Translate

Visar inlägg med etikett Jag tycker till om skrivande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jag tycker till om skrivande. Visa alla inlägg

söndag 29 november 2015

När är man en författare

När är man en författare?
I tidningar, bloggar, Tv hör  och läser man om hur en RIKTIG författare ska vara. Ibland står det.
"Om du skriver ner allt som finns i huvudet är du en skribent. Men en författare är något som osentimentalt kan granska sin text, och sedan kasta det mesta av den" Tidningen skriva nr 6 , 2015.
Jag granskar ovanstående text.
Jag har några frågor på den texten.
Följer inte alla författare sina tankar i huvudet? Eller hur får de annars ner sin text på papperet om det inte börjar i huvudet?
Ofta ska det framhävas att författare sitter och värker fram sitt material som en segdragen förlossning. Jag läste också om Jan Guillou som anser att om man inte är disciplinerad och varje dag skriver i 8 timmar är man inte någon författare utan ska syssla med något annat. (skriva nummer 6)
För det första är det ju inte alla författare som kan ägna såg åt att skriva på heltid, vissa har faktiskt arbete att sköta. Dessutom vad är det som säger att om du skriver lite då och då så är du ingen författare?

Stina Stoor skriver en novell på mindre antal sidor och får sedan frågan om att skriva en bok av ett förlag. Är då den personen som suttit 8 timmar varje dag eller den som skriver då och då när tillfälle ges, eller den person som skrivit en kort text författare?

Mitt svar är: Alla dessa personer är författare i mina ögon. Den som skriver återkommande är en författare och har gett ut minst 2 böcker, det sistnämnda brukar stå överallt.

Jag anser att den som har en historia i huvudet är en författare oavsett hur det kommer fram. Det är bara olika arbetsverktyg som man använder. Det är författaren som skapar verket men det är i slutändan de som producerar och säljer verket som tjänar pengar. En författare tjänar inte mycket om man inte är bästsäljande förstås. En författare skriver inte för att tjäna pengar utan för att få ut sin historia på papper och beröra andra och sig själv. Själv skriver jag för att det behöver jag för att bli  en hel människa och för att jag har en historia att berätta som måste skrivas ner. Jag vill ha just min bok i bokhyllan och ta fram den då och då och läsa i den. Det är vad att vara en författare betyder för mig, hur jag än får fram min text.

Hur det går till när jag får en text i huvudet: Jag ser bilder inuti huvudet och texten kommer omedelbart till mig, det är som att skriva ner en film man ser på Tvn, så fungerar det för mig. Hur det fungerar för andra vet jag inte. Jag tycker att alla sätt är bra huvudsaken är att man får sin historia på pränt. Att skriva är det viktigaste i livet förutom att äta, sova och arbeta. ©  Peter Knagert

torsdag 26 november 2015

Att bli bedömd som författare

Att bli bedömd som författare
I en del jobb blir man ju ständigt bedömd för det man gör. Men när det gäller att vara författare så tas det till en helt annan nivå. Många författare blir sågade för sin text. Alla författare sliter med sin text och så ska deras pappersbunt kastas över stupet. Man vet inte hur pappersbunten landar eller vem som plockar upp den och tycker till. Man frågar sig stilla:
- Ska de förstå vad jag ville säga med texten?
  - Ser de verkligen undermeningen som jag ville få fram?
Jag funderar också på, den som tycker till något om boken, hur vet man att de har rätt?, det är ju ändå min historia. Dessutom är det nästan alltid ren kritik och alltså inte konstruktiv kritik.
Det är skillnad på dessa tillstånd.
Ren kritik ges när man vill svärta ner en person, sänka en person. Detta ser man ofta på bloggar av folk som tycker något om en bok.
Konstruktiv kritik är när man talar om vad man anser vara fel och hur man kan ändra på sin text. Med konstruktiv kritik lär man sig alltså något medan när man får kritik är enbart ute efter att ställa sig över en person och i processen göra sig själv viktig.
Alla berättelser är viktiga, visst kan de behöva att finslipas men inte begravas. Nu har jag sluppit det ännu men jag läser med fasa hur man behandlar andra författare. ©  Peter Knagert

fredag 20 november 2015

Underintriger att skriva en bok

Underintriger och dess funktion
När det gäller underintriger gäller det att bli medveten om dem när man skriver. Ju mer jag skriver desto mer upptäcker jag hur viktiga som de är. Jag skulle vilja uttrycka det som så här:
Underintrigen hjälper till att stötta huvudintrigen även om de inte går i exakt samma banor. Dessutom kan man ha flera underintriger om man vill.

I "En mans ägodel" var huvudintrigen "En misshandlad kvinnas vardag"
Underintrigen var hur hon på sitt eget vis trotsade sin man utan att han visste om det.
En annan underintrig var också att någon planerade och utförde ett mord.
En annan underintrig var att hon faktiskt blev starkare ju längre boken fortskred, hon förändrade som människa.


I "Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen"
Var huvudintrigen Att bekämpa depressionen med hjälp av hennes magiska krafter.
Underintrigen var hon och Järles liv till sjöss och deras familj.
Underintrigen var också hur hon utvecklades tillsammans med sina magiska krafter som hon hade hållit dolda även för sig själv på grund av olika omständigheter. ©  Peter Knagert

torsdag 19 november 2015

Konsten att bli klar med en bok

Konsten att bli klar med en bok
Ofta när jag tror att nu närmar jag mig slutet och ska bara gå igenom scenerna är det ändå inte klart upptäcker jag. Det som händer just då är att jag börjar att lägga till och ta bort text. Då, när jag är så inne i just det momentet glömmer jag själva scenen. Så det som jag hade tänkt att göra skjuts istället framåt. Ok, bara jag blir klar med det här så ska jag ta hand om scenerna går mina tankar just nu. ©  Peter Knagert

fredag 13 november 2015

Att skriva en bok- ordval

Det är svårt med upprepande av ord
Varje människa har sina ordval. Som författare är det svårt tycker jag att variera sina ordval, därför att de gamla ligger så väl i munnen när jag läser texten. Men om man då tittar kritiskt på sina ord och slår upp i synonymordboken så kan man hitta några andra ord eller om man tittar i ordprogrammet man skriver i. Men det blir alltså ytterligare ett arbetsområde, konstaterar jag. ©  Peter Knagert

fredag 6 november 2015

Att skriva en bok- klyschor

Att skriva en bok- klyschor
Man ska helst inte skriva klyschor läser jag i tidningen Skriva nummer 6. Ok ytterligare en sak som vi författare inte bör göra alltså. Men vad jag förstår kan de ändå vara med om de är originella, eller är  en originell liknelse. Vanliga klyschor är inte önskvärda i texten står det i vilket fall läser jag. Själv tycker jag att om det behövs i sammanhanget för att man ska lyfta fram en text ska det vara med oavsett om det är en gammal klyscha eller om man har hittat på den själv, just då. Däremot behöver man förmodligen vara sparsam med dem annars blir boken troligen inte vad man tänkt ifrån början. En väldigt allvarlig ton i boken kan då förmodligen förändras till en underliggande rolig bok om man använder roliga klyschor. När det gäller klyschor är det svårt eftersom varje människa har bildat sig en egen uppfattning och har relaterat det till sitt eget liv när det gäller ordvalet där. Jag tror att varje författare själv får känna efter hur han/hon vill ha det med klyschor. I slutändan är det ju ändå författarens berättelse som ska berättas och den ska ju inte berättas för att alla andra ska bli nöjda. ©  Peter Knagert

söndag 25 oktober 2015

Författare och guldägg

Författare och guldägg
Vid varje början i den bok jag skriver, känner jag att den boken är ett guldägg. Man hoppas att andra ska tycka om boken men det kan man ju aldrig veta för det är ju min berättelse. Vi har alla en berättelse inom oss som vi vill berätta men vi tolkar den utifrån olika synvinklar och vårt eget liv. Därför är det för mig endast en lyckoträff att läsaren tycker som jag, uppfattar min bok precis som jag. För vad än läsaren tycker så är ju min berättelse för mig fortfarande ett guldägg, min egen historia. Om man inte tror på sin egen berättelse och tycker om den, då ska man sluta att skriva. Jag skriver det som kommer ut ur mitt hjärta och förmedlar det på papper, som jag tycker. ©  Peter Knagert