Idag tänker jag på
Sorgsenheten
Det är väl egentligen inte ett ord tänker jag men det är ändå ett bra sätt att säga det på, tycker jag.
Sorgsenhet
Jag smakar på det ordet
funderar
Jag tror att i alla människor finns just den här sorgsenheten och gror, letar sig ut i kroppen och det värker, det gör ont.
Alla har det här, mer eller mindre tänker jag.
Men förmodligen betyder det mycket hur man hanterar det, hur mycket man orkar att hantera det då förstås. Ibland kanske man behöver hjälp utifrån för att få det, vilket är bra tycker jag. Då får man en annan infallsvinkel på alltihopa tänker jag.
Alla kan vi behöva hjälpare i vår vardag.
Hjälpare
Jag smakar på det ordet
Det känns fint
det känns tryggt
det löser sig
det är ett annat uttryck som vi ofta slänger oss med då och då.
Men ibland är det så att det faktiskt löser sig, ibland inte, tänker jag.
Världen är märklig, det liv vi lever tänker jag i nästa sekund.
Jag ska tänka på det idag när jag skriver om Everest, det är bok nummer 2 i serien om bröderna. Jag vill grotta in mig där på Irland bland alla julblommor, julklappar och den goda maten. Det är ett väldigt roligt kapitel där glädjen står högt i taket, något som det varit dåligt med tidigare eftersom han har haft det svårt. Jag ska grotta in mig där.
© Peter Knagert
