En människas smärtgräns

Jag utforskar Everests smärtgräns. Bok nummer II i serien om bröderna ifrån Irland.
Jag letar inom mig efter den speciella känslan av hopplöshet. Det gör att jag nu befinner mig i ett lågt läge, vilket underlättare när jag skriver.

Everest har sitt trauma ifrån barndomen och sina brustna förhoppningar efter det som hänt att brottas med. Han är lyckligt lottad eftersom han inte behöver arbeta. Han är en lord. Han är väldigt rikt och bor i ett fint slott. Men ändå är han djupt olycklig Han befinner sig när vi kommer in i handlingen på botten av förtvivlan.

Han känner en vrede emot det som har drabbat honom men också en förtvivlan. Han befinner sig i en labyrint där destruktiva tankar hemsöker honom.

Hans hjärta och själ blöder. Alla hans tankar försöker jag nysta bland och ta upp dem i ljuset. Det är bitvis ganska tungt men ändå känns det bra eftersom jag nu börjar att närma mig hans hopplöshet. Nu förstår jag honom.

Nu känns plötsligt boken så hel igen, förut var den liksom halv utan hans smärta.