Translate

Visar inlägg med etikett Riddare på 1100-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riddare på 1100-talet. Visa alla inlägg

måndag 17 augusti 2015

En hemlighetsfull riddare - En mans ägodel- boktips höst

Vem är den hemlige riddaren?
Nja det är en väl bevarad hemlighet än så länge. Det kommer man att upptäcka under tiden man läser bok nummer 2 i Makten och kärlekens vägar. Boken kommer att ha huvudtiteln: Släpp själen fri. Boken som är före den här boken är En mans ägodel och den finns ute nu. Bok nummer 2 skriver jag på.

Ja vad kan jag säga om den hemlige riddaren utan att röja mig? nja riddaren finns i Sten Långes närhet och de känner varandra. Den hemlige riddaren känner också Johanna Stenbock. Den hemlige riddaren bor alltså på Stockholmen där också Johanna och Sten bor. I boken kommer mycket med om historia kring Stockholmen om både växter, byggnader och seder och bruk där.  Här har jag tecknat den hemlige riddaren.



Här är Sten Långe som också ingår i den boken liksom i den första. Han får en mer framträdande roll i bok nummer 2 av förklarliga skäl som vi inte ska gå in på. Johanna finns också med i bok nummer 2 och har förändrats väldigt mycket. Jag skall rita av henne en annan dag för hon har verkligen blommat upp.

lördag 1 augusti 2015

Tjänstehjon på 1100-talet och husfru

En motarbetad husfru blir Johanna direkt på gården Granö där också riddarborgen finns. Edda som har styrt och ställt på gården länge nu vill inte vika en tum och hon och Johanna befinner sig öga emot öga
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Johanna påkallade allas uppmärksamhet åter igen efter några timmar. Hon klappade i händerna för att göra sig hörd.
   - Innan vi skall äta ska det göras i ordning ett vatten som vi kan tvaga oss i förkunnade hon myndigt. Många förundrade ögon mötte hennes och alla höll andan. Vad var nu detta för påfund? förundrade de sig alla.
   - Vi behöver björkblad som vi ska koka upp och sedan ska vi sila bort bladen förklarade Johanna för de förvånade åhörarna.
    Edda som inte sagt ett ord sedan incidenten för några timmar sedan tog åter till orda:
   - Här har vi rent källvatten att tvaga oss i och det räcker meddelade Edda i anklagande ton.
   - Ni gör som jag säger sa Johanna i bestämd ton. Gå genast ut och hämta björkblad. Vi ska koka dem upprepade Johanna bestämt. Edda drog sig åter inom sitt skal och fnös. Två pigor begav sig ut för att plocka björkblad. Under tiden smög Edda iväg till Thormund och skvallrade om hans hustru:
   - Ho styr och ställer och bestämmer möe märkligt sa Edda ursinnigt.
   - När du talar om min hustru så ska du säga husfrun! sa Thormund barskt. Edda kröp ihop av hans barska röst.
   - Nåväl sa Thormund och plirade med ögonen. Vad felas? sade han och mötte Eddas blick.

   - Husfrun vill koka flera rätter i en enda kittel sa hon och dessutom ska vi ha björkvatten att tvaga oss i! fnös Edda föraktfullt. Edda stod bredbent och myndig framför Thormund..............©  Peter Knagert (text)



torsdag 30 juli 2015

Heta känslor - bok om riddartiden

Heta känslor direkt mellan Johanna och Amund,



Kapitel 6 Thormunds Gård Granö och Riddarborgen
Nästa dag red de vidare till Hökås som var belägen 207 meter över havet. Hökås låg i en naturskön och bördig dalgång. Av de många sjöar som fanns i Hyssna socken var Hålsjön den största. I närheten fanns också Härsjön som låg på gränsen mellan Sätila och Surtan. Där emellan var riddarborgen belägen. Även denna dag red Johanna bakom Amund på hästryggen. Han böjde sig snett bakåt och viskade i hennes öra:
   - Vill du se de talande stenarna? sa Amund glatt.
   - De talande stenarna ? upprepade Johanna. Det hade hon aldrig hört talas om. Men hon hade ju inte i sitt inrutade liv som ogift besökt några platser utanför faderns gård.
   - Jo jag vet att vi kommer att göra en kort vila där vid de talande stenarna, fortsatte Amund glatt. Då ska jag visa er sa Amund nöjd med sig själv.  Johanna kände sig glad och uppspelt. Det blev hon för övrigt alltid i Amunds sällskap. En stund senare kom de fram till platsen Amund berättat om. Thormund gjorde tecken om halt och alla gick av sina hästar. Amund ledde Johanna fram till de talande stenarna. Det var stora, breda  och platta stenar såg hon förvånat. Amund visade de inristade strecken på stenarna.
   - Vad står det på stenarna? frågade Johanna intresserat.
   - Det är säkerligen latin och det behärskar inte jag sa Amund dystert. Men visst är de vackra och spännande? frågade han. Ja det höll Johanna med om. Aldrig hade hon sett på maken tidigare. Hon gick fram och strök sin hand över de inristade orden. Det kändes så högtidligt, tänkte Johanna. I sin själ kände hon glädje och hopp.
   - Jag hade gärna gått i lära sa Amund surt men det fanns inte tid till det för mig som är riddare. Johanna såg på honom. Han var så stilig där han stod. Hon kunde inte låta bli att stirra. Amund vred sig besvärat och sa:
   - Johanna det passar sig inte att ni stirrar på mig! sa han och tittade bort.
   - Förlåt mig Amund men vi har ju alltid känt varandra. Och det är en sak jag vill tala med er om sa hon och drog häftigt efter andan. Hennes kinder blossade av förlägenhet. Vi har ju alltid kunnat tala om allt? inte sant? blidkade hon.  Johanna vände bort blicken och tittade ner i marken. Amund gick närmare och sa:
   - Vad vill du tala med mig om? Johanna? sa han undrande. Luften mellan dem exploderade av något som lockade dem båda.
   - Jo det är så att när jag ser er, då känner jag hur min kropp reagerar. Så nu hade hon sagt det. Johanna hade inte vågat att fråga någon annan om detta märkliga som hände henne, varje gång hon såg honom.

    Amund rörde besvärat på sig. Nog kunde de tala med varandra om allt men det fick ju finnas gränser, tänkte han. Han hade blivit blossande röd i ansiktet och vände sig hastigt bort. Hans hjärta skenande som när en häst galopperar över ängen. Hur skulle han svara henne? Han funderade och så sa han:..........................©  Peter Knagert

söndag 26 juli 2015

Riddarborgen

bild: www.ungafakta.se
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------


Flera riddarborgar förekommer i min riddarroman En mans ägodel






lördag 25 juli 2015

Het åtrå - bok om riddare

På många ställen i boken kan du läsa om het åtrå och kärlek. Här är dock en av de mer oskyldigare stunderna .


   - Sätt igång och ta hand om mina sår!  sa han med barsk och kort ton. Thormund gestikulerade med sina händer i stora cirklar framför sin kropp. Han visste att hon var kunnig inom läkekonsten för det hade han i alla fall hört. Nu skulle hon få komma upp till bevis.
   - Se så stå inte där! Sätt igång! sa han bryskt och otåligt. Det var något med Thormund som gav henne rysningar längs ryggraden. Trots att hon var intresserad av honom var den första tanken att han var farlig. Någonstans inifrån henne sa en liten röst att: Tag dig i akt med denne mannen!
   - Jag ska bara hämta mitt knyte sa hon underdånigt och pilade iväg. Hennes hjärta slog oroligt och kroppen blev spänd.
   Då hon var tillbaka hade Thormund tagit av sig sin mantel. Plötsligt vrängde han även av sig sin tunika. Johanna stirrade hänfört på hans stora bringa. Hon såg hans platta mage och musklerna som spelade på bröstet och  överarmen. Hon drog häftigt in andan och svalde. Han var vacker, tyckte hon. Thormund tittade roat på henne. Han såg hur hon reagerade på hans kropp. Trots att hon var oskuld såg han hennes lust.  
      Högt sa han medan han tittade på henne som en katt som sakta leker med sitt byte.

