Kapitel 1 Depressionen
Han stod på ett högt berg. Den kalla vinden tog tag i hans hår. Han tittade ut över dalen men i sitt sinne var han inte närvarande. Han kände en oerhörd smärta inom sig som inte försvann. I närmare ett år hade han kämpat emot den förtvivlan som han kände. Över dalen cirkulerade det tre stora rovfåglar. Fåglarnas gälla skrik ekade ödsligt emot bergets kant. Hans tankar var mörka och hopplösa. Han var ensam. Han ville vara ensam för då kändes hans förtvivlan lite mindre. Annars såg han sitt lidande i en annan människas ögon och det blev för svårt för honom. Den skam han kände blev för svår att visa upp för andra. Han tänkte på det brev som han hade lämnat kvar hemma på köksbordet. Det var hans avskedsbrev. Han blundade och försökte att hålla sin förtvivlan inom sig. Om han bara vågade att ta två steg framåt skulle det snart vara över, tänkte han.
Hans skrik ekade ut över dalen. Gna hörde det förfärliga skriket. Efteråt lade sig den spöklika tystnaden åter till ro. Gna undrade vad som hade hänt och hon funderade på vem som hade ropat. Gna hade en uppgift att förmedla andras ord och tankar mellan världarna. ...... copyright Peter Knagert.
Den dramatiska början på boken ovan
del II i serien om Alfrida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar