Veckans betraktelse- livet är inte helt rättvis mot alla

Veckans betraktelse

Livet är inte helt rättvist mot alla

Jag tror att alla kan hålla med om att så är fallet, att livet inte är rättvist emot alla. Min karaktär Everest Kearney tycker definitivt inte att hans liv är rättvist sedan olyckan. Han går igenom alla helvetets kval över det som händer honom.  Men att hävda att något är orättvist gör också att man antar en offerroll vilket i för sig sätter bojor kring våra händer. Ändå är det inte lätt att stå emot den speciella känsla som då kommer upp när livet tar en ny vändning. Kanske är det bara så att vi helt enkelt är mänskliga och att det är ok att vara det? Varför ska vi åh andra sidan vara så fruktansvärt duktiga och ta till oss allt som vi inte vill ha? Jag tror helt enkelt att det är väldigt mänskligt att tvivla och att tycka livet är orättvist, det är ok.