   - Var det som ni hade förväntat er? tillade han retsamt. Johanna slog hastigt ned blicken och Thormund förstod att hans bröst och armar hade behagat henne. Han log nöjt och tog hennes hand. Thormund satte sig självsäkert på en stor sten. Johanna var en oskuld och snart var hon hans. Lusten retade inom honom och i en snabb rörelse hade han tagit henne i sin famn. Han drog med ena handen hennes ansikte bakåt och kysste henne brutalt som för att visa att hon var hans ägodel. Han kysste henne mer krävande än Sten hade gjort. Thormund höll henne som i ett skruvstäd så hon kom heller ingen vart. Med den andra handen smekte han hennes ena bröst. Han kände att hennes kropp svarade hans hand. Det var som om deras kroppar själva talade till varandra. Deras blod sjöd i kropparna men ändå i en ljuv musik tillsammans. ©  Peter Knagert
-------------------------------------------------------------------------------------------


Det finns ännu ingen bild eller teckning på Johanna och Thormund men jag tänker någon gång i framtiden teckna dem. De kommer inte att se ut så här men lägger ändå in en bild på en riddare och hans dam.


bild: sv.vikipedia.org




torsdag 23 juli 2015

Riddare på 1100-talet - bok En mans ägodel

Boken om En mans ägodel
handlar om riddare på 1100 talet.

Här är bild på en riddare



bild: www.so-rummet.se

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
men mina riddare i boken har andra sorters mantlar
Sten Långe hade tex. en röd riddardräkt med två lejon på
och Thormund hade en svart riddardräkt  du kan själv läsa vidare om det här

Kapitel 4 Besök av de okända hirdmännen
   En morgon red det in ett tjugotal män på tunet. Det dimmiga morgonljuset silade sig ned emellan träden. Det droppade frenetiskt ifrån träden. De gamla träden viskade om hårda tider. Ge dig i akt! ropade vinden varnande. Regnets smattrande grupperade sig i ändlösa musikstycken. Johanna blev rädd och hukade sig bakom fönstergluggen inne i huset. Vad ville de? Var de farliga? Var fanns hennes far? Hon kände något som kramade hennes hjärta. Någon ville varna henne om sämre tider, fick hon en förnimmelse av inom sig. Johanna hade ofta förvarningar om död och elände. Det var lite kusligt och hon hade inte dryftat detta med en levande själ. Med en axelryckning skakade hon av sig sina farhågor.
    Hon tittade åter ut och fick se sin far komma gående emot de främmande männen. Männen var klädda i brynjedräkter och hjälmar. Med sig på hästarna hade de olika slags vapen. Där fanns både hillebards, huggsvärd och spikklubbor. Alla var bistra i synen, tänkte Johanna oroligt men hennes far hade dock sina händer utsträckta emot dem och välkomnade gästerna. Alla männen bar stridsmundering utom den långe mannen. Den stilige långe mannen som klev av sin häst hade ett rått ansiktsuttryck.  Av någon anledning slog hennes hjärta hårt av oro då hon såg mannen. Hon visste inte varför men skulle långt senare minnas denna stund. Och det syntes att mannen var av fin börd, tänkte Johanna. Han var klädd i en svart mantel. Under manteln bar han en röd kjortel. Kjorteln hade kilar i sidorna, ärmhälskil och sprund i halsen. Nedtill hade han blå pösbyxor. På fötterna hade han ljusbruna spetsiga skor, såg Johanna. Han bar dyrbara kläder som Johanna aldrig tidigare hade sett. Hans bruna hår låg bakåtslickad ifrån hans ansikte. Regnet hade kletat fast en hårslinga på hans kind. Luggen hängde ner i ögonen så hon såg dem inte.

   Plötsligt satt det flera kråkor i träden runt omkring. De satt där och väntade. Johanna såg dem och rös. Kråkor bådade alltid om olycka och ond bråd död. Ju fler kråkor som satt i träden, desto värre. Det var gamla Margaretas ord som ringde i Johannas öron. Johanna drog sin sjal tätare kring axlarna.  
©  Peter Knagert