Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
I Portugal i Porto spirar Alfrida och Leonards kärlek. De utforskar förutom varandra också platsen där de befinner sig.
------------------------------
En dag
var Leonard, Järle och Alfrida på en
färgsprakande marknad där det fanns allt ifrån levande hönor, kalkoner och
fisk. Den låg vid järnvägsstationen, åt den stora kyrkan till. De besökte vänthallen på järnvägsstationen som låg
bredvid den stora kyrkan. Den liknade en katedral och det fanns kakelplattor
som var blåskimrande. Det var typiskt för Portugal. Dessa kakelplattor fanns
också på flera andra ställen i landet. De tog en tur på floden och tittade på
de vackra broarna Luis I och Dona Maria-bron. De besökte också en gård med
portvin och vandrade runt där. Det fanns portvinsgrottor där i Vila Nova de
Gaia och de fick smaka på några av deras berömda portviner.
Naturen var orörd där med olivträd, ecalyptus,
mandelträd, korkträd och pinjeträd. De tittade också på Porto Cahtedral som var
belägen i den historiska delen av staden och var en av stadens vackraste
platser. Katedralen var ursprungligen romersk och byggd på 1200-talet men hade
byggts till på 1700-talet. När de hade varit där några dagar beslöt de sig för
att åka hem igen. En kväll var de åter i palatset och vilade ut.
Leonard och Alfrida träffades varje dag. De
gick hand i hand bland vinodlingarna. De kysstes i äppleträdens skuggor. De var
heta av begär till varandra. Men när den första förälskelsen lagt sig blev det
slentrian i förhållandet. Leonard ville inte höra talas om Alfridas äventyr
till havs. Och Alfrida hade tröttnat på hur han ständigt talade om
lusitanohästar och fastigheter. Leonard var lika hetsig som hon till sinnet. De
blev ofta ovänner och surade på varsitt håll. I början hade de återförenats av
sin köttsliga lusta. Men ju längre tiden gick förstod Alfrida att det inte var
nog för henne. Hon ville ha en man att diskutera handel, varor, väder livet till
havs med. En man som såg henne som affärskvinna och inte som ett smycke han
ville visa upp. Hon ville att hennes man skulle känna längtan till havet som
hon gjorde. Alfrida ville dela denna ljuvliga känsla med en likasinnad man. Hon
orkade heller inte med alla gräl med Leonard. En dag hade hon bestämt sig. Det
var inte Leonard hon ville ha. Det hade bara varit en flyktig förälskelse. De
skiljdes åt som vänner och strax därpå syntes en ny dam i Leonards sällskap.
Kapitel 22
Bergens sagolika utseende i Porto
Järle
skrittade fram på hästen utanför palatset och varje gång han närmade sig
Alfrida slog hennes hjärta dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade
även andra kvinnor upptäckt runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar
följde girigt Järle när han red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och
det drog ihop sig i underlivet och hennes bröst blev styva. Järle var allt hon
ville ha. Men han skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista
honom. Det var med henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och
färdas med skeppet längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle
bli ett bra liv, tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att
förstrött stryka hans hand över matbordet© Peter Knagert (text)-----------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.beach.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar