Han kommer också att även finnas med i bok nummer II skriver på just nu
Han ingår liksom Thormund i kungens här och är en aktad riddare. Han möter Johanna första gången när hon är mycket ung men de följs åt genom åren.
Ett utdrag ur boken
Hon hörde en harkling bakom sig och tittade
upp. Där stod Sten Långe och såg roat på henne.
- Ni är allas blickar i kväll Johanna
Stenbock hälsade han glatt! Inte visste jag när vi först möttes som unga att du
skulle utvecklas till en sådan älskvärd kvinna. Han såg lustfyllt ner på hennes
kropp. Han mindes hur det hade känts att ta på varje del av hennes kropp. Han
flämtade till då han mindes hur hon hade sett ut. Han mindes hennes doft då han
hade kysst kroppen. Men hon var en annans mans hustru. Men lite kärlek kunde
han ju bjuda henne på. Han hade också sett hennes man med byxorna nedhasade
tillsammans med nykomlingen i hovet. Thormund förnekade sig aldrig, tänkte Sten
bittert. Allt kvinnfolk skulle han lägra. Både i strid och ifred tänkte han
irriterat. Faktum var att Thormund var en riktig horbock, tyckte Sten
irriterat. Själv behandlade han sina kvinnor med ömhet och glädje. Ryktesvägen
hade han hört att Thormund slog Johanna. Att hon vissa tider inte kunde visa
sig för folk. Nåväl han visste också för han hade spioner överallt. Det måste
man ha för att kunna ta sig upp vid hovet, tänkte han trött. Han skulle fråga
Johanna rent ut om hon ville ha honom.
Hennes svar skulle vara avgörande för hur han senare skulle verka. Han
tittade ömt på henne och sa:
- Johanna titta på mig! Johanna tittade
blygt upp på honom men hon log inte. Johanna såg ut som om hon skulle gå på
begravning. Vad hade hänt med henne? frågade han sig. Nyss hade Johanna varit
så ung och glad men nu såg hon ut att ha åldrats tio år och hennes mun var bara
ett streck.
- Johanna återtog han igen. Jag vet hur du
har det. Johanna stelnade till och skämdes plötsligt för det fick inte komma
ut. Högt sa hon:
- Min make är mycket snäll. Det är bara ont
förtal sa hon och satte hakan i vädret. Han log ett vemodigt leende emot henne
och sa:
- Du behöver inte skämmas inför mig. Jag vet
vad du får utstå. Johanna ilsknade till. Hur skulle han någonsin förstå vad hon
fick och hade fått utstå?
Högt
sa hon:
- Du kan aldrig ana vad jag får utstå. Med
en häftig rörelse vände hon sig bort
ifrån honom.
- Jo jag vet sa Sten emot hennes ryggtavla.
Hans förra hustru och jag talades vid. Han drog på det han hade att säga. Men
så beslutade han sig för att vara ärlig.
- Hans förra hustru berättade för mig om hur
han våldförde sig på henne i sängen och i övrigt. Själv tror jag att hon dog
för att han slog ihjäl henne. Johanna flämtade till. Hon hade också haft samma
tankar som Sten.© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar