Scenen när Alfrida möter den gamle och vise Gobatar handlar ju faktiskt om att vi människor är skövlare av skogen och att vi inte vårdar moder jord som vi borde göra.
I mina ögon kan skogen vara romantisk men den kan också vara kuslig. Det är den också längre fram i Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen när Sienna Atterdag möter Dopthen.
Skogen kan också innebära en slags frigörelse av att vistas där vilket Abigail upptäckte i inledningen av boken med vampyrerna (som just nu ligger och vilar sig, ska ta tag i detta längre fram när böckerna om Viveka och Rikard etc. är klara).
Att klättra upp i ett träd beskriver också mentalt att man övervinner en rädsla och prövar något nytt.
Att smutsa ner sina kläder som Abigail gör är också en revolt emot hennes annars så prudentliga liv och inrutade tillvaro.
Skogen är väldigt viktig i två av mina böcker (böckerna ovan om Abigail och Alfrida) medan det i de andra böckerna inte är så viktigt.
I En mans ägodel är visserligen en stuga som fru Margareta bor i väldigt viktig för Johannas utveckling eftersom hon där lär sig allt om örter som var den tidens mediciner på 1100 talet.
Kuslighet kan man också anspela på om grenarna beskrivs som armar som tar efter karaktären eller om det susar kusligt i träden. Träd och buskar kan också dölja eventuella fiender som vill karaktären något ont. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar