Julklappstips En historisk bok om riddare och adelsfröknar

Det här är början på min historiska bok som handlar om 1100 talet riddare och adelsfröknar. Du kan läsa mer om boken till höger under etiketterna.

Prolog

En aprildag år 1165 hade Thormund Stenbock blivit kallad till kungen.

Thormund Stenbock tittade förvirrat på  kung Greger Sunesson. Kungen hade varit mycket bestämd då han beordrade Stenbock att plötsligt gifta sig.

   - Du måste ha en arvinge käre frände! hade kungen bestämt framhållit. Kungen kände Thormund väl och visste att med belöning kom han längre än med vrede.

   - Skaffa dig en oskuldsfull kvinna och se till att du får en arvinge. Kungen sänkte rösten och viskade vidare:

   - Så ska jag rikligen belöna dig. Och du kommer även att bli min närmaste man avslutade kungen. I många år hade han och Thormund stridit sida vid sida. Och kungen var mycket nöjd med Thormunds stridskonst och ville knyta honom närmare till sin armé och även till sin familj. Kung Greger Sunesson hade själv blivit far så att det här med barn stod honom varmt om hjärtat.

   Många var de kvinnor som Thormund lägrat tänkte kungen men nu var det dags för hans undersåte att gifta sig och få arvingar. Kungen lade en vacker silverring på bordet.

   - Den här ringen ska du ge din maka, förkunnade han.  Thormund såg storögt på ringen.

   - Vad säger du Thormund? frågade kungen med skarp blick.

   - Jag tackar ers majestät och ni kommer att bli stolt över mig, avslutade Thormund med myndig röst. Thormund reste sig upp ur stolen och bugade sig vördnadsfullt inför kungen.

Kapitel 1  Mötet med Sten Långe

Det var i juni år 1165. I Hyssna socken gick Johanna Laurensdotter gick ner i vattnet. Det var en vacker och undanskymd badvik. Det var kallt och Johanna huttrade till. Men en stund senare hade hon doppat hela kroppen.  Hon behöll dock stolt sitt huvud över vattenytan. Hon slöt ögonen och lät sig flyta med av vattnets rörelser. Johannas kläder låg på en stubbe uppe vid stranden. Det doftade av skog och ängar runt omkring henne. Hon såg på den ljusgröna vassen som majestätiskt stretade upp emot himlen. Hur skuggorna fanns där i vattnet då träden på andra sidan sjön speglade sig ner i vattnet. Johanna såg de ulliga molnen som sakta rörde sig förbi på sin färd däruppe. En ormvråk kretsade uppe i skyn. En hare skuttade förbi på stigen ovanför badviken. Men annars var det alldeles tyst. Här vid sjön kunde hon verkligen vara ensam. Här kunde Johanna få känna den ro hon behövde. Johanna tittade ned i vattnet och såg småfisk. De simmade runt och emellan hennes ben. Oj vad det kittlade tänkte Johanna och skrattade till.

   Plötsligt knäcktes en gren som störde stillheten. Det prasslade också till bakom henne uppe i skogen. Vad var det? tänkte Johanna oroligt. Det prasslade återigen och skogen kändes med ens skrämmande. Hon hörde dessutom skramlet ifrån vapen.©  Peter Knagert