Kärleksroman Portugal

Alfrida befinner sig i Portutal närmare bestämt i Porto. Hon och Järle tänker att rida upp i bergen. Allt det här hittar du i boken som du också hittar till höger vid etiketterna.

Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna.

Kapitel 22   Bergens sagolika utseende i Porto

Järle skrittade fram på hästen utanför palatset och varje gång han närmade sig Alfrida slog hennes hjärta dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade även andra kvinnor upptäckt runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar följde girigt Järle när han red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och det drog ihop sig i underlivet och hennes bröstvårtor blev styva. Järle var allt hon ville ha. Men han skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista honom. Det var med henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och färdas med skeppet längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle bli ett bra liv, tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att förstrött stryka hans hand över matbordet. Ibland vidrörde hon honom med sitt ben under matbordet.  Men Järle reagerade inte alls. Han såg Alfrida  mer som sin syster. Alfrida förstod att det var lönlöst.

    En dag red Järle och Alfrida ut ifrån palatset. Ända sedan Järle varit liten hade han ridit i bergen ovanför palatset. Han var en mycket skicklig ryttare sa gårdens folk. Han ville visa Alfrida allt detta, men det var också ett farligt ställe eftersom många banditer befann sig i bergen. Järle tog med sitt vapen utifall att och fäste det på höften. De red ut i den tidiga gryningen. Herr Antionio sov djupt liksom alla de gäster som var inbjudna till palatset. Alfrida hade argumenterat stenhårt emot Järle som tyckte att hon borde ha en damsadel. Men han förstod också att det vore lättare att rida som en man med tanke på stigningen uppåt berget på de smala branta vägarna. Järle visste inte någon dam som hade vågat sig hit upp. Men han visste ju att Alfrida många gånger var som en man. Hon var modig. Medan de sakta red uppåt berget berättade Järle om lusitanohästen. Hästen hade fått namnet ifrån det gamla namnet av Portugal som var Lusitania. Denna häst fortsatte Järle används mycket på tjurfäktningsscener. Lusitanohästen reagerar oerhört snabbt och har en naturlig förmåga att bära med bakdelen. Det är bra egenskaper vid tjurfäktning fortsatte Järle. De hade packat sina sadelväskor med grimskaft, vattenflaskor, några äpplen,  en tröja och regnkläder för säkerhets skull.

Medan de red uppåt såg Alfrida böljande bergsformationer som bredde ut sig emot horisonten. Det fanns vitkalkade byar som klättrade på de branta slänterna. Bortom bergen glittrade det azurblå havet och högt uppe i skyn gled en rovfågel. Det var så förödande vackert och storslaget tyckte hon. De såg frigående kor och hästar. Vägen kantades av fruktbärande träd och buskar. Saftiga björnbär som hade mognat i det slösande solskenet. De passerade brantare partier men hästarna kämpade på utan problem. De fick med jämna mellanrum släcka rösten vid stora vattenhoar. Deras klättring upp i bergen ledde till en platå som bjöd på sköna och välkomnande galopper. Alfrida och hästen sträckte ut benen och bergsvinden smekte hennes ansikte. Efter två timmars ritt............................. ©  Peter Knagert