Är du överdrivet beskyddande mot andra människor?

Är du överdrivet beskyddande?

Jag har en fru som har fibromyalgi och ibland kan jag komma på mig med att vara överdrivet beskyddande. Det är inget fel att bry sig om andra människor och vilja dem väl naturligtvis. Ändå måste jag också få finnas till  och inte uppslukas av sjukdomen helt och hållet. Det som jag flyr till ibland är mina romanfigurer eftersom jag då får chansen att tänka på andra saker.

I mina romaner jobbar jag med räddare, offer och förövare. Vi kan också säga riddare, jungfru och drake.

När min fru är dålig känner jag in hennes sinnesstämning och blir känslosam och ledsen. Vi kan säga att min fru är jungfrun i dramat. Då kommer draken som vi kan säga är fibromyalgin. Jag är riddaren som ska rädda jungfrun ifrån draken. Det som dock händer här i detta scenario är att jag aldrig kan vinna mot draken utan ständigt stöter med mitt svärd i draken men den dör aldrig. Min roll som riddare blir därmed inte fullbordad och jag blir aldrig nöjd. Det jag kan göra är att hjälpa till så mycket jag kan och stötta henne allt jag kan men jag måste också hitta en tillflyktsort för mig själv och mitt liv.