s 237
Kapitel 17 Alfrida i trans
Nattens mörker sköljde in över dalen. Novemberdimman året 1847 släppte ut sina trådar under himlens vingar. Alfrida befann sig högst uppe på berget. På hennes högra axel satt Artic. Det groteska berget i olika formationer bredde ut sig över dalen och blickade ner på folk och fä. Rosagnistrande slöjor följde i vindens spår. Det var stilla, så stilla och bara vindens sus viskade om nattens mysterier. Ifrån trädens grenar droppade regnet dystert ned och silade dagens vatten. Naturen bäddade in novemberdimman tills vinterns klara luft ropade med sin vinterglans.
För många år sedan hade Alfridas mor just denna natt bränts på bål. Alfrida mindes hur hon sett sin mor bli till förkolnade rester på häxbålet. Men i natt skulle Alfrida mildra den längtan som hon kände efter sin mor. Hon satte sig på ner på den frusna marken.
Alfrida var klädd i en grön enkel rak klänning utan turnyr. Över klänningen hade hon en lila cape med tillhörande huva. Hon hade höga svarta stövlar och hon bar den natten svarta och långa handskar. I handen höll hon sin kristallstav. Alfrida drog sin cape närmare kroppen och huttrade till. Alfrida gjorde upp en eld och senare kokade vattnet i kitteln. " copyright Peter Knagert
http://www.bokus.com/bok/9789175697710/jakten-pa-fem-riken-alfridas-kamp-emot-depressionen/
Alfrida reser även i den vanliga världen till Italien, Tyskland och England. Sjöfart och handel är en stor del av hennes och Järles liv.
Del I i serien om "Alfridas familj" heter: Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar