När jag först började att skriva beskrev jag inte i detalj hur de kände och tyckte. Men ju mer jag skriver desto mer förstår jag hur viktigt det är. Det förstår jag också när jag lyssnar på ljudböcker att detaljerna verkligen är oerhört viktiga. Därför är böckerna om 2000 talet mer detaljrika men också mer känslomässiga tror jag. De blir också mer verkliga än de jag skrev förut antar jag. Men kruxet är när man egentligen ska sluta att beskriva en känsla eller företeelse. Men förmodligen känner man det själv när det blir för mycket tänker jag. Men alla är vi ju individer och det som jag tycker kanske inte andra tycker så klart. Ändå måste man som författare utgå ifrån sitt eget perspektiv tycker jag. Därefter får andra ta berättelsen till sig eller förkasta den. Det viktiga är ju ändå att man som författare får ut känslorna genom sin penna eller tangentbord. Att låta känslorna flyga iväg och få vingar och sätta ord på dem. Att känna smärtan och förlusten men också glädjen och euforin är viktigt tycker jag. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar