Translate

Visar inlägg med etikett Het kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Het kärlek. Visa alla inlägg

söndag 7 augusti 2016

Kärlek och medkänsla

Det är viktigt att visa medkänsla
Både Viveka och Rikard i boken "Tillgång till mitt hjärta" förändrade sitt förhållande drastiskt när olyckan drabbade dem. Rikard tog kommandot och lotsade Viveka igenom den skärseld som de genomgick. Att visa medkänsla är att lyssna på en annan människa, se personen, ge råd och coacha. Alla dessa aspekter tänkte Rikard på under deras svåra tid på lyxkryssaren. När Viveka sedan drabbades av en posttraumatisk stress fanns han där hos henne. Han vakade över henne. Han ville ge henne ömhet och bekräftelse. Medkänslan mellan människor är vacker att se och uppleva.


lördag 6 augusti 2016

Kärlek och relationer

Kärleken öppnar hjärtan

En del människor har blivit förälskade och sedan stängt sitt hjärta. Människor stänger sina hjärtan av olika anledningar:rädsla, svek, besvikelse, sorg eller utsatthet. Att återigen öppna sitt hjärta för en man/kvinna kan vara svårt. Många väljer ändå att försöka på nytt och raserar muren som de har byggt upp. En del människor får jobba mycket med sin stängda mur, såsom Rikard i "Tillgång till mitt hjärta".

lördag 2 januari 2016

Att skriva bröllopslöften

I en av mina böcker om romantrilogin skriver jag om ett par som gifter sig. Just nu bättrar jag på deras bröllopslöften till varandra. Jag tror på att skriva individuella bröllopslöften som sätter parets kärlek i centrum, deras bakgrund etc. Alla bröllopslöften passar inte alla, helt enkelt och därför behöver alla kärlekspar egna individuella och unika löften.

Jag skriver ju om tre bröder och det är alltså till en av dessa män som jag funderar på bröllopslöften ifrån honom till henne och ifrån henne till honom. Ponera att jag då skulle låta en bror till gifta sig så skulle inte de första bröllopslöftena som jag skrivit till den förste brodern bli lika bra för den andre eller tredje. Det beror ju helt enkelt på att vi är väldigt olika varandra och har olika slags utgångspunkter i våra liv.

Ett bröllopslöfte sätter parets kärlek i centrum, det blir liksom som en blinkande fyr kan man säga. Det ska vara ett eldigt tal, eller ett stillsamt tal, ett känslomässigt tal eller helst innehålla alla dessa tankar och känslor men på olika sätt.

Ett bröllopslöfte handlar också om hur långt i sin relation som man har kommit och vart man är på väg och framförallt vad man förväntar sig inför framtiden. Det blir mitt arbete den här helgen att få hans och hennes bröllopslöften att bli bra.  
©  Peter Knagert


söndag 15 november 2015

Två olika människor som blir kära i varandra

Två människor som är totalt olika varandra går och blir kära! Ett exempel på det är Alfrida och Järle. För det första är det två olika klasser, hon en piga och han en adelsman. Dessutom gillar Alfrida magi medan Järle är en jordnära person. Båda två älskar dock havet och det äventyr som havet ger. Järle är fast i gamla traditioner vilket också hans föräldrar ser till att han upprätthåller, speciellt hans mamma Elisabeth. Både Järle och Alfrida är dock drivande och envisa personer så på det viset är det ändå lite lika. Hon är dock väldigt intresserad av olika sorters varelser som han inte alls kan se eller är intresserad av. En gång blev han dock intresserad men det var ju mest för att Dophten hotade att överfalla hans barn. Den gången såg han också med egna ögon varelsen men det var också enda gången som han såg en sådan. Järle vill egentligen ha en fru som finns hemma men som också följer med honom ut på havet. Vad han inte önskade sig var en fru som utövar magiska krafter och beger sig till magiska riken där det finns demoner och andra hemska varelser. Han mår väldigt dåligt när hon ger sig av på sina magiska resor, trots att hans svärfar är med som också är magiker så är han ändå inte helt tillfreds med det.

Men det som håller dem samman är deras heta kärlekssaga som är outstanding. De  kan knappt vara ifrån varandra när de ses och är ständigt kära.
bok: Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen ©  Peter Knagert

fredag 30 oktober 2015

Boktips kärlekshistoria, skepp och handel samt magiska riken

Tänk dig att du är en piga och du träffar en karismatisk rik man!
Det här hände Alfrida på 1800 talet i Gävle.
Hon mötte den förmögna Järle Elfstrand och när deras blickar möttes så hände något.
Alfrida utklädd till häxa när hon befinner sig i de magiska rikena eller på sitt eget berg
Alfrida som fin dam
Järle Elfstrand
Du hittar boken om Alfridas värld under etiketter till höger
Del I Alfridas längtan till havet: och de magiska inneboende krafterna
och
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen



måndag 5 oktober 2015

Het kärlek- boktips 2015 romantik


Boken "Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
du hittar den till höger vid etiketterna. Den finns på bokus, adlibris amazon mfl.




Alfrida befinner sig på resa på havet tillsammans med Järle Elfstrand och här har de nyss kommit fram till Portugal där hans bror bor.

Kapitel 21   Alfrida möter Leonard
Morgonen därpå flödade solskenet in genom muslingardinerna i rummet och väckte Alfrida ur en djup sömn. Lutad emot kuddarna tittade hon ut genom fönstret och såg den spirande grönskan. Hon svängde benen över sängkanten och sträckte på sig som en katt. Alfrida bad pigan ta fram hennes gröna riddräkt. Jag går till stallet sa hon till pigan en stund senare. Alfrida var rödmosig på kinderna när hon gått den långa vägen ner till stallet i från det fina palatset som hade namnet Wuinta da Fé. Den lågt stående solen dränkte de vitputsade stallbyggnaderna i en varm röd ton. Alla stall var målade i karakteristiska alentejostil. Stallen hade klarblå markeringar runt dörrar, husknutar och fönster. Stalldrängen hade sett hennes ankomst och skyndade fram. Hans väderbitna ansikte såg nyfiket på henne.
   -Ni är miss Alfrida!
   - Ja det är riktigt. Jag heter Alfrida, sa hon. Det fanns flera lusitanos hästar där. Alfrida pekade på en sadel för män. Christano såg besvärad ut och sa.
-    Miss Alfrida bör ha en damsadel. Antonio anser inte att en dam skall rida... hrm.... grensle.....
 - Var inte orolig sa Alfrida han får inget veta. Alfrida lät Christano hjälpa henne upp i sadeln. Christiano höll fast hästen  medan han ordnade riddräktens långa kjolar. Stalldrängen drog sedan åt sadelgjorden och justerade längden på stiglädren.  Christiano berättade att en lusitanon är en ridhäst av hög kvalitet. Hästen är orädd, stabil, lättlärd och lusitanohästarna har därför framgångsrikt också använts som tjurfäktningshäst och på senare tid  också som dressyrhäst.
    Alfrida lät hästen försiktigt skritta ut över gårdsplanen och ut emot vidderna. Det var ett underbart sommarväder den dagen i Porto. En bit därifrån följde ett par ögon henne. Leonard Elfstrand tittade intresserat och gav till ett ljud av häpnad när han såg henne sitta gränsle över hästen. Hon var oerhört vacker i sin gröna riddräkt och hennes röda hår var sedesamt uppsatt i en knut. På huvudet hade hon en liten grön hatt. Leonard handlade snabbt och svingade sig upp och red efter henne. Han red fort men knappade inte in på Alfrida som hade börjat att galoppera. Alfrida njöt av ridturen och hon flög fram över de karga torra vidderna på Antonios ägor. Vid en liten bäck stannade hon för att låta hästen dricka. Själv slog hon sig ner på en sten. Det var varmt och hon knäppte upp blusen i halsen. Hon slöt ögonen för en stund och njöt av stunden. Då hörde hon hästhovar slå emot marken. De närmade sig och där kom en man fram ur en träddunge. Mannen steg av hästen och gick fram till Alfrida med utsträckta händer.
   - Ni måste vara Alfrida som är i sällskap med min bror Järle, sa han glatt. Järles bror? Alfrida drog efter andan. De var lika långa och stiliga, funderade hon. Deras ansiktsform var densamma men denne mans mungipor tycktes sträva uppåt. 
   - Det är ett nöje för mig att få träffa er herr?
    - Leonard Elfstrand heter jag sa mannen och log. De tog i hand och skakade dem en stund. Alfrida ville dra tillbaka sin hand. Leonard höll kvar hennes hand och granskade henne. Det visade sig att herr Leonard arbetade tillsammans med sin far i fastighetsaffärer. Han gillade inte havet som Järle gjorde. Alfrida fann Leonard mycket attraktiv, ödmjuk,  snäll och maskulin. Det var något med henne som han tyckte om. Han gick bort till henne och lade sina armar runt henne.  Hon gjorde inget för att ta bort dem. De satt stilla en stund som om ord inte behövdes. Orden var inte nödvändiga, just då. Leonard bröt tystnaden och sa.
 - Ni är min brors kompanjon hörde jag.
- Ja det är jag. Jag var även min mans kompanjon. Men min man har avlidit, förklarade hon.
   - Jag beklagar sa Leonard ömt. Han tog hennes hand och smekte henne sakta på handen. Han lät sedan sin hand gå uppför hennes arm upp emot armbågen. Leonard hörde av hennes flämtande att hon inte var helt oberörd och blev djärvare. Han böjde sig fram och kysste henne. Hon besvarade hans kyss. Leonard blev allt ivrigare. Han trevade på utsidan av hennes riddräkt och fumlade med knapparna.................. ©  Peter Knagert


fredag 2 oktober 2015

Romantik boktips 2015

Många kärleksscener är det så klart i boken- Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Har Ni längtat efter mig? sade han hest.
   - Ja det har jag intygade Alfrida. Jag kräver att Ni genast stillar mitt begär efter er, min herre fnittrade hon fram.
   - Så gärna min fru. Jag ska genast göra er till viljes deklarerade Järle ömt. Han såg upp i hennes silvriga ögon och sade:
   - Era ögon är silvriga som de alltid är när Ni vill ha mig fru Elfstrand! viskade han. Han drog henne närmare sig för att bättre se ögonen.
   - Jag vet med säkerhet att era ögon blir silvriga när Ni vill ha mig och när Ni anammar er magi sade han nöjt. Alfrida fnittrade till och tittade utmanande på honom.
   - Ja var försiktig herr Elfstrand så Ni inte blir en groda! Hennes röst var uppsluppen och hon log.
   - Även om jag blir en groda fru Elfstrand är jag villig att fortsätta den här leken sade han hest. Hans ögon mörknade. Hans kyss var krävande och Alfrida svarade honom med samma hetta. Alfrida pressade sig ivrigt emot honom och kände hans erektion.
   - Ta av er! utropade Järle plötsligt och lyfte upp henne så att hon låg bredvid honom. Hon satte sig upp och började genast utan ett ord att ta av sig kläderna. Järle slutade inte att se på henne då han hoppade upp ifrån sängen. Han höll kvar hennes blick i sin och klädde raskt av sig. Vigt klev han åter upp i sängen  och log inbjudande emot sin hustru. Hon satte sig på sängen. Han drog henne till sig så att hon låg framför honom. Hans hand letade sig in mellan hennes...................................©  Peter Knagert




torsdag 1 oktober 2015

Romantik boktips 2015

Ur Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Många kärleksscener är det så klart i boken

Här är en av dem

- Jo jag tycker om att se er naken sade hon lågt, nästan viskande. Järle blundade och stönade till.
   - Kom sade Järle hest och grep efter henne. Hon tog tre steg emot honom.
  - Jag vill se er helt naken viskade han och svängde henne runt. Han fumlade men lyckades till slut att lossa hennes korsett. Den föll till golvet och Alfrida vände sig om. Järle kunde inte slita blicken ifrån sin hustru.
   - Låt mig se er! sade Järle med hes röst.
Han tittade först på hennes höfter men nästan omedelbart gled hans blick till triangeln mellan hennes ben. Han flämtade. Alfrida tog ett steg framemot honom och strök med sitt pekfinger över hans ena bröstvårta. Alfrida hörde hur han kved till av lycka. Hennes handflata spred sig över hans.........................................©  Peter Knagert


fredag 11 september 2015

Heta kärleksscener i boken: Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Många kärleksscener är det så klart i boken

Här är en av dem

- Jo jag tycker om att se er naken sade hon lågt, nästan viskande. Järle blundade och stönade till.
   - Kom sade Järle hest och grep efter henne. Hon tog tre steg emot honom.
  - Jag vill se er helt naken viskade han och svängde henne runt. Han fumlade men lyckades till slut att lossa hennes korsett. Den föll till golvet och Alfrida vände sig om. Järle kunde inte slita blicken ifrån sin hustru.
   - Låt mig se er! sade Järle med hes röst.
Han tittade först på hennes höfter men nästan omedelbart gled hans blick till triangeln mellan hennes ben. Han flämtade. Alfrida tog ett steg framemot honom och strök med sitt pekfinger över hans ena bröstvårta. Alfrida hörde hur han kved till av lycka. Hennes handflata spred sig över hans.........................................©  Peter Knagert





torsdag 10 september 2015

Het romantik- En adelsdam och en riddare på 1100 talet

Amund och Johanna har en passionerad kärlekshistoria som är farlig för dem båda.
Här ett utdrag av ett möte bland flera mellan dem.

"Kapitel 16 Amund
Amund andades häftigt och kände närheten till Johanna allt för väl en augustidag. För en tid sedan hade Johanna sagt att deras förhållande måste få ett slut. Men han visste att hon inte menade det. Amund visste att hans händer skulle smula sönder det lilla försvar hon byggt upp.
   Sedan några dagar hade hon försökt att undvika honom men han kunde hennes vanor. Amund visste var han skulle sätta in sin list. Han kände hur hård han blev. Hans längtan till just Johanna var alltid så där. Visst hade han andra kvinnor men ingen eggade honom som Johanna. Framför hans ögon hade Amund de senaste dagarna sett bilder av hennes kropp i olika sekvenser då de älskat sist. Nej det var dags nu att kräva att hon tog tillbaka honom. Han strök irriterat bort sitt långa stripiga hår ifrån ögonen. Varje dag tränade han tillsammans med Thormund och de andra hirdmännen. Amund var en fulsnygg man. Han hade en väldig dragningskraft på kvinnor. De föll som käglor för honom. Faktum var att ingen förut hade sagt nej till honom. Nej Johanna hade varit den enda som sagt nej till honom. 
  Då han någon kväll tidigare hade hållit henne i sina armar hade de älskat som om det vore den sista gången.  ©  Peter Knagert

onsdag 26 augusti 2015

Förbjuden kärlek mellan en husfru och en ärjad riddare- En spännande och romantisk men också ondskefull roman. Boktips 2015

Riddaren Amund och Johanna som är husfru på en stor gård inleder ett förhållande med varandra. Men det är ett förhållande som egentligen inte fick lov att förekomma eftersom hon var gift. Här är en bild på Johanna när hon är uppklädd och på besök hos kungen tillsammans med Thormund. Det var en lycklig tid för Johanna eftersom Thormund hade varit snäll under en längre tid. Hon hoppades att de skulle kunna läka sig tillsammans i sitt äktenskap efter allt som skett. Men hur det gick får du läsa i boken.
Här är Amund som hon inleder en passionerad kärlekshistoria med som visar henne alla erotikens fröjder. Amund är en kvinnokarl och får upp ögonen för husfrun på gården och kan inte motstå henne. Många gånger försökte han att låta bli henne men misslyckades. Samtidigt skulle han vara en sk. vän med Thormund eftersom han ingick i hans hird. 
Amund är en ärjad riddare som deltagit i många strider under Thormunds befäl och på kungens order. Han är således van att strida hårt men har också en annan sida, han är väldigt romantisk och kärleksfull och det är precis det som Johanna behöver i sitt fruktansvärda äktenskap. De delar också en hemlighet tillsammans som du får veta om du läser boken. 
Ett tillfälle som han och Johanna befann sig uppe på örnberget gav henne återigen en av sina kärleksförklaringar.
- Jag älskar dina ögon, din mun och din kropp. Utan dig kan jag inte andas! Under tiden följde hans hand konturerna av hennes ena hand och han smekte henne upp till den bara axeln och följde linjerna in till hennes bröst. Han kupade hennes bröst och böjde sig fram och sög på bröstvårtorna. Johanna stönade och böjde huvudet bakåt och hennes händer smekte hans bröstkorg. Amund drog henne häftigt intill sig och nafsade på hennes hals. I den stunden var det bara de två, ensamma på berget  i sin egen bubbla av lycka. De gjorde något förbjudet men det var deras kärlek. De möttes inte bara på örnberget utan på flera andra ställen så fort som tillfälle gavs. Deras kärlek var elektrisk och de kunde inte motstå varandra trots att de visste vad som skulle hända om Thormund kom på dem. ©  Peter Knagert


fredag 21 augusti 2015

Boktips kärlek

Het kärlek finns det på flera ställen i boken. Här har Järle Elfstrand fått en invit ifrån sin arbetskamrat och han är verkligen tagen av henne men kommer han att vara otrogen?


Ur boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen


------------------------------------
Han kände vinddraget ifrån dörren och såg Elisabeth komma in på kontoret. Järle kände en doft av ängsblommor som eggade hans näsa. Hon var elegant klädd i en klarröd klänning med spets vid dekolletaget som gjorde att hennes byst andades därinunder. Järle undrade hur det skulle vara att bryskt slita av henne livstycket på klänningen och få krama hennes bröst. Han kände sekunden efter sin lust och skämdes. Elisabeth var hans kompanjons hustru och de tankarna som han hade om hennes bröst var oanständiga, bannade han sig själv. Järle försökte förgäves att återfå fattningen genom att trycka sina fötter hårt  emot golvet. Järle drog häftigt efter andan och tvingade sina ögon att vandra nedåt över den slanka midjan och den utställda röda kjolen på klänningen ned till de svarta stövletterna.  Hans blick svepte åter upp över hennes kropp och stannade vid hennes hår. Elisabeths mörka hår lockade sig nedför hennes rygg.  Och en liten röd hatt låg slarvigt ned emot hennes nacke. Han tyckte att hennes röda läppar smälte ihop med den vackra röda klänningen. Hon var helt magnifik! tänkte han. Järle började genast att föreställa sig henne naken. En varm fläkt av rodnad började på halsen och steg upp i hans ansikte och hans ögon kändes febriga. I hans dagdröm drog han smeksamt av Elisabeth varje klädesplagg medan han njutningsfullt såg på henne.
   - Käre Järle Ni ser sjuk ut. Hur är det fatt? sade hon och lutade sig närmare honom. Hon kämpade för att inte utbrista i ett hysteriskt skratt. Hon anade vilka tankar som Järle hade. Hon var smickrad av hans intresse. Hon kände Järle väl och var medveten om att han blev eggad av lite motstånd. En plan började att ta form i hennes tankar. Om hon bara kunde få ha honom för sig själv skulle Järle vara ett lätt byte för henne, funderade hon självsäkert.
   - Tack det är väl stammade Järle för han fick inte ordning på sin röst. Järle hostade till och gaskade upp sig och äntligen fick han mål i munnen.

   - Ni är så betagande Elisabeth sade han och tog hennes hand. Järle brände sig då han kände värmen ifrån hennes hand. Nej jag får inte känna så där tänkte han febrilt medan höll fast hennes hand alldeles för länge.©  Peter Knagert


lördag 15 augusti 2015

Läs om de sagolika bergen i Porto i Portugal- boktips i höst 2015

Alfrida befinner sig i Portutal närmare bestämt i Porto. Hon och Järle tänker att rida upp i bergen. Allt det här hittar du i boken som du också hittar till höger vid etiketterna.
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna.

Kapitel 22   Bergens sagolika utseende i Porto
Järle skrittade fram på hästen utanför palatset och varje gång han närmade sig Alfrida slog hennes hjärta dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade även andra kvinnor upptäckt runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar följde girigt Järle när han red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och det drog ihop sig i underlivet och hennes bröst blev styva. Järle var allt hon ville ha. Men han skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista honom. Det var med henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och färdas med skeppet längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle bli ett bra liv, tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att förstrött stryka hans hand över matbordet. Ibland vidrörde hon honom med sitt ben under matbordet.  Men Järle reagerade inte alls. Han såg Alfrida  mer som sin syster. Alfrida förstod att det var lönlöst.
    En dag red Järle och Alfrida ut ifrån palatset. Ända sedan Järle varit liten hade han ridit i bergen ovanför palatset. Han var en mycket skicklig ryttare sa gårdens folk. Han ville visa Alfrida allt detta, men det var också ett farligt ställe eftersom många banditer befann sig i bergen. Järle tog med sitt vapen utifall att och fäste det på höften. De red ut i den tidiga gryningen. Herr Antionio sov djupt liksom alla de gäster som var inbjudna till palatset. Alfrida hade argumenterat stenhårt emot Järle som tyckte att hon borde ha en damsadel. Men han förstod också att det vore lättare att rida som en man med tanke på stigningen uppåt berget på de smala branta vägarna. Järle visste inte någon dam som hade vågat sig hit upp. Men han visste ju att Alfrida många gånger var som en man. Hon var modig. Medan de sakta red uppåt berget berättade Järle om lusitanohästen. Hästen hade fått namnet ifrån det gamla namnet av Portugal som var Lusitania. Denna häst fortsatte Järle används mycket på tjurfäktningsscener. Lusitanohästen reagerar oerhört snabbt och har en naturlig förmåga att bära med bakdelen. Det är bra egenskaper vid tjurfäktning fortsatte Järle. De hade packat sina sadelväskor med grimskaft, vattenflaskor, några äpplen,  en tröja och regnkläder för säkerhets skull.
Medan de red uppåt såg Alfrida böljande bergsformationer som bredde ut sig emot horisonten. Det fanns vitkalkade byar som klättrade på de branta slänterna. Bortom bergen glittrade det azurblå havet och högt uppe i skyn gled en rovfågel. Det var så förödande vackert och storslaget tyckte hon. De såg frigående kor och hästar. Vägen kantades av fruktbärande träd och buskar. Saftiga björnbär som hade mognat i det slösande solskenet. De passerade brantare partier men hästarna kämpade på utan problem. De fick med jämna mellanrum släcka rösten vid stora vattenhoar. Deras klättring upp i bergen ledde till en platå som bjöd på sköna och välkomnande galopper. Alfrida och hästen sträckte ut benen och bergsvinden smekte hennes ansikte. Efter två timmars ritt............................. ©  Peter Knagert
-----------------------------------------------------------------------------------------------------



torsdag 13 augusti 2015

Läs om en kärlekshistoria i Portugal- boktips i höst


 Boken "Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
du hittar den till höger vid etiketterna. Den finns på bokus, adlibris amazon mfl. 

Alfrida befinner sig på resa på havet tillsammans med Järle Elfstrand och här har de nyss kommit fram till Portugal där hans bror bor.

Kapitel 21   Alfrida möter Leonard
Morgonen därpå flödade solskenet in genom muslingardinerna i rummet och väckte Alfrida ur en djup sömn. Lutad emot kuddarna tittade hon ut genom fönstret och såg den spirande grönskan. Hon svängde benen över sängkanten och sträckte på sig som en katt. Alfrida bad pigan ta fram hennes gröna riddräkt. Jag går till stallet sa hon till pigan en stund senare. Alfrida var rödmosig på kinderna när hon gått den långa vägen ner till stallet i från det fina palatset som hade namnet Wuinta da Fé. Den lågt stående solen dränkte de vitputsade stallbyggnaderna i en varm röd ton. Alla stall var målade i karakteristiska alentejostil. Stallen hade klarblå markeringar runt dörrar, husknutar och fönster. Stalldrängen hade sett hennes ankomst och skyndade fram. Hans väderbitna ansikte såg nyfiket på henne.
   -Ni är miss Alfrida!
   - Ja det är riktigt. Jag heter Alfrida, sa hon. Det fanns flera lusitanos hästar där. Alfrida pekade på en sadel för män. Christano såg besvärad ut och sa.
-    Miss Alfrida bör ha en damsadel. Antonio anser inte att en dam skall rida... hrm.... grensle.....
 - Var inte orolig sa Alfrida han får inget veta. Alfrida lät Christano hjälpa henne upp i sadeln. Christiano höll fast hästen  medan han ordnade riddräktens långa kjolar. Stalldrängen drog sedan åt sadelgjorden och justerade längden på stiglädren.  Christiano berättade att en lusitanon är en ridhäst av hög kvalitet. Hästen är orädd, stabil, lättlärd och lusitanohästarna har därför framgångsrikt också använts som tjurfäktningshäst och på senare tid  också som dressyrhäst.
    Alfrida lät hästen försiktigt skritta ut över gårdsplanen och ut emot vidderna. Det var ett underbart sommarväder den dagen i Porto. En bit därifrån följde ett par ögon henne. Leonard Elfstrand tittade intresserat och gav till ett ljud av häpnad när han såg henne sitta gränsle över hästen. Hon var oerhört vacker i sin gröna riddräkt och hennes röda hår var sedesamt uppsatt i en knut. På huvudet hade hon en liten grön hatt. Leonard handlade snabbt och svingade sig upp och red efter henne. Han red fort men knappade inte in på Alfrida som hade börjat att galoppera. Alfrida njöt av ridturen och hon flög fram över de karga torra vidderna på Antonios ägor. Vid en liten bäck stannade hon för att låta hästen dricka. Själv slog hon sig ner på en sten. Det var varmt och hon knäppte upp blusen i halsen. Hon slöt ögonen för en stund och njöt av stunden. Då hörde hon hästhovar slå emot marken. De närmade sig och där kom en man fram ur en träddunge. Mannen steg av hästen och gick fram till Alfrida med utsträckta händer.
   - Ni måste vara Alfrida som är i sällskap med min bror Järle, sa han glatt. Järles bror? Alfrida drog efter andan. De var lika långa och stiliga, funderade hon. Deras ansiktsform var densamma men denne mans mungipor tycktes sträva uppåt.  
   - Det är ett nöje för mig att få träffa er herr?
    - Leonard Elfstrand heter jag sa mannen och log. De tog i hand och skakade dem en stund. Alfrida ville dra tillbaka sin hand. Leonard höll kvar hennes hand och granskade henne. Det visade sig att herr Leonard arbetade tillsammans med sin far i fastighetsaffärer. Han gillade inte havet som Järle gjorde. Alfrida fann Leonard mycket attraktiv, ödmjuk,  snäll och maskulin. Det var något med henne som han tyckte om. Han gick bort till henne och lade sina armar runt henne.  Hon gjorde inget för att ta bort dem. De satt stilla en stund som om ord inte behövdes. Orden var inte nödvändiga, just då. Leonard bröt tystnaden och sa.
 - Ni är min brors kompanjon hörde jag.
- Ja det är jag. Jag var även min mans kompanjon. Men min man har avlidit, förklarade hon.
   - Jag beklagar sa Leonard ömt. Han tog hennes hand och smekte henne sakta på handen. Han lät sedan sin hand gå uppför hennes arm upp emot armbågen. Leonard hörde av hennes flämtande att hon inte var helt oberörd och blev djärvare. Han böjde sig fram och kysste henne. Hon besvarade hans kyss. Leonard blev allt ivrigare. Han trevade på utsidan av hennes riddräkt och fumlade med knapparna.................. ©  Peter Knagert
-------------------------------------------------------




onsdag 12 augusti 2015

Den första kärleken är ljuv och oskuldsfull- en bok om kärlek, intriger och makt

Den första kärleken är ljuv och oskuldsfull. Här är ett litet stycke när Johanna träffar Sten för första gången i boken En mans ägodel.

- Jag följer dig genom skogen för det är för farligt att gå ensam sa han.  Johanna nickade trevande. Men kunde hon verkligen lita på honom? funderade hon ängsligt.  Till Andreas sa Sten:
   - Ge dig av till lägret så kommer jag strax. Andreas nickade bifall och gick med beslutsamma steg tillbaka in i terrängen.
   Sten tog Johanna i handen och de började att gå. Han tittade  ned på henne när de gick. Det var något aristokratiskt över Johanna, filosoferade Sten. De gick över björnmossan som lyste så vackert i gröna stjärnor på marken och blandade sig med vitmossan som bildade små kullar på marken. För några dagar sedan hade Johanna plockat björnmossa och senare hade hon gjort en liten sopkvast av det. Hon hade fäst ett band runt sopskaftet. Det hade blivit så vackert, tänkte Johanna då hon gick där på den mjuka björnmossan. När  de hade gått ett stycke utan att yttra ett enda ord, skyggade Johanna plötsligt till.
   - En orm! skrek Johanna hysteriskt. Sten handlade blixtsnabbt och med ett enda hugg med svärdet låg ormen i två delar. Johanna tog sig åt sitt hjärta och var märkbart tagen. Johanna vacklade till och kände hur hon höll på att svimma.
    Sten förde henne emot en liten glänta, där det växte grå mossa. Han släppte ner henne där och sa:
   - Se så nu är allt bra igen Johanna! tröstade han henne. Men hon darrade och hackade tänder. Johanna frös så hon skakade. Sten såg det och han smekte henne lätt och viskade lugnande ord. Hennes huvud låg emot hans bröst. Hon hade ett sådant näpet ansikte tänkte Sten. Hon var så ung men ändå fanns där så mycket visdom i hennes blå ögon.
   Hon böjde sitt huvud bakåt och tittade upp på honom och han såg tillbaka på henne med en öm blick. Så kysste han henne snabbt. Hon ryggade inte undan inför hans läppar. Deras ordlösa kommunikation var märklig, tänkte Sten förundrat. Han som annars var en glad man som alltid hade något skämtsamt att säga, satt där tyst och gravallvarlig. Det var som om han kände på sig att just detta minne var så sårbart och äkta.
   Hans hand kupade sig om hennes ena bröst och hon skälvde till. Han förstod att hon tyckte om hans beröring. Hans andra hand gick på upptäcktsfärd över hela hennes kropp.  Hennes andhämtning blev kraftigare och han slöt henne intill sig.
    Detta var vansinne för det var Thormunds kvinna. Hon var oskuld och måste så förbli, tänkte Sten bestämt. Men han ville bara vara nära henne en stund.

   Men slutligen släppte han henne. Med ett stön reste han sig raskt ifrån henne och ställde sig upp på ostadiga fötter. Stens röst var hes och annorlunda tänkte Johanna.
   - Vi måste fortsätta vidare! Du måste genast hem! sade han irriterat.  Johanna vaknade ur sitt rosa töcken och tittade förvirrat på honom.  ©  Peter Knagert 
-----------------------------------------------------------------------------------------






tisdag 11 augusti 2015

Montana Missoula- en kärlekshistoria

Montana är så vackert
jag skriver om Montana i en bok som jag skriver just nu som handlar om Viveka och Rikard.

De börjar sin heta kärleksresa i Italien fortsätter till, New York, Montana, Stockholm och hamnar slutligen på en ö i skärgården i Sverige.

I Montana träffar de cowboys och får pröva på att valla boskap bland annat.  
©  Peter Knagert (text)
-------------------------------------------------------------------------------

bild: www.flickr.com

onsdag 5 augusti 2015

Att skriva heta kärleksscener- att skriva en bok

jag brukar diskutera dessa scener med min fru. Det är alltid lättare när man har någon att bolla sina tankar med.

För att visa att man tycker om någon kan man låta en karaktär:
Rodna, blossande kinder,
handsvett
bli ofokuserad, stamma lite, harkla sig, stryka bort en hårlock, bita sig läppen, slicka sig om munnen, nervöst dra upp och ner med armen längs byxor eller kjol beroende på vem det är.

Med tonfallet kan man också framkalla den här speciella känslan som då infinner sig.
Tonen kan vara hes, maskulin, stammande, harklande osv.

Blicken är också central, en hungrig blick, en blick av åtrå, även en blick som tittar bort på grund av åtrå är också het.

Det beror ju också vilka positioner som karaktärerna har.
Är det en chef och hans anställd
är de båda anställda
osv. därifrån utgår ju deras berättelse över hur de känner.

Går man sedan längre blir det ju helt andra känslor och scener.

Här är en het kärleksscen i "En mans ägodel"

---------------------------------------------------------------
Amund stod och vägde på ena foten. Nej han skulle inte hälsa på henne mera. Det var en galenskap och de kunde bli upptäckta. Men då han såg Johannas yppiga bröst framför sig började hans kropp att säga sitt. Han överlade med sig själv. Nåväl en enda natt till kunde de få tillsammans. Och sedan skulle han aldrig mer röra henne. Efter denna natt skulle han säga adjö till Johanna. Med bestämda steg gick han till stugan. Amund stängde tyst dörren om sig och trevade sig fram i mörkret till Johanna i bädden. Sommarnatten var ljus och i fjärran lyste himlen röd.
   - Du kom min älskade hälsade hon.
   - Ja jag kan inte hålla mig ifrån dig sa Amund sanningsenligt. Hon låg naken i bädden under bolstret. Jag vill se dig förklarade han. Johanna gjorde som Amund önskade och tog bort bolstret.
   - Du är så vacker sa Amund. Han smekte henne medan han tittade på henne. Johannas andhämtning blev häftigare och hon drog honom girigt över sig.
   - Inte än Johanna! skrattade Amund och lade sig bredvid henne. Jag måste inpränta varje del av dig. På det viset har jag något att minnas. Han studerade girigt hennes bröst och lät blicken glida ner över hennes mage för att sedan fastna vid hennes sköte. Återigen smekte han henne på brösten och hon kved till. Hans hand sökte sig sedan ner mellan hennes ben och Johanna reste sig halvvägs upp och tog om hans ansikte. De förenades i en häftig kyss. I Amunds huvud dånade det och överallt i hans kropp bultade det.
   - Jag står inte ut snart stönade Johanna och tog efter hans lem. Amund lade sig häftigt över henne och gled in mellan hennes lår. Deras förening blev häftig och full av åtrå. Gång på gång gled han ur henne för att ögonblicket därefter glida in i henne. Då föreningen fullbordats stönade de båda och låg sedan utmattade sida vid sida. Amund kände att här var deras sista älskog. Han kunde inte fortsätta med detta för det var galenskaper. ©  Peter Knagert



fredag 31 juli 2015

Den första kärleken är så oskuldsfull- En kärlekshistoria- intriger och makt

Den första kärleken är ljuv och oskuldsfull. Här är ett litet stycke när Johanna träffar Sten för första gången i boken En mans ägodel.

- Jag följer dig genom skogen för det är för farligt att gå ensam sa han.  Johanna nickade trevande. Men kunde hon verkligen lita på honom? funderade hon ängsligt.  Till Andreas sa Sten:
   - Ge dig av till lägret så kommer jag strax. Andreas nickade bifall och gick med beslutsamma steg tillbaka in i terrängen.
   Sten tog Johanna i handen och de började att gå. Han tittade  ned på henne när de gick. Det var något aristokratiskt över Johanna, filosoferade Sten. De gick över björnmossan som lyste så vackert i gröna stjärnor på marken och blandade sig med vitmossan som bildade små kullar på marken. För några dagar sedan hade Johanna plockat björnmossa och senare hade hon gjort en liten sopkvast av det. Hon hade fäst ett band runt sopskaftet. Det hade blivit så vackert, tänkte Johanna då hon gick där på den mjuka björnmossan. När  de hade gått ett stycke utan att yttra ett enda ord, skyggade Johanna plötsligt till.
   - En orm! skrek Johanna hysteriskt. Sten handlade blixtsnabbt och med ett enda hugg med svärdet låg ormen i två delar. Johanna tog sig åt sitt hjärta och var märkbart tagen. Johanna vacklade till och kände hur hon höll på att svimma.
    Sten förde henne emot en liten glänta, där det växte grå mossa. Han släppte ner henne där och sa:
   - Se så nu är allt bra igen Johanna! tröstade han henne. Men hon darrade och hackade tänder. Johanna frös så hon skakade. Sten såg det och han smekte henne lätt och viskade lugnande ord. Hennes huvud låg emot hans bröst. Hon hade ett sådant näpet ansikte tänkte Sten. Hon var så ung men ändå fanns där så mycket visdom i hennes blå ögon.
   Hon böjde sitt huvud bakåt och tittade upp på honom och han såg tillbaka på henne med en öm blick. Så kysste han henne snabbt. Hon ryggade inte undan inför hans läppar. Deras ordlösa kommunikation var märklig, tänkte Sten förundrat. Han som annars var en glad man som alltid hade något skämtsamt att säga, satt där tyst och gravallvarlig. Det var som om han kände på sig att just detta minne var så sårbart och äkta.
   Hans hand kupade sig om hennes ena bröst och hon skälvde till. Han förstod att hon tyckte om hans beröring. Hans andra hand gick på upptäcktsfärd över hela hennes kropp.  Hennes andhämtning blev kraftigare och han slöt henne intill sig.
    Detta var vansinne för det var Thormunds kvinna. Hon var oskuld och måste så förbli, tänkte Sten bestämt. Men han ville bara vara nära henne en stund.

   Men slutligen släppte han henne. Med ett stön reste han sig raskt ifrån henne och ställde sig upp på ostadiga fötter. Stens röst var hes och annorlunda tänkte Johanna.
   - Vi måste fortsätta vidare! Du måste genast hem! sade han irriterat.  Johanna vaknade ur sitt rosa töcken och tittade förvirrat på honom.  ©  Peter Knagert 



 -------------------------------------------------------------------------------------------------

söndag 26 juli 2015

Att skriva en bok- Skriva heta kärleksscener

Att skriva en bok
Lura dig själv med att ingen kommer att läsa det, att det du skriver är ok att skriva. Skriv det du känner! Kanske skriver du sexscener som känns jobbigt att skriva men kanske måste du ha med dem för att det ska bli trovärdigt. Folk blir kära och de har sex. Ett sätt att släppa på hämningarna när du skriver är att inbilla dig själv att det bara är du själv som kommer att läsa det. (text) ©  Peter Knagert



lördag 25 juli 2015

Mina karaktärer Viveka och Rikard nutidsroman om het kärlek

Jag ska ta och teckna både Rikard och Viveka, det är lättare att skriva om dem om jag också har ett ansikte även om deras ansikte och kropp finns förankrade inom mig.

Förut har jag tecknat mina karaktärer i en annan tid som 1100 talet, 1700 och 1800-talet.-

Den här romanen är en nutidsroman som handlar om 2015.
Både Viveka och Rikard är rika människor, vilket kommer att synas på deras kläder.
De bor i New York men är ifrån Sverige.
De gör en resa dels fysiskt men också psykiskt.

Just nu försöker jag förstå mig på Rikard och hans bakgrund och hur den har påverkat honom.
För det är ju så att bakgrunden påverkar alltid oss i någon mån även om man kanske som Rikard vill mota bort den och inte känns vid den. En dag måste han ändå ta tag i det som har sårat honom och format honom till den han blivit.

De reser ifrån Italien, Rom till Cannes och vidare till Barcelona och Neapel.

Förutom att försöka förstå mig på dem så skriver upp alla de scener som finns i boken för att kontrollera kroppsspråket  och stämning, ljud och ljus.

Förutom det ska jag koncentrera mig på de många kärleksscenerna.

Jag fortsätter med den boken och sedan får den vila och då går jag återigen över till boken om vampyrer ©  Peter Knagert (text)
---------------------------------------------------------------------------------
Bild på Rom Italien

www.apollo.se 

bild på new york
bild: www.fortravelingtheworld.com