I boken
"Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna"
möter
Alfrida en hemsk varelse. Här kan du läsa lite om det.....
Kapitel 16.
Den hemska varelsen
Alfrida satt på sängen i sitt rum. Hon
sneglade emot de tavlor som hängde på väggen i rummet. Helt klart var hennes
rum mer passande för en herre, funderade
hon tankfullt. Det var fullt med jaktbilder inramade i tavlorna. En del tavlor
var groteska. En tavla föreställde en död hare där man hade huggit av huvudet
till hälften. Blodet rann nedöver den stubbe som haren låg på och ner på den
gröna mossan. På ett bord i rummet fanns en uppstoppad grotesk örn med
hungriga, sluga ögon som tittade på henne. Det var som om örnen levde, tänkte
Alfrida. Hon kunde inte sätta fingret på det men olustkänslan fanns där. På
skrivbordet stod en stor nåldyna. På nåldynan var nålar nedborrade i olika
sorters fjärilar. Fjärilarna hade vackra färger. Alfrida blev beklämd till mods
över deras ohyggliga död. Hennes säng var mycket strikt och manlig. Överallt i
rummet var det mörka färger. På bordet fladdrade ljuset ifrån en fotogenlampa
som lät sina flämtande lågor sippra runt rummet och fortsätta upp på de
groteska tavlorna. Hela rummet var spöklikt. Det var något i luften, som om det
vore precis innan åska. Alfrida strupe snörptes till och hon fick inte luft.
Känslan dröjde sig kvar av att vara övervakad. Vem är det som övervakar mig och
varför, tänkte Alfrida.
Alfrida blev rädd och hon ville gå till
Järles rum. Alfrida ville inte sova där den natten. Men skulle hon hitta till
hans rum? Hon mindes inte var Järle försvann till sitt rum. Det var så många
rum ute i den pompösa hallen. Alfrida gläntade försiktigt på sin dörr och
tittade ut. Hallen var tom och mörk men en ynklig fotogenlampa brann lite längre
fram. Lampan kastade skuggor på rustningarna. Alfrida gick försiktigt och drog
efter andan. Där var det en dörr och hon öppnade den med bestämdhet. I rummet
lyste en fotogenlampa och i den röda söta sängen sov Valentine. Det var ett
vackert rum, stilrent med tydligt kvinnliga toner. Alfrida stängde hastigt
dörren. Hon provade nästa dörr. Nej det var fel , där var ett förråd av något
slag såg hon. Alfrida stängde även denna dörr. Hon tittade sig sedan oroligt
omkring i den stora hallen. Det kändes som om någon bevakade henne. Men nej hon
måste inbilla sig allt, tänkte hon för där fanns ju ingen. Men Alfrida kände
återigen en ond kraft i hallen som sakta närmade sig. Hon kunde höra dess
hasande släpande steg. Alfrida hade kommit fram till nästa dörr.
Innan hon hunnit hindra sig själv hade hon
börjat att trycka ner dörrhandtaget. I det samma såg hon en ohygglig varelse
sitta bredvid dörren. Han var oerhört liten, så att hon först inte såg honom.
Men i det samma han rörde sig och väste likt en orm, kunde hon inte bortse
ifrån att han fanns. Varelsen väste igen och i detsamma kom hans tunga som blev
flera alnar lång ut och kramade hårt och brännande om hennes hand. Alfrida drog
snabbt åt sig handen och skrek till. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar