Kapitel 13 Besök av biskopen
En
dag i december 1166 kom biskopen Henrik. Utsikten över skogen med gnistersnö
och krispig kyla fick Johanna att le då hon spejade ut genom fönstret i
riddarborgen. Han skulle visitera alla sina kyrkor i sitt stift. Han hade även
i sin ägo ett antal gårdar att ombesörja. På vägen till församlingens kyrka
passade biskopen på att gästa Thormunds gård.
Johanna skyndade sig att rätta till den
vackra duken i riddarsalen. En sådan här dag då en så förnäm man skulle gästa
dem måste det vara prydligt och snyggt där, tänkte Johanna. Dagen till ära hade
Johanna klätt sig i en vacker mörkblå klänning med sedesamt hög krage som modet
bjöd. Upptill på huvudet hade hon sin hennina med slöja. Hon såg ut som en
drottning då hon skred fram i salen. Johanna övervakade sina pigor och legohjon
som ordnade i köket. De måste vara beredda utifall att biskopen även plägade
gästa dem vid middagen. Men varken Thormund eller Johanna visste om biskopen
hann med middagen, eftersom han var en mycket stressad man.
Solen hade smält snön framför vindsbryggan
då hirdmännens hästar hade gått och trampat omkring just där. Leran lyste ochhttp://www.amazon.com/En-mans-%C3%A4godel-Swedish-Edition/dp/9174635530
glittrade i solskenet. Biskopen dröp av sarkasm då han sa något nedlåtande till
sin dräng innan han behagade att nedstiga ifrån hästen. Biskopen nedlät sig
till att värdigt nicka till vakten som stod där och fick passera vidare. Han
gick med stadiga steg upp på vindsbryggan och fortsatte vägen in i
riddarborgen.
Han
vätte sina läppar som för att ta sats liksom en penna som vässas innan den
skriver. Åh han hade så mycket att förtälja! Detta skulle bli en stund att
minnas, tänkte han hoppfullt. Han stod utanför porten till kärnhuset och såg
hur människorna omkring honom såg upp till hans skapelse. Den smyckesklädda
biskopsdräkten blänkte i solskenet. Han var en stilig man biskopen, om han fick
säga det själv. Faktiskt ansåg biskopen att han den store frälsarens uppgift var att visa menigheten stil och klass.
Han såg i mjugg på hur alla krusade inför honom och njöt av situationen. Biskopen
borstade och stampade av sig snön innan
han steg på i kärnhuset. Biskopen steg vördsamt över tröskeln till Thormunds
riddarborg som om han vore Guds utsände.
Då biskopen stigit in i riddarborgen tog han
vänligt emot det krus med björkvatten som han tvagade sig i.© Peter Knagerthttp://www.amazon.com/En-mans-%C3%A4godel-Swedish-Edition/dp/9174635530
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar