Alfrida befinner sig i Portutal närmare
bestämt i Porto. Hon och Järle tänker att rida upp i bergen. Allt det här
hittar du i boken som du också hittar till höger vid etiketterna.
Alfridas längtan till havet: och de
inneboende magiska krafterna.
Kapitel 22
Bergens sagolika utseende i Porto
Järle
skrittade fram på hästen utanför palatset och varje gång han närmade sig
Alfrida slog hennes hjärta dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade
även andra kvinnor upptäckt runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar
följde girigt Järle när han red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och
det drog ihop sig i underlivet och hennes bröst blev styva. Järle var allt hon
ville ha. Men han skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista
honom. Det var med henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och
färdas med skeppet längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle
bli ett bra liv, tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att
förstrött stryka hans hand över matbordet. Ibland vidrörde hon honom med sitt
ben under matbordet. Men Järle reagerade
inte alls. Han såg Alfrida mer som sin
syster. Alfrida förstod att det var lönlöst.
En dag red Järle och Alfrida ut ifrån
palatset. Ända sedan Järle varit liten hade han ridit i bergen ovanför
palatset. Han var en mycket skicklig ryttare sa gårdens folk. Han ville visa
Alfrida allt detta, men det var också ett farligt ställe eftersom många banditer
befann sig i bergen. Järle tog med sitt vapen utifall att och fäste det på
höften. De red ut i den tidiga gryningen. Herr Antionio sov djupt liksom alla
de gäster som var inbjudna till palatset. Alfrida hade argumenterat stenhårt
emot Järle som tyckte att hon borde ha en damsadel. Men han förstod också att
det vore lättare att rida som en man med tanke på stigningen uppåt berget på de
smala branta vägarna. Järle visste inte någon dam som hade vågat sig hit upp.
Men han visste ju att Alfrida många gånger var som en man. Hon var modig. Medan
de sakta red uppåt berget berättade Järle om lusitanohästen. Hästen hade fått
namnet ifrån det gamla namnet av Portugal som var Lusitania. Denna häst
fortsatte Järle används mycket på tjurfäktningsscener. Lusitanohästen reagerar
oerhört snabbt och har en naturlig förmåga att bära med bakdelen. Det är bra
egenskaper vid tjurfäktning fortsatte Järle. De hade packat sina sadelväskor
med grimskaft, vattenflaskor, några äpplen,
en tröja och regnkläder för säkerhets skull.
Medan de red uppåt såg Alfrida böljande bergsformationer som
bredde ut sig emot horisonten. Det fanns vitkalkade byar som klättrade på de
branta slänterna. Bortom bergen glittrade det azurblå havet och högt uppe i
skyn gled en rovfågel. Det var så förödande vackert och storslaget tyckte hon.
De såg frigående kor och hästar. Vägen kantades av fruktbärande träd och
buskar. Saftiga björnbär som hade mognat i det slösande solskenet. De passerade
brantare partier men hästarna kämpade på utan problem. De fick med jämna
mellanrum släcka rösten vid stora vattenhoar. Deras klättring upp i bergen
ledde till en platå som bjöd på sköna och välkomnande galopper. Alfrida och
hästen sträckte ut benen och bergsvinden smekte hennes ansikte. Efter två
timmars ritt............................. © Peter Knagert
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar