Fantasyvarelsen Gobatar möter adelsfrun Alfrida i Trädens rike där hon ska bekämpa depressionen

Första gången som Alfrida möter Gobatar, en gammal vis gubbe som finns i Trädens rike. Hon befinner sig i Trädens rike för att bekämpa depressionen. Hon har sin far Johannes med sig. Han är en magiker liksom hon.

   - Far var är vi i Trädens rike? frågade Alfrida nyfiket.

   - Det här är staden Tornsrud förklarade Johannes. Det är en stad som ännu inte har drabbats av depressionen konstaterade han bistert.

   - Det är så vackert här sade Alfrida och log.

   - Ja det är vackert här bekräftade Johannes. Jag ska presentera er för Gobatar som bor därframme sade Johannes plötsligt. Hennes far pekade på ett egendomligt hus i trä som låg framför dem. Det var ett märkligt hus som var byggt i olika sektioner. Det var inte ett vackert hus men det såg ändå hemtrevligt ut funderade Alfrida. När de närmade sig huset kom en gammal man fram till dem. Hans ansiktston var grön, liksom hans armar och hals. Den gamle mannen hade långt vitt skägg som hängde ner till marken. Alfrida fnissade till för det såg ut som om han skulle trampa på sitt eget skägg.  Hans runda glasögon hade ramlat ner på näsan och därför syntes hans kraftiga svarta ögonbryn. Alfrida skrattade till inombords för hon tyckte att mannen såg ut som en gammal magister. Han bar en hög hatt på sitt huvud. Runt sin hals blänkte ett kraftigt halsband i guld. Hans ringprydda hand kramade mödosamt en krokig käpp. Johannes steg framemot mannen och hälsade hjärtligt på honom.

   - Käre käre gamle vän! Jag är så glad över att åter få träffa er! utropade hennes far.

   - Min käre vän! hälsade mannen med vördnad i sin röst. Alfrida blev berörd över de två männens hjärtliga återseende. De kramade varandras händer en lång stund. Men sedan blev Johannes plötsligt medveten om Alfrida som han för ett ögonblick hade glömt bort.

   - Det här är min dotter Alfrida sade Johannes stolt. Och det här är min gode vän Gobatar sade Johannes till Alfrida.

   - Välkommen Alfrida sade Gobatar och tog några mödosamma steg emot henne. Alfrida gick den gamle mannen till mötes och neg djupt inför honom.

   - Tack jag hälsar er sade Alfrida med skrovlig röst. Det var något speciellt med Gobatar kände Alfrida. Hon såg hur Gobatar granskade henne.

   - Jag visste inte att Ni hade en dotter ? sade han förvånat och såg på Johannes.

   - Jo det har jag men det har jag nog aldrig tidigare talat om sade Johannes generat. Gobatar nickade.

   - Men här kan vi inte stå sade Gobatar med barsk röst. Jag vill naturligtvis visa er dotter vad vi gör här i Trädens rike sade han. Johannes nickade.

   - Vi går iväg en stund mitt barn så ska jag berätta sade Gobatar och tog hennes hand. Sakta gick de ut i  hans trädgård. Där växte uråldriga träd och frodiga buskar. I träden satt det flera fåglar och sjöng vackert. I buskarna satt det röda fjärilar och sög nektar. Gobatar ledde henne till utkanten av sin trädgård. .................................................................©  Peter Knagert