En bild som jag fick inom mig i morse var en gång när Johanna vaknade tidigt en morgon och Thormund sov. Hon gick mödosamt upp eftersom Thormund än en gång hade slagit och våldtagit henne. Hon gick ut på tunet och kände att hon behövde komma långt ifrån honom men hon hade inte den chansen som kvinna på 1100 talet. Hon visste att hon var fast i ett giftermål som långsamt skulle ta död på henne. Hon gick ut ur kärnhuset och nerför riddarborgens brygga och kom ner till gården och hon gick förbi krukmakeriet. Johanna gick vidare och in i den skyddande skogen som hon så ofta besökte. Hon drog in ett djupt andetag i sina lungor och försökte att lugna sitt bultande hjärta.
Hennes tankar gick till Amund som var hennes enda ljusglimt i den tillvaro som hon levde i. Han skyddade henne så gott som han kunde ifrån Thormunds slag men som underlydande till sin herre kunde han aldrig skydda henne fullt ut. Johanna och Amund delade en hemlighet tillsammans vilket förde dem än mer närmare varandra. Det var en farlig hemlighet som kunde omkullkasta hela deras liv och det fick aldrig komma ut. Ändå ångrade Johanna inte en minut tillsammans med Amund.
Jag tror att Johanna hämtade kraft och mod just där i skogen där hon fick vara ensam med sin sorg, sin fruktan och den oerhörda hopplöshet som hon kände.
En stund efter att Johanna gått upp vaknade Thormund i deras gemensamma säng och blev först arg för att hans hustru inte fanns kvar i bädden. Då han inte kunde ge utlopp för sin enorma raseri lät han sin vrede gå ut över en piga istället. Han slog brutalt till henne och läxade upp henne med hotfulla ord. Därefter gick han ut på tunet och talade med sin fogde och förhörde sig om hur deras legohjon uppförde sig. Thormund kände alltid att han behövde ha kontroll över allt som var hans och han räknade sin hustru som sin liksom allt som han ägde var bara hans. På riddarborgen var det han som var herre och överheten och det trivdes han med. Thormund hade en mycket trasig själ och hade haft en fruktansvärd barndom men det gav honom inte någon rättighet att agera som han gjorde. Förutom att han tyckte att det liv han levde var riktigt och rätt fick han också klara besked ifrån samhället i stort. En kvinna var på den tiden en mans ägodel. Men tyvärr pågår det också fortfarande idag. Jag har dock valt att fokusera på 1100 talet och därav skrivit boken. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar