Boktips kärlek

Het kärlek finns det på flera ställen i boken. Här har Järle Elfstrand fått en invit ifrån sin arbetskamrat och han är verkligen tagen av henne men kommer han att vara otrogen?


Ur boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen


------------------------------------

Han kände vinddraget ifrån dörren och såg Elisabeth komma in på kontoret. Järle kände en doft av ängsblommor som eggade hans näsa. Hon var elegant klädd i en klarröd klänning med spets vid dekolletaget som gjorde att hennes byst andades därinunder. Järle undrade hur det skulle vara att bryskt slita av henne livstycket på klänningen och få krama hennes bröst. Han kände sekunden efter sin lust och skämdes. Elisabeth var hans kompanjons hustru och de tankarna som han hade om hennes bröst var oanständiga, bannade han sig själv. Järle försökte förgäves att återfå fattningen genom att trycka sina fötter hårt  emot golvet. Järle drog häftigt efter andan och tvingade sina ögon att vandra nedåt över den slanka midjan och den utställda röda kjolen på klänningen ned till de svarta stövletterna.  Hans blick svepte åter upp över hennes kropp och stannade vid hennes hår. Elisabeths mörka hår lockade sig nedför hennes rygg.  Och en liten röd hatt låg slarvigt ned emot hennes nacke. Han tyckte att hennes röda läppar smälte ihop med den vackra röda klänningen. Hon var helt magnifik! tänkte han. Järle började genast att föreställa sig henne naken. En varm fläkt av rodnad började på halsen och steg upp i hans ansikte och hans ögon kändes febriga. I hans dagdröm drog han smeksamt av Elisabeth varje klädesplagg medan han njutningsfullt såg på henne.

   - Käre Järle Ni ser sjuk ut. Hur är det fatt? sade hon och lutade sig närmare honom. Hon kämpade för att inte utbrista i ett hysteriskt skratt. Hon anade vilka tankar som Järle hade. Hon var smickrad av hans intresse. Hon kände Järle väl och var medveten om att han blev eggad av lite motstånd. En plan började att ta form i hennes tankar. Om hon bara kunde få ha honom för sig själv skulle Järle vara ett lätt byte för henne, funderade hon självsäkert.

   - Tack det är väl stammade Järle för han fick inte ordning på sin röst. Järle hostade till och gaskade upp sig och äntligen fick han mål i munnen.

   - Ni är så betagande Elisabeth sade han och tog hennes hand. Järle brände sig då han kände värmen ifrån hennes hand. Nej jag får inte känna så där tänkte han febrilt medan höll fast hennes hand alldeles för länge.©  Peter Knagert