefull. Han kallas för Thormund Dräparen med tanke på sina framgångar i kungens armé. Han är alltså kungens närmaste man.  Johanna däremot är oskuldsfull men oerhört stark som stod ut med honom i 9 långa år. På teckningen ovan är hon uppklädd eftersom de är på besök hos kungen och vid den tiden hade Thormund varit snäll emot henne. Hemma på gården brukade hon klä sig i en kappa med huva som dolde alla hennes blåmärken och sår. Thormund misshandlade henne i från första stund som de gifte sig.

Det finns fler som är med i historien och Sten Långe är en av dem. Han är väldigt förtjust i Johanna och möter henne när hon är en ung flicka i en badvik, där börjar berättelsen.

Allt kompliceras dessutom när Amund också fattar tycke för Johanna han ingår i Thormunds hird.

Du hittar alla dessa karaktärer i boken

Kärlekscitat

Sjömän på 1800-talet- Skeppet Eva - historisk fantasybok

Alfrida befinner sig på skeppet Eva och hon brukar alltid tala med de sjömän som har mönstrat på.
Här är ett av de samtalen med sjömännen.
Ur boken

Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

"Järle dök upp och Alfrida frågade honom hur det gick med manskapet på resan? När hon var så nära Järle kunde Alfrida inte hejda sig själv. Hon smög in sin hand i hans. De såg intensivt på varandra.

   - Jo vi har fått flera duktiga sjömän sade Järle. En del lär man som Ni vet att känna lite bättre än andra viskade Järle och lutade sig ömt emot henne. Vi har en ung sjöman som heter Anders Olofsson. Han är född i Göteborg. Redan vid fjorton års ålder prövade han på livet som kajutvakt på Galeasen Vrommen med destination Lettland. När han var arton år flyttade familjen till Gävle och han blev inskriven vid sjömanshuset. Sin första resa gjorde han till Tyskland på skonertskeppet "Believe". Det skeppet berättade Anders för mig var byggt i Amerika sade Järle och kramade om Alfrida medan han viskade orden i hennes öra.

   - Jaha, då har Anders varit med om mycket i sitt liv, konstaterade Alfrida.

   - Ja och en duktig sjöman är han, svarade Järle och kramade Alfrida hårdare.

   - Jag ska gå in till sjömännen och tala lite med dem bestämde Alfrida och lösgjorde sig milt. Hon tyckte om att tala med sjömännen. På det sättet lärde hon känna dem bättre.  Alfrida presenterade sig inne i skansen för det var många nya sjömän på resan. Hon satte sig på huk framför en ung pojke. Han presenterade sig och berättade att han hette  Frans. Pojken var blyg först men när Alfrida väl hade fått honom att tala slutade han inte.

   - Jag föddes 1824 på Gottland. Min far är snickare och han ville att jag skulle ta över hans yrke. Frans ansikte blev mörkt av raseri och han knöt sina väderbitna nävar. Men jag ville inte bli snickare som far, kved han. Nej jag längtade till havet förklarade han. Frans hade något drömmande i blicken, då han fortsatte sin berättelse. Min far hatade sjön eftersom hans bröder hade förolyckats på Nordsjön. Jag vet sade Frans att det är en fara i att vara till sjöss men jag kan ändå inte motstå det konstaterade han. Alfrida nickade. Hon förstod honom så väl, för det var precis samma tankar och hänförelse inför havet som Alfrida hade.

   - Men hur hamnade Ni i Gävle? frågade Alfrida förvånat.

   - Jag gav mig av hemifrån och reste till Göteborg eftersom där fanns gott om sjömansarbeten. Jag har sedan dess varit matros på lotsverkets ångfartyg Burm, vilken var utrustad med fock och gaffelsegel. Vi åkte emellan fyr och lotsplatser. Men jag sökte efter mer spänning och på en gästgivargård träffade jag en av era matroser. Han berättade om att Ni hade goda villkor för sjömän. Ja och sedan reste jag till Gävle och mönstrade på hos Järle Elfstrand, avslutade Frans och strök med handen över sin sovplats.

   Hemma hade vi sparlakanssängar sade Frans plötsligt. Alfrida nickade. Hon såg sin egen sparlakanssäng framför sig där hemma. Det var en väggfast säng med plats för två nedtill där Alfrida och hennes syster hade sovit. Och en plats över med plats för ytterligare två, där hennes mor och Marcus hade sovit. Hon mindes att den ena änden hade haft ett skåp vars nederdel var fotändan för sängen. Som om Frans hade läst hennes tankar sade han.

   - I vårt hem hade vi en dalaklocka intill sängen och vid fönstret stod ett enkelt slagbord. Till höger om fönstret hade far sin hyvelbänk där han stod och snidade möbler, muttrade Frans. Hans mungipor åkte ned i en grimas och Alfrida förstod att såret i hans hjärta inte hade läkt efter bråket med hans far.

   - Jag kunde läsa när jag var sex år bekände Frans och log stort. Alfrida förvånades över den nyheten. Tydligen var Frans mycket begåvad tänkte Alfrida.

   - Vid tio års ålder började jag i folkskolan fortsatte Frans högtidligt.

   - Men vem lärde er att läsa först frågade Alfrida intresserat.

   - Min mors bror Julius lärde mig att läsa. Han var sockenskrivare förtalte Frans. Alfrida nickade...........................................©  Peter Knagert