Det här är katedralen i Porto i Portugal.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kathedralen finns med i min roman
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna.
I Portugal i
Porto spirar Alfrida och Leonards kärlek. De utforskar förutom varandra också
platsen där de befinner sig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En dag var Leonard, Järle och
Alfrida på en färgsprakande marknad där det fanns allt ifrån levande hönor,
kalkoner och fisk. Den låg vid järnvägsstationen, åt den stora kyrkan till. De
besökte vänthallen på järnvägsstationen som låg bredvid den stora
kyrkan. Den liknade en katedral och det fanns kakelplattor som var
blåskimrande. Det var typiskt för Portugal. Dessa kakelplattor fanns också på
flera andra ställen i landet. De tog en tur på floden och tittade på de vackra
broarna Luis I och Dona Maria-bron. De besökte också en gård med portvin och
vandrade runt där. Det fanns portvinsgrottor där i Vila Nova de Gaia och de
fick smaka på några av deras berömda portviner.
Naturen var
orörd där med olivträd, ecalyptus, mandelträd, korkträd och pinjeträd. De
tittade också på Porto Cahtedral som var belägen i den historiska delen av
staden och var en av stadens vackraste platser. Katedralen var ursprungligen
romersk och byggd på 1200-talet men hade byggts till på 1700-talet. När de hade
varit där några dagar beslöt de sig för att åka hem igen. En kväll var de åter
i palatset och vilade ut.
Leonard och
Alfrida träffades varje dag. De gick hand i hand bland vinodlingarna. De
kysstes i äppleträdens skuggor. De var heta av begär till varandra. Men när den
första förälskelsen lagt sig blev det slentrian i förhållandet. Leonard ville
inte höra talas om Alfridas äventyr till havs. Och Alfrida hade tröttnat på hur
han ständigt talade om lusitanohästar och fastigheter. Leonard var lika hetsig
som hon till sinnet. De blev ofta ovänner och surade på varsitt håll. I början
hade de återförenats av sin köttsliga lusta. Men ju längre tiden gick förstod
Alfrida att det inte var nog för henne. Hon ville ha en man att diskutera
handel, varor, väder livet till havs med. En man som såg henne som affärskvinna
och inte som ett smycke han ville visa upp. Hon ville att hennes man skulle
känna längtan till havet som hon gjorde. Alfrida ville dela denna ljuvliga
känsla med en likasinnad man. Hon orkade heller inte med alla gräl med Leonard.
En dag hade hon bestämt sig. Det var inte Leonard hon ville ha. Det hade bara
varit en flyktig förälskelse. De skiljdes åt som vänner och strax därpå syntes
en ny dam i Leonards sällskap.
Kapitel
22 Bergens sagolika utseende i Porto
Järle skrittade fram på hästen
utanför palatset och varje gång han närmade sig Alfrida slog hennes hjärta
dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade även andra kvinnor upptäckt
runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar följde girigt Järle när han
red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och det drog ihop sig i
underlivet och hennes bröst blev styva. Järle var allt hon ville ha. Men han
skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista honom. Det var med
henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och färdas med skeppet
längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle bli ett bra liv,
tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att förstrött stryka
hans hand över matbordet© Peter Knagert (text)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar