"Vid skrivbordet framme vid fönstret satt den unge
mannen i huset. Han följde intresserat hennes rörelser. I handen höll han ett
glas med brännvin. Det var hans andra glas denna morgon. Han såg bort emot
brasan. Denna kvinna hade fylliga kurvor. Klänningen smet åt runt hennes
bakdel. Han följde hennes rörelser när hon rörde i brasan och hennes kropp
böljande fram och åter. Han undrade vad denna vackra kvinna gjorde i hans
salong. Hon hade en alldaglig klänning i hans ögon men hon hade ändå inte en
pigklänning. Han reste sig upp, hans nyfikenhet var väckt. Unge herr Albrekt
Garberg slickade sig omkring munnen och han var snabbt framme hos henne. Han
tog henne om baken och pressade fram.
- Vad underbar ni
verkar fröken? Jag har inte haft nöjet att träffa er förut sa han insmickrande.
Medan Alfrida reste sig upp gled hans händer upp till hennes bröst. Han stönade
till och han kände hur pigan vred sig ur hans grepp. När Alfrida hade kommit ur
hans grepp sa hon nervöst:
- Jag kom igår
eftermiddag min herre.
- Det gläder mig att
ni ska arbeta här, vi ska säkert komma överens. Han lät sin tunga svepa ut och
in över läpparna och hans ögon var vattniga och svullna. "
Ur boken
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska
krafterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar