Din hand strök min kind
dina ögon outgrundliga
du såg på mig
En sorg skymtade till i dina ögon
Vi sade inget till varandra
Vårt eget ögonblick
En hinna gjord av glas
Långsamt smekte du min hals
Din blick lämnade mig inte
Jag blundade rädd för mina egna känslor
Jag kände din närhet
Din mun formade ett ord
men blev ordlöst
Dina armar lämnade mig
och du vände dig om och gick
Allt var över
Jag var ensam
Men jag kunde känna din
varma hand på min hals, ännu
© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar