Det här är karaktären Sten Långe han är en av huvudfigurerna i boken En
mans ägodel del I
Han kommer också att även finnas med i bok nummer II skriver på just nu
Han ingår liksom Thormund i kungens här och är en aktad riddare. Han möter
Johanna första gången när hon är mycket ung men de följs åt genom åren.
Ett utdrag ur boken
Hon hörde en harkling bakom sig och tittade upp. Där stod Sten
Långe och såg roat på henne.
- Ni är allas blickar i kväll Johanna Stenbock hälsade
han glatt! Inte visste jag när vi först möttes som unga att du skulle utvecklas
till en sådan älskvärd kvinna. Han såg lustfyllt ner på hennes kropp. Han
mindes hur det hade känts att ta på varje del av hennes kropp. Han flämtade
till då han mindes hur hon hade sett ut. Han mindes hennes doft då han hade
kysst kroppen. Men hon var en annans mans hustru. Men lite kärlek kunde han ju
bjuda henne på. Han hade också sett hennes man med byxorna nedhasade
tillsammans med nykomlingen i hovet. Thormund förnekade sig aldrig, tänkte Sten
bittert. Allt kvinnfolk skulle han lägra. Både i strid och ifred tänkte han
irriterat. Faktum var att Thormund var en riktig horbock, tyckte Sten
irriterat. Själv behandlade han sina kvinnor med ömhet och glädje. Ryktesvägen
hade han hört att Thormund slog Johanna. Att hon vissa tider inte kunde visa
sig för folk. Nåväl han visste också för han hade spioner överallt. Det måste
man ha för att kunna ta sig upp vid hovet, tänkte han trött. Han skulle fråga
Johanna rent ut om hon ville ha honom. Hennes svar skulle vara
avgörande för hur han senare skulle verka. Han tittade ömt på henne och sa:
- Johanna titta på mig! Johanna tittade blygt upp på
honom men hon log inte. Johanna såg ut som om hon skulle gå på begravning. Vad
hade hänt med henne? frågade han sig. Nyss hade Johanna varit så ung och glad
men nu såg hon ut att ha åldrats tio år och hennes mun var bara ett streck.
- Johanna återtog han igen. Jag vet hur du har det.
Johanna stelnade till och skämdes plötsligt för det fick inte komma ut. Högt sa
hon:
- Min make är mycket snäll. Det är bara ont förtal sa hon
och satte hakan i vädret. Han log ett vemodigt leende emot henne och sa:
- Du behöver inte skämmas inför mig. Jag vet vad du får utstå.
Johanna ilsknade till. Hur skulle han någonsin förstå vad hon fick och hade
fått utstå?
Högt sa hon:
- Du kan aldrig ana vad jag får utstå. Med en häftig
rörelse vände hon sig bort ifrån honom.
- Jo jag vet sa Sten emot hennes ryggtavla. Hans förra
hustru och jag talades vid. Han drog på det han hade att säga. Men så beslutade
han sig för att vara ärlig.
- Hans förra hustru berättade för mig .....................© Peter Knagerthttp://www.bokus.com/bok/9789175691961/en-mans-agodel/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar