Translate

Visar inlägg med etikett Hyssna socken 1100-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hyssna socken 1100-talet. Visa alla inlägg

måndag 3 augusti 2015

Vandra i Hyssna socken på 1100 talet

I boken En mans ägodel
besöker Johanna, Amund, Thormund och alla riddarna följande platser

Vandring i skog och Mark
 
Hyssnaleden är en tvådagars vandringsled, 40 kilometer lång med start vid Hyssna gamla kyrka. Leden bjuder på många fina naturupplevelser. Du bestämmer själv hur du vill lägga upp din vandring. Vi hjälper dig gärna med karta och eventuell picknickkorg.
I den södra delen av Hyssnaleden finns sydsvensk bokskog och lövskogsnatur med ett omväxlande ofta flertusenårigt odlingslandskap. Här sträcker sig leden bland annat utmed Surtans bördiga dalgång som en gång varit en mäktig havsfjord. I norr finns stora barrskogsområden och mossar med vildmarksnatur. Leden är tydligt märkt med gul markering och skyltar. Ekbänkar och bord finns vid många sevärda platser.

Några av platserna du passerar:
Hyssna gamla kyrka – vacker kulturmiljö med kyrka från 1100-talet
Bokskogen på Stoms ås – ett av de nordligaste bestånden i Sverige
Torkels gömma – spännande grotta med intressant historia
Liagärde – naturreservat med betagande utsikt över Stora Hålsjön
Hökås – ännu en vacker utsiktsplats. 
Uttermossen – storslaget vildmarksområde

du hittar boken på adlibris bokus cdon bokfynd b.o.d m.fl.
och även här


lördag 25 juli 2015

Riddaren Sten Långe tittade ut över berget. Boken En mans ägodel- riddare 1100-talet


Det här är Sten och Johanna. Hon såg ut så när Sten träffade henne för första gången vid den lilla badviken när Johanna badade naken. Då var hon endast 14 år gammal. Det händer i bok nummer I En mans ägodel. I bok nummer II som heter Släpp själen fri är hon betydligt äldre och har fått rynkor och ser härjad ut. Jag får rita om henne en dag när jag har lust.

Kapitel 1  Mötet med Sten Långe
Det var i juni år 1165. I Hyssna socken gick Johanna Laurensdotter gick ner i vattnet. Det var en vacker och undanskymd badvik. Det var kallt och Johanna huttrade till. Men en stund senare hade hon doppat hela kroppen.  Hon behöll dock stolt sitt huvud över vattenytan. Hon slöt ögonen och lät sig flyta med av vattnets rörelser. Johannas kläder låg på en stubbe uppe vid stranden. Det doftade av skog och ängar runt omkring henne. Hon såg på den ljusgröna vassen som majestätiskt stretade upp emot himlen. Hur skuggorna fanns där i vattnet då träden på andra sidan sjön speglade sig ner i vattnet. Johanna såg de ulliga molnen som sakta rörde sig förbi på sin färd däruppe. En ormvråk kretsade uppe i skyn. En hare skuttade förbi på stigen ovanför badviken. Men annars var det alldeles tyst. Här vid sjön kunde hon verkligen vara ensam. Här kunde Johanna få känna den ro hon behövde. Johanna tittade ned i vattnet och såg småfisk. De simmade runt och emellan hennes ben. Oj vad det kittlade tänkte Johanna och skrattade till.

   Plötsligt knäcktes en gren som störde stillheten. Det prasslade också till bakom henne uppe i skogen. Vad var det? tänkte Johanna oroligt. Det prasslade återigen och skogen kändes med ens skrämmande. Hon hörde dessutom skramlet ifrån vapen. Johanna funderade på alla de historier som far och mor hade förtäljt om män. Oroligt spejade hon upp emot den mörka skogen.
 



   Riddaren Sten Långe stod med sina hirdmän och spejade ut bland skogstopparna. Sten höll sin stridshammare i handen. Med en hammare kunde Sten kasta långt när han satt på hästryggen. En stridshammare hade ett kort skaft och ett huvud med en pik åt ena hållet samt ett yxblad åt det andra. Fäst vid hans höft satt också ett svärd.  Sten var klädd i brynjedräkt. Utanpå den hade han en röd tunika. På hans tunika fanns ett riddarmärke i form av två lejon. Han drog sin hand genom det långa och svarta håret. Sedan satte han på sig sin hjälm. Utanpå hans kläder hade han en röd mantel. Hans kropp var stark och muskulös. Sten var en stolt riddare som alltid gick med huvudet högt.
   Sten hade nyss avslutat sin stridsresa för kung Greger Sunesson då de tillsammans med andra riddare hade drabbat samman med Valdemar och Karl Sunesson. Det sades att Valdemar och Karl var son till Amund den äldres son Johan. Även Gregers far hette Johan och därmed skulle Valdemar och Karl alltså vara hans halvbröder.
   De hade vunnit sin senaste stridsresa tänkte Sten tacksamt och han kände hur tröttheten övermannade honom. Vid anfallet hade båda sidor inlett striden genom att störta emot varandra till häst. Stens hirdmän hade slagit ner vassa pålar i marken för att skada motståndarnas hästar och hindra deras framfart. Sten ansåg att hans hirdmän var överlägsna fienden med svärd både till fots och häst.
   Han tittade sig sömnigt omkring då han stod på berget över badviken. Den senaste tiden hade de inte fått mycket sömn. Han pillade sig tankfullt på sin mustasch. Plötsligt spetsade han sin blick och böjde sig ut över kanten på berget för att se bättre. Därnere under berget uppenbarade sig för honom den ljuvligaste varelse han sett. En vacker kvinna låg ogenerat och flöt i sjön. Även uppe ifrån berget såg Sten att hon var naken. Det här måste vara hans lyckodag, tänkte Sten. Henne skulle han inleda en bekantskap med. Han kände hur han reagerade instinktivt och kände sin lust. Sten räknade snabbt ut att de först skulle behöva rida på bergsplatån ett stycke framöver för att sedan komma ner längre fram och därefter gå tillbaka en bit. Där de stod var det alldeles för brant för att ta sig ner oskadd.  Sten puttade till sin frände Andreas:
   - Hon är min! sa Sten upphetsat med sin bullrande röst och pekade på kvinnan i sjön.  Andreas nickade bifall. De svingade sig skyndsamt upp på sina hästar. Sten beordrade sina hirdmän att slå läger längre fram på andra sidan sjön. Sten och Andreas hästar klampade iväg med hög fart på bergsplatån. Sedan började Sten och Andreas att ta sig nerför berget med smygande steg. Sina hästar lämnade de däruppe.   Men deras vapen skramlade där de gick tillbaka emot badviken.

   Även Johanna hade hört dem komma. Men Johanna insåg att hon inte skulle hinna få tag på sina kläder. Med fasa väntade hon i vattnet och spejade................................©  Peter Knagert