"- Sätt igång och ta hand om mina sår! sa han med barsk och kort ton. Thormund gestikulerade med sina händer i stora cirklar framför sin kropp. Han visste att hon var kunnig inom läkekonsten för det hade han i alla fall hört. Nu skulle hon få komma upp till bevis.
- Se så stå inte där! Sätt igång! sa han
bryskt och otåligt. Det var något med Thormund som gav henne rysningar längs
ryggraden. Trots att hon var intresserad av honom var den första tanken att han
var farlig. Någonstans inifrån henne sa en liten röst att: Tag dig i akt med
denne mannen!
- Jag ska bara hämta mitt knyte sa hon
underdånigt och pilade iväg. Hennes hjärta slog oroligt och kroppen blev spänd.
Då hon var tillbaka hade Thormund tagit av
sig sin mantel. Plötsligt vrängde han även av sig sin tunika. Johanna stirrade
hänfört på hans stora bringa. Hon såg hans platta mage och musklerna som
spelade på bröstet och överarmen. Hon
drog häftigt in andan och svalde. Han var vacker, tyckte hon. Thormund tittade
roat på henne. Han såg hur hon reagerade på hans kropp. Trots att hon var
oskuld såg han hennes lust.
Högt sa han medan han tittade på henne
som en katt som sakta leker med sitt byte.
- Var det som ni hade förväntat er? tillade
han retsamt. Johanna slog hastigt ned blicken och Thormund förstod att hans
bröst och armar hade behagat henne. Han log nöjt och tog hennes hand. Thormund
satte sig självsäkert på en stor sten. Johanna var en oskuld och snart var hon
hans. Lusten retade inom honom och i en snabb rörelse hade han tagit henne i
sin famn. Han drog med ena handen hennes ansikte bakåt och kysste henne brutalt
som för att visa att hon var hans ägodel. Han kysste henne mer krävande än Sten
hade gjort. Thormund höll henne som i ett skruvstäd så hon kom heller ingen
vart. Med den andra handen smekte han hennes ena bröst. Han kände att hennes
kropp svarade hans hand. Det var som om deras kroppar själva talade till
varandra. Deras blod sjöd i kropparna men ändå i en ljuv musik tillsammans.
Thormund släppte henne hastigt och knuffade
bort henne ifrån sig. Sedan reste han sig skyndsamt ifrån stenen. Thormund
måste sansa sig för han ville att hon skulle vara oskuld på bröllopsnatten.
Johanna kom sakta tillbaka ifrån dimman som blockerat hennes ögon. Hela hennes
kropp hade på ett oanständigt sätt svarat Thormund. Hon ryckte till och kände
sig opassande fastän de bara hade kyssts. Thormund hade rört vid henne inte
bara kroppsligt sett utan även själsligt. Hon var glad över att han skulle bli
hennes make. I hennes tidiga barnaår hade hon tyckt att kyssar verkade vara något
äckligt. Men hon hade uppskattat Stens kyssar som varit försiktiga och
kärleksfulla. Och Johanna kunde ännu
känna Thormunds heta kyssar på sina läppar. Det bultade märkligt i hennes
underliv precis som den gången då Sten hade rört henne. Kanske skulle deras
äktenskap bli lyckligt?
Hon hade hört så mycket hemskt om Thormund
att han var ond och skoningslös. Hur han våldförde sig på kvinnor och var en
tyrann på slagfältet. Alla visste om att han var kungens bästa riddare. Denne
mytomspunne riddare skulle bli hennes man. Han som i folkmun kallades för
Dräparen.
Därför hade Johanna först blivit tyst då
modern hade sagt:
- Du kan skatta dig lycklig över att få bli
hans brud. Han är rik som ett troll och alla kvinnor vill ha honom. Vi kommer
dessutom att alla bli rikligen belönade avslutade hon. Johannas mor var klädd i
en dyrbar klänning och på armarna hängde stora amulettringar. På hennes ena
finger trånade en vacker vigselring. Hanna var inte fager och inte var hon
snäll heller, ansåg Johanna. Men fadern såg tydligt något hos modern som han
tyckte om, suckade hon. Johanna undrade
i sitt stilla sinne hur mycket Thormund hade fått betala för henne. Johanna kom
raskt tillbaka till verkligheten av Thormunds barska röst.
- Se så vad väntar du på? Gör rent mina sår
kvinna! sade han ilsket. Thormund pekade irriterat på sina strimmiga sår som
gick över bröstkorgen och uppemot axlarna. Hans svarta ögon såg spefullt på
henne men hade ett inslag av ondska. Han satte sig åter ner på stenen. Hennes
hjärta slog oregelbundet och hon kände sig plötsligt liten till kropp och själ.................................. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar