Translate

Visar inlägg med etikett Egna dikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Egna dikter. Visa alla inlägg

torsdag 9 juni 2016

Kärleksdikt

Kärleksdikt som Seth skriver till Abigail, en bok om 1700 talet som just nu ligger i min skrivbordslåda. Seth är en vampyr
Du andas
Jag följer dina andetag
Jag andas med dig
Jag söker din blick
Jag känner din åtrå
och släpper lös min kärlek
Din kropp tar andan ur mig
Jag blundar
Känner din närhet
kärleken är kraftfull
den läker
den andas
den berör
Din hand i min
håller mig
©  Peter Knagert
hjärtan

onsdag 8 juni 2016

Kärleksdikter

Kärleksdikt som vampyren Seth skriver till Abigail, en bok ifrån 1700 talet som just nu ligger i skrivbordslådan

Din hand
Jag håller kvar din hand
lite till
Vet att jag måste släppa
din hand snart
Jag måste se dig gå
Ännu en stund kramar
jag din hand
Vill hålla dig kvar
dig och våra minnen
Sedan skall jag släppa
dig och hela vår värld
Vi ska aldrig mer ses
men vår kärlek kommer
jag fortfarande
att hålla i min hand
©  Peter Knagert
hjärtan

lördag 23 januari 2016

Dikt frusen mark i vinterns kyla

Frusen mark
Marken sover och ligger stilla
skogens djur har gjort sina fotspår i snön
Den gnistrande fjärden står där bland knotiga grenar
och i skogen tjädern skriker ut sin ängslan
Aldrig är solen så röd och varm som på en kylig vinterdag
solen lägger ut bolster över ängarna
smeker våra frusna kinder
och den bitande nordanvinden sänder iväg en kärleksvind
mitt i kalla vintern och jag blir drabbad av kärlekens band
där i vinterns kärva tid öppnas mitt hjärta
Min kärlek till dig är som mäktiga stammar
som omfamnar dig och den frusna barken
min förhoppning är att hålla dig varm därinne inom stugans väggar
att som en vitklädd prins till dig nå fram
ge mig din kärlek och värma ditt hjärta
©  Peter Knagert



onsdag 13 januari 2016

Dikt om vinternatten

En gnistrande natt
Jag lilla människa tittar upp på stjärnhimlen och ser en stjärna falla
Jag stampar i snön och hör hur det knarrar
Vinterkungen gästar oss med sitt kungarike
lägger gnistrande kristaller överallt
kylan finns överallt och kryper in i och tar oss i sitt våld
vi bugar oss ifrån kylan och avvaktar
vi hoppas att vinterkungen snart ska släppa sitt våld kring oss
så att vi kan få tina och mjuka upp oss
ändå är det så oerhört vackert i vinternatten
när vinterkungen drar över himlen i sin gnistrande vintervagn
Jag lilla människa står här nere och ser allt
mitt i vinterns hjärta
©  Peter Knagert