Translate

fredag 6 november 2015

Kärleksmötet mellan adelsflickan Johanna och riddaren 1100 talet

Johannas första möte med Thormund Stenbock i folkmun kallad Dräparen

"- Sätt igång och ta hand om mina sår!  sa han med barsk och kort ton. Thormund gestikulerade med sina händer i stora cirklar framför sin kropp. Han visste att hon var kunnig inom läkekonsten för det hade han i alla fall hört. Nu skulle hon få komma upp till bevis.
   - Se så stå inte där! Sätt igång! sa han bryskt och otåligt. Det var något med Thormund som gav henne rysningar längs ryggraden. Trots att hon var intresserad av honom var den första tanken att han var farlig. Någonstans inifrån henne sa en liten röst att: Tag dig i akt med denne mannen!
   - Jag ska bara hämta mitt knyte sa hon underdånigt och pilade iväg. Hennes hjärta slog oroligt och kroppen blev spänd.
   Då hon var tillbaka hade Thormund tagit av sig sin mantel. Plötsligt vrängde han även av sig sin tunika. Johanna stirrade hänfört på hans stora bringa. Hon såg hans platta mage och musklerna som spelade på bröstet och  överarmen. Hon drog häftigt in andan och svalde. Han var vacker, tyckte hon. Thormund tittade roat på henne. Han såg hur hon reagerade på hans kropp. Trots att hon var oskuld såg han hennes lust.  
      Högt sa han medan han tittade på henne som en katt som sakta leker med sitt byte.
   - Var det som ni hade förväntat er? tillade han retsamt. Johanna slog hastigt ned blicken och Thormund förstod att hans bröst och armar hade behagat henne. Han log nöjt och tog hennes hand. Thormund satte sig självsäkert på en stor sten. Johanna var en oskuld och snart var hon hans. Lusten retade inom honom och i en snabb rörelse hade han tagit henne i sin famn. Han drog med ena handen hennes ansikte bakåt och kysste henne brutalt som för att visa att hon var hans ägodel. Han kysste henne mer krävande än Sten hade gjort. Thormund höll henne som i ett skruvstäd så hon kom heller ingen vart. Med den andra handen smekte han hennes ena bröst. Han kände att hennes kropp svarade hans hand. Det var som om deras kroppar själva talade till varandra. Deras blod sjöd i kropparna men ändå i en ljuv musik tillsammans.

   Thormund släppte henne hastigt och knuffade bort henne ifrån sig. Sedan reste han sig skyndsamt ifrån stenen. Thormund måste sansa sig för han ville att hon skulle vara oskuld på bröllopsnatten. Johanna kom sakta tillbaka ifrån dimman som blockerat hennes ögon. Hela hennes kropp hade på ett oanständigt sätt svarat Thormund. Hon ryckte till och kände sig opassande fastän de bara hade kyssts. Thormund hade rört vid henne inte bara kroppsligt sett utan även själsligt. Hon var glad över att han skulle bli hennes make. I hennes tidiga barnaår hade hon tyckt att kyssar verkade vara något äckligt. Men hon hade uppskattat Stens kyssar som varit försiktiga och kärleksfulla.  Och Johanna kunde ännu känna Thormunds heta kyssar på sina läppar. Det bultade märkligt i hennes underliv precis som den gången då Sten hade rört henne. Kanske skulle deras äktenskap bli lyckligt?
   Hon hade hört så mycket hemskt om Thormund att han var ond och skoningslös. Hur han våldförde sig på kvinnor och var en tyrann på slagfältet. Alla visste om att han var kungens bästa riddare. Denne mytomspunne riddare skulle bli hennes man. Han som i folkmun kallades för Dräparen.
   Därför hade Johanna först blivit tyst då modern hade sagt:
   - Du kan skatta dig lycklig över att få bli hans brud. Han är rik som ett troll och alla kvinnor vill ha honom. Vi kommer dessutom att alla bli rikligen belönade avslutade hon. Johannas mor var klädd i en dyrbar klänning och på armarna hängde stora amulettringar. På hennes ena finger trånade en vacker vigselring. Hanna var inte fager och inte var hon snäll heller, ansåg Johanna. Men fadern såg tydligt något hos modern som han tyckte om, suckade hon.  Johanna undrade i sitt stilla sinne hur mycket Thormund hade fått betala för henne. Johanna kom raskt tillbaka till verkligheten av Thormunds barska röst.
   - Se så vad väntar du på? Gör rent mina sår kvinna! sade han ilsket. Thormund pekade irriterat på sina strimmiga sår som gick över bröstkorgen och uppemot axlarna. Hans svarta ögon såg spefullt på henne men hade ett inslag av ondska. Han satte sig åter ner på stenen. Hennes hjärta slog oregelbundet och hon kände sig plötsligt liten till kropp och själ..................................©  Peter Knagert




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar