Äntligen är det dags för en intervju här på bloggen igen! Och idag är det ingen mindre än författaren av boken Introvert – den tysta revolutionen – Linus Jonkman – som vi får stifta närmare bekantskap med. Förutom att Linus är författare jobbar han även med företag, personalfrågor och ledarskap. Han åker runt i Sverige och föreläser om det introverta ledarskapet och är en uppskattad föreläsare. I intervjun berättar Linus om hur det gick till när han skrev boken Introvert och han ger oss även en inblick i hur en perfekt vecka ser ut. Jag tror att ni, liksom jag, kommer tycka det är väldigt intressant läsning så nu ska jag inte hålla er på halster längre!
Namn: Linus JonkmanFödd: 1975Yrke: Författare, föreläsare, verksamhetsutvecklare
Hur kom du på att du var introvert?Det var först efter flera år med ingående studier kring personlighet som jag kom ikapp mig själv. Jag hade ett ögonblick av klarhet då jag insåg att jag spelat en roll ganska länge. Till saken hör att jag är en högpresterare, en sån som går in i allting med 110%. Det gör också att jag alltid varit extremt flexibel under hela mitt liv. Jag har alltid börjat varje arbete med att fråga mig: ”hur behöver jag vara för att lyckas i denna rollen?”. Sen har jag sett till att bli den person jag trott att framgång varit associerat med. Frågan jag borde ha ställt vore ”Hur använder jag mina egenskaper för att lyckas i denna roll”. Med det sagt hade jag jobbat länge med att bete mig väldigt utåtriktat eftersom det var det beteende som jag kopplade samman med framgångar i de roller jag haft. De roller jag haft de senaste decenniet har främst handlat om ledarskap och därför har jag uppfattat ”rätt” beteende som ett utåtriktat sådant: socialt, spontant och rakt på sak. Mitt uppvaknande kom efter en mässinvigning intensivt mingel med där jag kände mig helt urvriden efteråt. Jag frågade mig hur det kom sig att jag alltid blir så överstimulerad och slutkörd av situationer med många människor? Svaret hade funnits framför mig hela tiden, ett svar som jag egentligen visste redan som barn. Jag kom på att jag är den som behöver mycket tid för mig själv, tid att fundera, grubbla och fantisera. Den här tidens utåtriktade ideal fick mig att färdas långt ifrån min naturliga personlighet. Jag vet nu att jag är och alltid har varit introvert.
Hur har din omgivning reagerat på din introverta personlighet under din uppväxt?Inom min familj har det alltid funkat bra eftersom båda mina föräldrar delar denna läggning med mig. Jag minns däremot dispyter från en skidresa med min släkt under min barndom. Andra släktingar var upprörda över att jag vill åka tillbaka och sitta själv en stund i stugan då och då. De tyckte att det var slöseri med liftkort att inte aktivera sig varenda given sekund på resan. I övrigt har min introversion gjort mig till något av en kuf under uppväxten. Jag var en sån som blev helt uppslukad av udda intressen som få i min ålder var intresserade av. När mina jämnåriga klasskompisar pratade star wars var jag förlorad i fågelskådning. När de började intressera sig för mode och musik var jag helt oförstående på min kant. Det bästa jag visste som barn var att läsa eller teckna. Jag kunde sitta själv på rummet en helg medan mina vänner var på disco eller hängde utanför fritidsgården. Av den anledningen var jag rätt osynlig för min omgivning. Jag minns dock en period när jag vaknade upp ur detta och insåg att jag var ensam. Då bestämde jag mig för att förändra mig och la mig till med ett ”klassens clown” alter ego, som ett sätt att komma in i gemenskapen.
På vilka sätt har din syn på att vara introvert ändrats sedan du var yngre?När jag var barn visste jag vad jag var, men utan att ha ett ord för det. Jag värderade det inte överhuvudtaget. Det bara var sån jag var. Visst förstod jag att vissa i klassen var mer utåtriktade än andra, men jag tänkte aldrig på det som om det var bättre eller sämre än något annat. Under studie-tide och i yrkeslivet upplevde jag däremot en mycket tydlig dragning mot att det utåtriktade var idealet. Så fort jag blev skickad på en kurs av något slag om ledarskap eller självkännedom så handlade den alltid om att man skulle lära sig ett sätt att vara som är likt grundskissen för extrovert. (Saker som att: alla bra beslut fattas i grupp genom diskussion. Att allt meningsfullt arbete sker i grupp. Människor som mår dåligt sitter med stängd kontorsdörr. Att optimism är bra och kritiskt granskande är negativt. Att spontanitet alltid är positivt. Du behöver höras för att lyckas i arbetslivet.) Nu har forskningen kommit ikapp vårt tidevarv och jag med flera har börjat förstå förtjänsten med introverta människor. Numera ser jag det som en styrka att vara introvert, det ger mig fördelar i vissa situationer.
Hur föddes idén att skriva boken Introvert och hur gick det till när du skrev den?Jag har tidigare skrivit flera böcker som handlar om personlighetsdrag. I mitt huvud hade jag en tankeprocess om att skriva en bok om det som kallas för femfaktorteorin (de fem drag som antas vara gemensamma för alla människor på denna planet). Där ingår extroversion/introversion. Ganska snabbt insåg jag att detta drag är oerhört mångfacetterat. Det är därför det kallas för modern av personlighetsdrag. Efter diskussion med Bonniers blev det att boken enbart skulle komma att handla om introverta. Processen för att skriva var nog ganska ohälsosam men typisk för mitt sätt att vara. Jag låste in mig i mitt arbetsrum i fyra veckor. Sen kom jag ut när jag hade producerat de första 260 sidorna i boken. Min förläggare (extroverta och fantastiska Anders) tror än idag att jag redan hade manuset färdigt i skrivbordslådan för han påstår att han aldrig fått in en bok så fort. ;) Sanningen är ju att jag redan hade tänkt färdigt och tankeprocessen hade pågått i 5-10 år innan jag tryckte på knappen. Att bara få ut det på papper var därmed ganska enkelt närmast maskinellt.
Vilka reaktioner har du fått på din bok?Ärligt talat är jag helt överväldigad. Jag har fått hundratals mail som respons, samtliga av dessa väldigt positiva. Det har även varit ett massivt intresse från tidningar och övrig media. Tror jag medverkat i alla större tidningar i landet. Nu har det dessutom börjat sprida sig utanför Sverige och jag kommer bli utgiven i fler länder. Det som jag ser som den största behållningen med all respons är att läsare beskriver det som att ordet introvert gett dem en ny syn på sig själva. Vissa talar om det som en upprättelse eller rent av en bekräftelse på att den de är är rätt. Många skriver om hur de gått genom livet och alltid känt sig fel, känt att de behövt kamouflera vem de är. Jag tycker att jag kommit hela vägen fram, den dagen jag ser en platsannons som efterfrågar en introvert medarbetare.
Är du sugen på att göra eller skriva något mer kring ämnet introversion i framtiden?Det är jag absolut. Funderar kring detta just nu. https://blygamyran.wordpress.com/2014/05/19/intervju-med-linus-jonkman/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar