Därför tecknar jag och så skriver jag. Då känner jag mig hel på något vis, kan inte förklara det bättre.
Ta till exempel Johannes i fantasyboken Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen. Han har i hela sitt liv hållit sig undan sin flicka eftersom bödeln är ute efter honom. Han har alltså flytt till New York och där lever han ett tillbakadraget liv, tills han inte kan låta bli att återigen träffa sin dotter. Han återupptar alltså kontakten med sin dotter och det är också han som får Alfrida att anamma sina magiska krafter. I början av boken skildrar jag deras trevande samtal där de närmar sig varandra som far och dotter samtidigt som han lär henne allt han kan om magi. Han lär henne att frammana en völva, han lär henne att använda en drawk (ett slags vapen). Det är också han som visar henne ingången till Trädens rike via Yggdrasil. Han är en eldmagiker, hon är en eldmagiker, luftmagiker och har också en särskild sköld runt omkring sig som är unik. Hon kan med sin sköld skydda sig själv och även andra, vilket hon får utforska i boken. Johannes och Alfrida möts alltså i de magiska rikena men de ses naturligtvis också i Gävle där Alfrida lever ett högst normalt liv med man och barn. © Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar