Långt senare tog han också en risk då han såg Alfrida på en marknad och han fick bita sig i tungan för att inte gå fram till henne och berätta vem han var. Alfrida och de andra barnen visste nämligen inte att han var deras far. Men han tog alltså den risken att ändå komma tillbaka för att återse sina barn och hade tur att få se Alfrida på en marknad. Just det ögonblicket samlade han i sitt hjärta sedan den dagen.
Det var inte förrän Alfrida blivit vuxen och hennes styvfar dött som han visade sig för henne. Hon kom till New York då hon färdades till havs. När Alfrida fick se den främmande mannen kände hon på sig att det kunde vara hennes far eftersom hon ändå hade haft en märklig tanke om att mannen som uppfostrat dem inte var släkt med hennes familj.
När det gäller Johannes är mina funderingar. Kan man verkligen ta igen ett helt liv under en begränsad tidsperiod långt senare när barnet har blivit stort? Mitt spontana svar är: Nej det går inte. Men både Alfrida och Johannes umgås verkligen som far och dotter i den andra delen av boken och lär känna varandra så gott som det går. Deras gemenskap är verkligen rörande och fin tycker jag. © Peter Knagert
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar