Dialog när man skriver en bok

Med hjälp av dialogen kan man få fram rätt mycket av hur personen är utan att liksom berätta det. Dialogen talar kan man säga för sig själv för att säga det rakt ut. Det är ju så att när vi säger ett ord och det blir en mening så menar vi olika saker med det vi säger. Genom att lägga ihop dessa meningar kan vi därmed förstå hur den där personen är funtad och vad han/hon tycker om ett specifikt ämne till exempel.

När jag tänker på en dialog som Everest och Elisabeth har så får jag genom den fram hur djupt de två litar på varandra eftersom de kan delge varandra så smärtsamma och privata saker om sina liv. Jag känner i luften deras andetag hur de liksom andas tillsammans. Jag förnimmer hur de visar upp sina smärtsamma hjärtan som hotar att krossa dem. De har båda familjehemligheter men genom att berätta dem för varandra så blir de också starkare. Speciellt Everest är mycket glad över att äntligen hittat en tjej som han kunde snacka med om allvarliga saker. Fastän de är tonåringar så diskuterar de ändå vuxna relationer och annat vilket gör dem till gamla människor fastän de bor i en ung kropp. Förutom att de berättar för varandra så ger de också varandra råd om hur olika saker ska tacklas. Den närhet som de har emellan sig känner man då. ©  Peter Knagert