I boken "Alfridas längtan till
havet: och de inneboende magiska krafterna"
möter Alfrida en hemsk varelse. Här kan
du läsa lite om det.....
Kapitel 16. Den hemska
varelsen
Alfrida satt på sängen i
sitt rum. Hon sneglade emot de tavlor som hängde på väggen i rummet. Helt klart
var hennes rum mer passande för en herre, funderade hon tankfullt. Det
var fullt med jaktbilder inramade i tavlorna. En del tavlor var groteska. En
tavla föreställde en död hare där man hade huggit av huvudet till hälften.
Blodet rann nedöver den stubbe som haren låg på och ner på den gröna mossan. På
ett bord i rummet fanns en uppstoppad grotesk örn med hungriga, sluga ögon som
tittade på henne. Det var som om örnen levde, tänkte Alfrida. Hon kunde inte
sätta fingret på det men olustkänslan fanns där. På skrivbordet stod en stor
nåldyna. På nåldynan var nålar nedborrade i olika sorters fjärilar. Fjärilarna
hade vackra färger. Alfrida blev beklämd till mods över deras ohyggliga död.
Hennes säng var mycket strikt och manlig. Överallt i rummet var det mörka
färger. På bordet fladdrade ljuset ifrån en fotogenlampa som lät sina flämtande
lågor sippra runt rummet och fortsätta upp på de groteska tavlorna. Hela rummet
var spöklikt. Det var något i luften, som om det vore precis innan åska.
Alfrida strupe snörptes till och hon fick inte luft. Känslan dröjde sig kvar av
att vara övervakad. Vem är det som övervakar mig och varför, tänkte Alfrida.
Alfrida blev rädd och
hon ville gå till Järles rum. Alfrida ville inte sova där den natten. Men
skulle hon hitta till hans rum? Hon mindes inte var Järle försvann till sitt
rum. Det var så många rum ute i den pompösa hallen. Alfrida gläntade försiktigt
på sin dörr och tittade ut. Hallen var tom och mörk men en ynklig fotogenlampa
brann lite längre fram. Lampan kastade skuggor på rustningarna. Alfrida gick
försiktigt och drog efter andan. Där var det en dörr och hon öppnade den med
bestämdhet. I rummet lyste en fotogenlampa och i den röda söta sängen sov
Valentine. Det var ett vackert rum, stilrent med tydligt kvinnliga toner.
Alfrida stängde hastigt dörren. Hon provade nästa dörr. Nej det var fel , där
var ett förråd av något slag såg hon. Alfrida stängde även denna dörr. Hon
tittade sig sedan oroligt omkring i den stora hallen. Det kändes som om någon
bevakade henne. Men nej hon måste inbilla sig allt, tänkte hon för där fanns ju
ingen. Men Alfrida kände återigen en ond kraft i hallen som sakta närmade sig.
Hon kunde höra dess hasande släpande steg. Alfrida hade kommit fram till nästa
dörr.
Innan hon hunnit
hindra sig själv hade hon börjat att trycka ner dörrhandtaget. I det samma såg
hon en ohygglig varelse sitta bredvid dörren. Han var oerhört liten, så att hon
först inte såg honom. Men i det samma han rörde sig och väste likt en orm,
kunde hon inte bortse ifrån att han fanns. Varelsen väste igen och i detsamma
kom hans tunga som blev flera alnar lång ut och kramade hårt och brännande om
hennes hand. Alfrida drog snabbt åt sig handen och skrek till.© Peter Knagert
Du hittar bland annat boken här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar