Gna och Hofvarpner landar på den skrangliga bron. - Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Gna förmedlar information och kunskap emellan de magiska världarna i boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

Hon tar sig fram med hjälp av sin Hofvarpner

Kapitel 1. Depressionen

Han stod på ett högt berg. Den kalla vinden tog tag i hans hår. Han tittade ut över dalen men i sitt sinne var han inte närvarande. Han kände en oerhörd smärta inom sig som inte försvann. I närmare ett år hade han kämpat emot den förtvivlan som han kände. Över dalen cirkulerade det tre stora rovfåglar. Fåglarnas gälla skrik ekade ödsligt emot bergets kant. Hans tankar var mörka och hopplösa. Han var ensam.  Han ville vara ensam för då kändes hans förtvivlan lite mindre. Annars såg han sitt lidande i en annan människas ögon och det blev för svårt för honom. Den skam han kände blev för svår att visa upp för andra. Han tänkte på det brev som han hade lämnat kvar hemma på köksbordet. Det var hans avskedsbrev. Han blundade och försökte att hålla sin förtvivlan ifrån sig. Om han bara vågade att ta två steg framåt skulle det snart vara över, tänkte han.

   Hans skrik ekade ut över dalen. Gna hörde det förfärliga skriket. Efteråt lade sig den spöklika tystnaden åter till ro. Gna undrade vad som hade hänt? Hon funderade på vem det var som hade ropat.  Gna hade en uppgift och det var att förmedla andras ord och tankar mellan världarna. Gna satt tryggt på hästen Hofvarpner och blickade ner över dalen. I handen höll Gna sin stav. Hon hade en vit lång klänning med spets på klänningskjolen. Till klänningen bar hon svarta stövlar och en svart slängkappa.  På sitt huvud hade hon sin svarta höga hatt.

   Gna tittade ner på berget där skriket hade ekat ut över nejden. Hofvarpners vingar var utfällda och han saktade farten. Därnere låg staden Baklaw. De närmade sig marken och Gna undrade vad hon skulle få se. Hon kände att det vilade en sorg över landskapet.

   De landade på en skranglig och mossig bro. Gna klev ner ifrån Hofvarpner och tittade sig omkring. Hon kunde inte se långt framför sig eftersom naturen var så tät och frodig. Hon såg stenar som var övertäckta av mossa och hon såg rötter som hade flätats ihop och blivit till långa härvor som låg över stenarna. Dimman var tät och ramade in landskapet. Gna gick förbi ett stort träd och tittade upp på trädkronorna som hade draperat sig över stigen där hon gick. De grönskande trädgrenarna hängde ner i klasar och nuddade nästan marken.  ....................©  Peter Knagert