Det infinner sig en speciell stämning direkt på Granö redan den första
halvtimmen så känner sig Johanna mycket illa till mods. Thormund är kungens
närmaste man och van att få det som han ville ha det. Han var inte rädd för
någon och var inte sen att utnyttja sin makt och ställning överallt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Johanna såg upp emot de stora träden som fanns mitt på tunet. En svärm av
svarta kråkor väsnades och slogs i trädet. De tittade misstänksamt ned på
Johanna. Deras svarta näbbar lyste likt stålklingor i solljuset. Två kråkor
flög ned emot henne och Amund. Precis när kråkorna var alldeles ovanför dem
lyfte de igen. Johanna rös och huttrade till av ängslan. Hon mindes gamla
Margaretas ord om kråkor som flyger ner emot en människa. Kråkorna varnade om
hemska tider. Johanna ordnade anletsdragen där på hästryggen och försökte att
skaka av sig de hemska föraningarna.
 |
Några gäss sprang rädda omkring längre bort när deras
hästar närmade sig. Thormund klev myndigt av sin häst och stegade fram till den
stora kraftiga dörren på det största huset. Framför dörren satt en bedårande
liten kattunge. Det var den vackraste kattunge som Johanna hade sett. Thormund
muttrade något och sedan sparkade han
bort kattungen ifrån ingången och öppnade därefter dörren
och skrek:
- Fram med mat era lata jävlar! Vi ska ha mat på bordet!
Er nya matmor har kommit! fräste han. Amund hjälpte Johanna att stiga av hästen
och de skyndade båda in i huset tillsammans med hirdmännen. Johanna var
förvirrad och hon försökte att förstå all denna välfärd som fanns hos Thormund.
Hennes far ägde en stor bit land och flera gårdar. Men hennes make måste vara
oerhört rik, tänkte Johanna. Hon slog ut med sina händer av pur
förvåning. Överallt såg hon stora hus. Det var som om det var en hel by.
Thormund satte sig vid ett stort långbord och en
piga serverade honom mjöd i ett trästop. Pigan såg rädd ut och hon spillde en
droppe. Då smällde Thormund snabbt till henne på armen och röt något som inte
Johanna kunde urskilja. Men sedan hörde hon tydligt vad han sade:
- Din olycka! Du häller inte upp mjöd ordentligt! Gör du
om det så skickar jag ut dig på bar backe! hotade han. Pigan neg och
tittade skamset ner i golvet. Thormund viftade irriterat iväg henne som om hon
hade varit en fluga.
Amund visade fram Johanna till platsen bredvid Thormund. På
andra sidan om Johanna satte sig Amund. Johanna kände tydligt en atmosfär av
vrede i detta hus..............© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar