I mina tankar kring detta bör jag fundera på vad är det egentligen som bör skildras när man ska berätta om en människa som ligger ner och inte kan komma upp och egentligen inte vill det heller? Det är en fråga jag kommer att ta med mig och som jag måste ha ett svar på innan boken blir klar. Jag känner att det är något som måste mogna fram och som jag inte kan stressa ner på papperet.
Förutom Everest själv så påverkar naturligtvis också hans närmaste och andra människor som finns i hans närhet honom. Utifrån hur de agerar så möter han deras närmande som han finner är mycket irriterande eftersom han inte önskar någon hjälp. Hur han agerar får också i sin tur hans familj att agera på ett speciellt kanske grymt sätt även om de naturligtvis gjorde det av kärlek. Ju mer jag skriver på boken märker jag att det här med sårade känslor och omhändertagande är inte något som är lätt, tvärtom. Det är med andra ord mycket att tänka på kring detta och det är väldigt intressant men svårt. Men jag hyser hopp om att det jag skriver varje dag ändå till slut kommer att bli en helhet och skildra det så riktigt som möjligt. Everest som karaktär kommer att bestämma väldigt mycket när det gäller i vilken riktning som romanen kommer att fortsätta. Jag kommer att känna in hans känslor, svagheter och den styrka som han ändå besitter, fastän han själv inte är medveten om just det.
Förutom det så hamnar han i en annan slags situation än han tidigare befann sig i och får helt börja om ifrån ruta ett. Men han har ändå tur eftersom hans familj står bakom honom på gott och ont. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar