Ur boken
Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen
" Draken drog sig på trötta ben in i grottan en bit
därifrån. Han sträckte vällustigt ut sig och spann av välbehag. Ute regnade det
som vanligt och han var glad över att få ligga inne i grottan hos sin ägare.
Han rörde stelt på sin svans och drog sina vingar tätare om kroppen. Draken
var relativt ung men i hans hårda liv hade kroppen fått ta emot mycket stryk i
de strider han deltagit i. Han gjorde en grimas och nosade försiktigt på sitt ena
ben. Den krigsskada han ådragit sig i striden för ett år sedan gjorde
fortfarande ont. Han blinkade förstrött och lät blicken svepa runt i grottan. I
ena hörnet låg hans herre. Draken fnyste och ett rökmoln steg upp ur hans
näsborrar. Hultanen trodde att det var han som fostrade och ägde draken. Men
Borstek visste att det var tvärtom. Nåväl Borstek skulle vila någon dag
eftersom det verkade att vara stiltje i kriget med topanerna. Vaksamt spejade
han ut genom grottans öppning. Han kisade sömnigt och försökte att se den
annars så lilarosa himlen. Men utanför grottan hade himlen antagit en gråsvart
siluett. Det mörka var omgivet av ett rödorange egendomligt sken.
Efter
en stunds vila gick draken ut ur grottan och såg sig omkring. Hans svarta fjäll
lyste i skenet av blixtens framfart och blev silvergrå av ljuset. I fjärran såg
han ett ljussken som vittnade om strid. Intresserat sträckte han på halsen för
att se bättre. Med sin genomträngande blick såg han en kvinna med rött hår och
en äldre herre som slogs med drawks. Var det här ögonblicket som han hade
väntat på? funderade han upphetsat. Hans farfar hade innan han avlidit mödosamt
viskat fram de märkliga orden:
- En
dag ska Ni utföra stora ting och tillsammans med en kvinna och man som är
magiker. Ni kommer då att rädda flera riken!
Borstek hade sedan den dagen
funderat och begrundat de orden. Långsamt sträckte han ut sina vingar och
gjorde sig redo att lyfta. Det var dags för honom att anta farfars märkliga ord
om framtiden. Han fällde en tår innan han lämnade sin herre som fortfarande sov
i grottan........................© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar