Draken Borstek reste sig upp på trötta ben- Fantasy för vuxna

Ur boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen

"   Draken drog sig på trötta ben in i grottan en bit därifrån. Han sträckte vällustigt ut sig och spann av välbehag. Ute regnade det som vanligt och han var glad över att få ligga inne i grottan hos sin ägare. Han rörde stelt på sin svans och drog sina vingar tätare om drakkroppen. Draken var relativt ung men i hans hårda liv hade kroppen fått ta emot mycket stryk i de strider han deltagit i. Han gjorde en grimas och nosade försiktigt på sitt ena ben. Den krigsskada han ådragit sig i striden för ett år sedan gjorde fortfarande ont. Han blinkade förstrött och lät blicken svepa runt i grottan. I ena hörnet låg hans herre. Draken fnyste och ett rökmoln steg upp ur hans näsborrar. Hultanen trodde att det var han som fostrade och ägde draken. Men Borstek visste att det var tvärtom. Nåväl Borstek skulle vila någon dag eftersom det verkade att vara stiltje i kriget med topanerna. Vaksamt spejade han ut genom grottans öppning. Han kisade sömnigt och försökte att se den annars så lilarosa himlen. Men utanför grottan hade himlen antagit en gråsvart siluett. Det mörka var omgivet av ett rödorange egendomligt sken.

   Efter en stunds vila gick draken ut ur grottan och såg sig omkring. Hans svarta fjäll lyste i skenet av blixtens framfart och blev silvergrå av ljuset. I fjärran såg han ett ljussken som vittnade om strid. Intresserat sträckte han på halsen för att se bättre. Med sin genomträngande blick såg han en kvinna med rött hår och en äldre herre som slogs med drawks. Var det här ögonblicket som han hade väntat på? funderade han upphetsat. Hans farfar hade innan han avlidit mödosamt viskat fram de märkliga orden:

   - En dag ska Ni utföra stora ting och tillsammans med en kvinna och man som är magiker. Ni kommer då att rädd flera riken!

   Borstek hade sedan den dagen funderat och begrundat de orden. Långsamt sträckte han ut sina vingar och gjorde sig redo att lyfta. Det var dags för honom att anta farfars märkliga ord om framtiden. Han fällde en tår innan han lämnade sin herre som fortfarande sov i grottan........................©  Peter Knagert