I en del jobb blir man ju ständigt bedömd för det man gör. Men när det gäller att vara författare så tas det till en helt annan nivå. Många författare blir sågade för sin text. Alla författare sliter med sin text och så ska deras pappersbunt kastas över stupet. Man vet inte hur pappersbunten landar eller vem som plockar upp den och tycker till. Man frågar sig stilla:
- Ska de förstå vad jag ville säga med texten?
- Ser de verkligen undermeningen som jag ville få fram?
Jag funderar också på, den som tycker till något om boken, hur vet man att de har rätt?, det är ju ändå min historia. Dessutom är det nästan alltid ren kritik och alltså inte konstruktiv kritik.
Det är skillnad på dessa tillstånd.
Ren kritik ges när man vill svärta ner en person, sänka en person. Detta ser man ofta på bloggar av folk som tycker något om en bok.
Konstruktiv kritik är när man talar om vad man anser vara fel och hur man kan ändra på sin text. Med konstruktiv kritik lär man sig alltså något medan när man får kritik är enbart ute efter att ställa sig över en person och i processen göra sig själv viktig.
Alla berättelser är viktiga, visst kan de behöva att finslipas men inte begravas. Nu har jag sluppit det ännu men jag läser med fasa hur man behandlar andra författare. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar