Att skriva en bok- far och dotter - relation i vuxen ålder

Jag funderar på hur det egentligen är att vara anklagad för att vara en magiker och bli jagad av bödeln. Det är vad som hände min karaktär Johannes som är Alfridas far. Han fick utstå mycket i sitt liv och sorgen efter hans älskade hustru var naturligtvis stor. Dessutom fick han tidigt välja bort sina barn eftersom han inte ville dra ner dem också i smutsen. Innan han gav sig av till New York så var han närvarande när Hanna som var hans hustru dog på häxbålet. Med på avrättningen var också hans barn tillsammans med deras nya far som alltså var Hannas dåvarande make. Direkt efter häxbålet begav han sig skyndsamt på rymmen till New York undan bödeln. Han tog en stor risk då han överhuvudtaget närvarade vid häxbålet.

Långt senare tog han också en risk då han såg Alfrida på en marknad och han fick bita sig i tungan för att inte gå fram till henne och berätta vem han var. Alfrida och de andra barnen visste nämligen inte att han var deras far. Men han tog alltså den risken att ändå komma tillbaka för att återse sina barn och hade tur att få se Alfrida på en marknad. Just det ögonblicket samlade han i sitt hjärta sedan den dagen.

Det var inte förrän Alfrida blivit vuxen och hennes styvfar dött som han visade sig för henne. Hon kom till New York då hon färdades till havs. När Alfrida fick se den främmande mannen kände hon på sig att det kunde vara hennes far eftersom hon ändå hade haft en märklig tanke om att mannen som uppfostrat dem inte var släkt med hennes familj.

När det gäller Johannes är mina funderingar. Kan man verkligen ta igen ett helt liv under en begränsad tidsperiod långt senare när barnet har blivit stort? Mitt spontana svar är: Nej det går inte. Men både Alfrida och Johannes umgås verkligen som far och dotter i den andra delen av boken och lär känna varandra så gott som det går. Deras gemenskap är verkligen rörande och fin tycker jag. ©  Peter Knagert

Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna

Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen