Legohjonen Ragna och Karl samt fogden Beijer- riddarroman om 1100 talet

När världen är väldigt liten och man inte har så mycket, hur känns det då? Det har jag försökt att skildra när det gäller legohjonen Ragna och Karl. De är utsatta för slag och prygel och okvädningsord varje dag, i från morgon till kväll. De lever i ständig fruktan, främst när det gäller fogden Beijer men också deras husbonde Thormund Stenbock, i folkmun kallad Dräparen och kungens närmaste man.

De äger ingenting, de kan inte göra sina röster hörda, de kan därmed inte påverka något eftersom de varken har en röst eller pengar. Det enda som de har är varandra och de ligger tätt tillsammans inne i det trånga utrymmet som ska kallas för deras hem. Naturligtvis får de inte någon färsk mat och de får väldigt lite att äta överhuvudtaget. Där längst ner på skalan lever de, ensamma och rädda.

Hur kan man resa sig då ifrån en sådan tillvaro? Ragna och Karl försöker och om de lyckas får ni läsa om i boken. "En mans ägodel" ©  Peter Knagert