Translate

Visar inlägg med etikett Karaktären Thormund. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Karaktären Thormund. Visa alla inlägg

tisdag 27 juni 2017

Makt, ilska, förödmjukelse och översitteri - en bok om riddare på 1100 talet

Ifrån tanke till handling
Thormund reagerade kraftigt med ett vredesutbrott då han blev varse att hans hustru satte sig upp emot honom. Han ville slå henne och förödmjuka henne. Han måste få utlopp för sin ilska. Tyvärr räckte det inte med att han nästan tog död på henne utan han misshandlade också en kvinna svårt efter det att han våldtagit henne.

Med tankar runt denna sekvens av berättelsen kan man skildra vad Thormund går igenom samt beskriva vad han gör.
 

söndag 17 juli 2016

Karaktärsdrag Thormund riddare år 1100

En karaktär som har huvudrollen är Thormund i boken En mans ägodel.
Boken kommer snart ut i ny upplaga om cirka 1-2 veckor


Här är hans karaktärsdrag
Thormund
maktgalen
elak
grym
narcissist
hustrumisshandlare
kungens närmaste man
högdragen
stark snabb riddare
osäker när det gäller kärlek och känslor
rik
mäktig
kvinnokarl
bitter
fruktansvärt temperament
översittare
känner sig hemma på slagfältet
vill ha flera barn säkra sina arvingar
sträng emot sin hird
nämndeman vid tinget
hård mot legohjon och djur
långt fett hår
intensiv blick
tar ofta bort håret ifrån ansiktet =gest
gestikulerar mycket
vill se resultat direkt
gott självförtroende
dåligt självkänsla
rädd och liten innerst inne
sköter om och tränar falkar
hästmänniska
hans mor var en sköka
hans far var en rik man som till slut tog hand om honom
han både älskar och hatar sin mor
han hatar sin far
hans mor är död
han har förmodligen flera syskon som han inte känner till
den snabbaste riddaren som fanns då
arrogant
avundsjuk
buffelaktig
charmig
djärv
bakslug
hotfull
hånfull
härdad
karismatisk
den patologiske lögnaren= hittar på lögner
den våldsamme narcissisten
den kontrollerande narcissisten
kontrollerande och manipulerande
missbrukare på alkohol
växlar mellan ömhet och elakhet
raseriutbrott får han ofta
hjärntvättare
paranoide narcissiten
image skaparen= gillar att visa upp riddarborg och maka
helgonliknande narcissisten
ångestfulle narcissisten
kroppsspråk: rak i ryggen hakan lyft




lördag 17 oktober 2015

Tankar om en härskare- Boken En mans ägodel- historisk

En härskare är i grund och botten en väldigt ensam och rädd människa
Men det ser den personen noga till så att inte andra ser. Han/hon döljer det väl under en dos nonchalans och kaxighet samt dominans. En av mina huvudfigurer som är den som har varit mest härskare är Thormund Stenbok, kallad Thormund Dräparen. Han är en figur som alltså levde på 1100-talet i min fantasi. För honom var kontroll och diktatur två grundpelare som höll honom uppe. Han bar också på en oerhörd bitterhet dels till sin mor och dels till sin far. Han bar också på en stor sorg över att hans barndom var som den var. Men han var också en slags narcissist eftersom han inte hade förmågan att sätta sig in i andras känslor. Jag skulle ju kunna tycka att han borde sett hur han behandlade sina båda söner, så olika och så orättvist men det gjorde han inte. Han visste inte att han var en stor förebild för dem och att han skulle komma att betyda väldigt mycket för dem, trots den han var. I bok nummer 2 kommer läsaren sedan att märka hur mycket han präglade dem och hur de sedan bar vidare hans ilska på olika sätt. Han påverkade också i hög grad sin hustrus liv till det yttersta. När han slog henne var hon många gånger inte långt ifrån döden. Men han såg inte det heller och ville inte förstå det. Men en gång lät han tillfälligtvis sin rädsla komma fram när Johanna låg apatisk och inte brydde sig om att han slog henne. Det var enda gången han blev riktigt rädd och då kom hans barndom i kapp honom och han led, liksom då. Men annars ångrade han inte något utan ansåg att allt han gjorde var det rätta.
Han var en härskare ut i fingerspetsarna. Han var en hierarkisk härskare först och främst eftersom det var han som var överhuvud. Men något man inte kan klandra honom för när det gäller att vara härskare var att han inte var en komplimanghärskare, eftersom han aldrig gav någon ens ett uns av beröm. Däremot var han en projieringshärskare eftersom han alltid fick andra att se att de gjorde fel och inte han. Själv gick han runt med en gloria på sitt huvud och var ofelbar, i alla fall i sina egna ögon. Han var alltså självgod och uppblåsbar men om någon vågat gå nära honom och utmana hans innersta tankar hade han ramlat ihop som ett papper som vittrar sönder. Men ingen vågade att utmana honom, i alla fall inte på det viset. Däremot älskade han att slå sönder andra både fysiskt och psykiskt. Han satt i stadens råd och där hade han också en slags roll som en domare. Han fick alltså också där styra över andras öden och han var hård och skoningslös även där. Trots sitt yttre var han oerhört vek och svag innerst inne men med hjälp av sina härskarmetoder växte han ändå tum för tum. Han behövde ha den näringen för att orka att fortsätta leva. I grund och botten var han trött på att leva och var oerhört besviken på livet och det svek han utsatts av sina föräldrar.
   Varje gång han slog Johanna så lättade den där oerhörda vreden lite grann och därför kunde han inte låta bli att slå henne. I och med att han slog henne kände han sig bättre för stunden. Han var oerhört deprimerad men på den tiden visste man inte så mycket om det. Kort sagt är han en väldigt sorglig figur men ändå är det han som styr hela handlingen i boken för det är han som åstadkommer det som sker i boken genom sin egen inblandning.
Det är också hans inställning till livet som blev bokens titel: En mans ägodel. ©  Peter Knagert


fredag 16 oktober 2015

En ondskefull riddare- historisk roman 1100 talet

Här är Thormund som jag har ser honom


Han är en av huvudfigurerna i boken "En mans ägodel"
Ja vad kan jag säga om honom?
Han är ond
Han är bestämd
Han anser att han äger sin hustru
Han misshandlar sin hustru
Han är kungens närmaste man
Han äger flera gårdar samt en riddarborg
Han bor mestadels på Granö i Hyssna socken
Du kan provlyssna på boken till höger under etiketterna
Så här ser boken ut

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEherGYiBC1XU7QgGAwlvWM_UxgrWCEHNhyphenhyphenlnaVuO__h96kfnhn8D5vL8SjyzMKrP6qqjZyUZ92NHcl0wahrHgGx3Fju_gjgWyW4PydRUtydqUF4acK0VymUsy2hh73tKjPraeiIiXZvSds/s1600/bild-en-mans-c3a4godel-bokus.jpg


tisdag 1 september 2015

En ondskefull riddare

Här är Thormund som jag har ser honom

Han är en av huvudfigurerna i boken "En mans ägodel"
Ja vad kan jag säga om honom?
Han är ond
Han är bestämd
Han anser att han äger sin hustru
Han misshandlar sin hustru
Han är kungens närmaste man
Han äger flera gårdar samt en riddarborg
Han bor mestadels på Granö i Hyssna socken
Du kan provlyssna på boken till höger under etiketterna
Så här ser boken ut

söndag 30 augusti 2015

Riddaren Thormund- En mans ägodel- historisk bok 1100 talet

Det är tufft att skildra en elak och hemsk person. Men jag var tvungen att gå in och försöka att förstå Thormund men jag lyckades ändå aldrig förstå honom. Jag tycker som man att han hade kunnat göra allt så mycket enklare och framförallt vara godare. 

Men hans karaktärstyp kom till mig direkt som det brukar göra. Och ifrån den stunden var det liksom karaktären själv som bestämde vad som skulle ske. 

Hans bakgrund är:
Han är kungens närmaste man
Han är oerhört rik
Han är aktad 
Han är en storslagen riddare i kriget
Vid tornerspelen vinner han dessutom också alltid
Han är väldigt populär bland kvinnorna
Han är väldigt burdus och otrevlig emot sitt tjänstefolk
och han ger också order om att de ska pryglas
Hans barn liksom hans hustru är marionetter i hans liv, hans liv är det enda som räknas enligt honom
Han utövar härskartekniker
Han är en narcissist
Han tycker om att dricka mjöd
Han kan dansa och gör det då och då på marknader
Han är orädd
Han känner inte empati för någon
Han är en vinnare när det gäller att uppnå det han vill 
Han har en nedvärderande syn på kvinnor och äktenskapet
Han tycker om när hans barn slåss emot varandra, den starkaste kommer att vinna säger han alltid.
Han jobbar också i tinget där han skipar rättvisa som han anser

Han är en av huvudfigurerna i boken: En mans ägodel
Här är han på besök hos kungen på slottet



fredag 28 augusti 2015

Historisk bok- Den vuxne mannen talar med drottningen om hans mor som var en hora

Jag tänker på den gången när Thormund dräparen som han kallades låg i drottningens knä. Hur han anförtrodde sina innersta tankar för henne, något han aldrig tidigare hade gjort.

Han som var stor och stark och orädd visade då sina tvivel om livet och människorna och den grund han stod på. Det var en grund som vacklade betänkligt i fogarna och som hade format han som en ond människa som tog utan att ge.

Han tänkte på hur hans barndom var där i de fattiga gränderna tillsammans med hans mor. Han grymtade missbelåtet när han tänkte på sin mor. Hon hade varit en hora som hade tagit betalt för sex. Han glömde aldrig alla de män som hade  besökt dem. En del av dem hade också slagit hans mor innan de slängt några futtiga mynt på golvet. Som pojke hade han stått gömd bakom dörren och sett på sin mor och männen. Han hade känt sig så ledsen och liten. Han visste också att han inte kunde göra något åt deras situation eftersom han var för liten. Han kände en oerhörd vrede till sin döda mor och även en än större vrede emot sin far. Hans far hade varit en rik herreman som medvetet bestämt sig för att glömma hans mor och honom. Allt det som hänt hade skapat ett sår i hans själ som aldrig skulle läka. Han visste inte vad han skulle göra med sin vrede och kände att han måste slå för att kunna andas.

Här ett utdrag ur boken när Thormund och Johanna är på den ståtliga bjudning som kungen hade på slottet.
"Kapitel 23   I drottningens knä
Några dagar senare en eftermiddag smög Johanna sig efter sin make och såg hur han satte sig ner på en trädgårdsbänk för att tala med drottningen. Fåglarna sjöng på sin egen symfoniorkester och det andades av frid och ro runt om dem.
   Johanna stod nära och orörlig bakom ett högt buskage i trädgården. Drottningen och Stenbock talade om rikets säkerhet först. Johanna kunde ändå höra den familjära stämningen emellan drottningen och Thormund. Men senare spetsade Johanna öronen. Hon såg att Thormund lagt sitt huvud i Cecilias knä och hur drottningen pillade i hans hår. Plötsligt sa drottningen:
    - Vem var din mor? sade drottningen stilla. Hennes röst var öm och tillitsfull.  Det blev tyst en lång stund. Så lång tid att Johanna inte trodde att han skulle svara henne. Då Thormund började tala var hans röst annorlunda. Thormund arbetade förtvivlat med sig själv för att berätta om sina känslor. Det var helt nytt för honom att tala om det. Ingen hade tidigare frågat något om hans mor.
   Minnen av hans mor som han älskade men som inte kunde älska honom, var begravd i hans minne. Hans röst lät förtvivlad och hatisk på samma gång. Det var som om hon kände den smärta han bar på genom att höra hans röst.
   - Min mor var mycket vacker började han och drog häftigt efter andan. Med uttryckslösa ögon stirrade han upp i den blå himlen. Däruppe seglade stolt några moln förbi, noterade Thormund. En fågel flög strax över dem såg Thormund förvånat. Drottningen var tyst och stilla. Hon väntade på att han skulle berätta.
   - Min mor.... han stakade sig..... Hon brydde sig inte om mig sa han med tydlig smärta i rösten. Jag fick alltid driva omkring bland de andra fattiga barnen. Ofta var jag hungrig och ingen såg efter mig sade han och rösten bröts nästan. Min mor var en sköka. Han uttalade det med förakt. Drottningen drog efter andan men ville inte störa Thormund i hans tankegångar. Jag såg sådant som barn inte bör se sa han bittert. Och hans smärta hördes i rösten. Det var som om Thormund hade stängt kärleken till modern inne i sitt hjärta , dit ingen kunde nå. Ett ställe som var för smärtsamt att ta fram i ljuset. Drottningen fortsatte att smeka hans huvud.

   - Min far höll ögonen på mig och såg mitt elände, sade han med en halvkvävd röst. En dag hämtade han mig sonika. Jag fick ett bättre liv materiellt sett sa han krasst och ett halvkvävt skratt kom ur hans mun.  Men det var inte ett glädjeskratt utan snarare ett ironiskt skratt tänkte Johanna. Men fortsatte Thormund nu med tydlig trötthet i rösten. Jag fick ingen kärlek ifrån min far. Lika lite som ifrån min mor. Det blev ett ensamt liv för mig. Far var mycket sträng och slog mig ofta sa Thormund kort.  Till skillnad då han talade om sin mor hade hans röst blivit fientlig och bitter. Han sa att det aldrig skulle bli en riddare av mig men far hade fel. Fadern hade också haft fel att Thormund aldrig skulle bli rik. Du lever enbart på grund av mina tillgångar sa han alltid. När som helst kan jag kasta ut dig hotade han mig berättade Thormund för drottningen.  Nåväl jag har fått min hämnd sade Thormund med ett belåtet bullrande skratt. Min far har säkerligen hört att jag är rik. Hoppas att det har kommit även till min fars kännedom att jag är kungens närmaste man avslutade Thormund.
   Drottningen sa fortfarande inget utan fortsatte att smeka honom lätt på huvudet och drog ömsint i hans hår. I hennes ögon syntes tårar. Johanna tänkte att det borde varit hans mor som smekt och uppmuntrat honom eller lyssnat på honom som drottningen  gjorde.

   Thormund kände sig avspänd då han äntligen hade fått dryfta detta med en annan människa. Aldrig förr hade han gläntat på locket till sin barndom. Men han såg upp till drottningen som var en madonna för honom. I hans ögon stod hon över alla andra kvinnor. Thormund visste inte någon annan kvinna som var så klok som Cecilia. Thormund såg hur drottningen tankfullt såg på honom. Han var tacksam över att hon inte sagt något för det skulle ha hindrat hans berättelse. Det Thormund behövde var någon som lyssnade och det hade hon gjort. Det var som om allt svårt i bröstet hade omgrupperat sig. Det hade inte läkt men det kändes mer uthärdligt funderade han.
   Johanna kände sig svartsjuk på drottningen om hade fått ynnesten att tala allvar med hennes make. Själv skulle hon aldrig våga fråga honom. Thormund skulle aldrig ha öppnat sig för henne. Drottningen och Thormund nådde varandra där på bänken i trädgården. Hennes majestät såg in i Thormunds mörka själ. Men nu visste Johanna i alla fall hur hans barndom hade varit. Thormund hade liksom hon själv haft en svår barndom. Hon och Thormund hade mötts som två söndriga människor. Och i nästa andetag slog det henne att de inte hade orken att hjälpa varandra. Vi har båda tunga bördor att bära tänkte hon med visshet.©  Peter Knagert


tisdag 18 augusti 2015

Riddare och härskareteknik- Läs boken om riddare som handlar om 1100talet

Olika sorters härskartekniker
Thormund i boken "En mans ägodel" utövar flera olika sorter av härskartekniker som jag förstår när jag läst Elaine Eksvärds bok "härskarteknik". Jag skrev boken för två år sedan och i dagarna skickade jag efter Elaines bok. Det har varit intressant att läsa att Thormund utövade väldigt många härskartekniker på Johanna.
Naturligtvis får man ta hänsyn till den tid som rådde då när kvinnorna inte hade rösträtt och när de tillhörde en man men det är ändå intressant att nu 2015 titta på vilka härskartekniker han använde sig av, för att förstå honom bättre. Men ju mer jag får fram av honom desto mer elak och svår blir han att förstå. Men jag har kommit fram till att han hade en oerhörd vrede inom sig som förmodligen kom ifrån att hans mamma var en hora och att hans far egentligen inte ville ta hand om honom. Han fick alltså kämpa sig fram till den position han hade men det är inte något skäl till att låta allt gå ut över hans hustru. Så jag förstår honom inte fullt ut. Hans vrede borde istället ha applicerats på hans mor och far men som jag ser det så gick all den ilska han kände utöver Johanna, tjänstehjonen och Beredslava. Förmodligen var det därför som Johanna kände sympati och gemenskap med just tjänstehjonen och Beredslava. De var alla i en utsatt position där våld och vrede fanns i deras vardag. Johanna blev ju ideligen våldtagen av sin make och också slagen.
När jag skrev om honom som en karaktär tänkte jag aldrig på att han utövade olika slags härskartekniker utan jag skrev bara för att det var sådan han var som person. Jag visste att han var en elak person men nu efteråt har jag börjat fundera på hur han kunde vara så elak.
Ska vi nu gå igenom vilka slags härskartekniker som han hade enligt Elaines bok så blir det följande:
Hierarkimetoden
Han var rik och kunde utnyttja andra på grund av det. Han utnyttjade sin position för att förtrycka och nedvärdera människor som bodde på riddarborgen och runt omkring. Han utnyttjade också det faktum att Johanna var gift med honom och därmed också tillhörde honom, precis som ett djur i ladugården tillhörde honom. Johanna åh sin sida reagerade med att underkuva sig själv och göra sig mindre än den hon var. Hon var en gårdsfru och borde ha haft mer makt men genom hans inflytande över henne hade hon egentligen inte mer makt än de tjänstehjon som hon stod över.
Projiceringsmetoden: Han försökte ideligen att hitta fel på henne och därmed sänka henne ytterligare. Det var oftast små saker som hon gjorde som han förstorade.
Martyrmetoden - han spelade på hennes dåliga samvete att hon i hans ögon var en dålig hustru och hon höll med honom. Hon levde i den verklighet som han hade skapat åt dem och visste inte om någon annan verklighet. Hon var också mycket ung när hon gifte sig och faktiskt inte mer än ett barn. Därmed lät hon sig lätt domineras av honom. Alla runt Thormund gick runt med en olustig känsla i hans närhet. Denna kuslighet gick inte att sätta fingret på men den fanns där som en svart slöja över hela Granö. När Johanna sedan ideligen bad om ursäkt så spädde hon endast på martyrmetoden och förminskade den inte, tvärtom.
Uteslutningsmetoden - Han uteslöt henne medvetet när de talade om affärer eller krig. Han visade henne därmed att hon inte hade huvud till att nedlåta sig till sådana stora saker. Hon blev osynlig. Hon blev alltså inte sedd i en situation som hon borde blivit sedd. ©  Peter Knagert (text)
------------------------------------------------------------------------------------------
bild:www.so-rummet.se




fredag 31 juli 2015

En kuslig stämning på Granö riddarborg - Boken En mans ägodel

Det infinner sig en speciell stämning direkt på Granö redan den första halvtimmen så känner sig Johanna mycket illa till mods. Thormund är kungens närmaste man och van att få det som han ville ha det. Han var inte rädd för någon och var inte sen att utnyttja sin makt och ställning överallt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Johanna såg upp emot de stora träden som fanns mitt på tunet. En svärm av svarta kråkor väsnades och slogs i trädet. De tittade misstänksamt ned på Johanna. Deras svarta näbbar lyste likt stålklingor i solljuset. Två kråkor flög ned emot henne och Amund. Precis när kråkorna var alldeles ovanför dem lyfte de igen. Johanna rös och huttrade till av ängslan. Hon mindes gamla Margaretas ord om kråkor som flyger ner emot en människa. Kråkorna varnade om hemska tider. Johanna ordnade anletsdragen där på hästryggen och försökte att skaka av sig de hemska föraningarna.
 



   Några gäss sprang rädda omkring längre bort när deras hästar närmade sig. Thormund klev myndigt av sin häst och stegade fram till den stora kraftiga dörren på det största huset. Framför dörren satt en bedårande liten kattunge. Det var den vackraste kattunge som Johanna hade sett. Thormund muttrade något och sedan sparkade han bort  kattungen  ifrån ingången och öppnade därefter dörren och skrek:
   - Fram med mat era lata jävlar! Vi ska ha mat på bordet! Er nya matmor har kommit! fräste han. Amund hjälpte Johanna att stiga av hästen och de skyndade båda in i huset tillsammans med hirdmännen. Johanna var förvirrad och hon försökte att förstå all denna välfärd som fanns hos Thormund. Hennes far ägde en stor bit land och flera gårdar. Men hennes make måste vara oerhört rik, tänkte Johanna.  Hon slog ut med sina händer av pur förvåning. Överallt såg hon stora hus. Det var som om det var en hel by.
    Thormund satte sig vid ett stort långbord och en piga serverade honom mjöd i ett trästop. Pigan såg rädd ut och hon spillde en droppe. Då smällde Thormund snabbt till henne på armen och röt något som inte Johanna kunde urskilja. Men sedan hörde hon tydligt vad han sade:
   - Din olycka! Du häller inte upp mjöd ordentligt! Gör du om det så skickar jag ut dig på bar backe!  hotade han. Pigan neg och tittade skamset ner i golvet. Thormund viftade irriterat iväg henne som om hon hade varit en fluga.
   Amund visade fram Johanna till platsen bredvid Thormund. På andra sidan om Johanna satte sig Amund. Johanna kände tydligt en atmosfär av vrede i detta hus..............©  Peter Knagert

fredag 17 juli 2015

Karaktären Thormund- ond och elak

Det är tufft att skildra en elak och hemsk person. Men jag var tvungen att gå in och försöka att förstå Thormund men jag lyckades ändå aldrig förstå honom. Jag tycker som man att han hade kunnat göra allt så mycket enklare och framförallt vara godare. 

Men hans karaktärstyp kom till mig direkt som det brukar göra. Och ifrån den stunden var det liksom karaktären själv som bestämde vad som skulle ske. 

Hans bakgrund är:
Han är kungens närmaste man
Han är oerhört rik
Han är aktad 
Han är en storslagen riddare i kriget
Vid tornerspelen vinner han dessutom också alltid
Han är väldigt populär bland kvinnorna
Han är väldigt burdus och otrevlig emot sitt tjänstefolk
och han ger också order om att de ska pryglas
Hans barn liksom hans hustru är marionetter i hans liv, hans liv är det enda som räknas enligt honom
Han tycker om att dricka mjöd
Han kan dansa och gör det då och då på marknader
Han är orädd
Han känner inte empati för någon
Han är en vinnare när det gäller att uppnå det han vill 
Han har en nedvärderande syn på kvinnor och äktenskapet
Han tycker om när hans barn slåss emot varandra, den starkaste kommer att vinna säger han alltid.
Han jobbar också i tinget där han skipar rättvisa som han anser

Han är en av huvudfigurerna i boken: En mans ägodel