Lusitanohästar- boktips roman om Portugal och Porto

I min roman
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna

finns Portugal med som hon och Järle Elfstrand besöker. Både han och hans bror Leonard är intresserade av Lusitanohästar

bild:www.stallbabbel.wordpress.com
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
utdrag ifrån min bok

Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna.

I Portugal i Porto spirar Alfrida och Leonards kärlek. De utforskar förutom varandra också platsen där de befinner sig.

------------------------------

En dag var Leonard, Järle och Alfrida på en färgsprakande marknad där det fanns allt ifrån levande hönor, kalkoner och fisk. Den låg vid järnvägsstationen, åt den stora kyrkan till. De besökte  vänthallen på järnvägsstationen som låg bredvid den stora kyrkan. Den liknade en katedral och det fanns kakelplattor som var blåskimrande. Det var typiskt för Portugal. Dessa kakelplattor fanns också på flera andra ställen i landet. De tog en tur på floden och tittade på de vackra broarna Luis I och Dona Maria-bron. De besökte också en gård med portvin och vandrade runt där. Det fanns portvinsgrottor där i Vila Nova de Gaia och de fick smaka på några av deras berömda portviner.

    Naturen var orörd där med olivträd, ecalyptus, mandelträd, korkträd och pinjeträd. De tittade också på Porto Cahtedral som var belägen i den historiska delen av staden och var en av stadens vackraste platser. Katedralen var ursprungligen romersk och byggd på 1200-talet men hade byggts till på 1700-talet. När de hade varit där några dagar beslöt de sig för att åka hem igen. En kväll var de åter i palatset och vilade ut.   

   Leonard och Alfrida träffades varje dag. De gick hand i hand bland vinodlingarna. De kysstes i äppleträdens skuggor. De var heta av begär till varandra. Men när den första förälskelsen lagt sig blev det slentrian i förhållandet. Leonard ville inte höra talas om Alfridas äventyr till havs. Och Alfrida hade tröttnat på hur han ständigt talade om lusitanohästar och fastigheter. Leonard var lika hetsig som hon till sinnet. De blev ofta ovänner och surade på varsitt håll. I början hade de återförenats av sin köttsliga lusta. Men ju längre tiden gick förstod Alfrida att det inte var nog för henne. Hon ville ha en man att diskutera handel, varor, väder livet till havs med. En man som såg henne som affärskvinna och inte som ett smycke han ville visa upp. Hon ville att hennes man skulle känna längtan till havet som hon gjorde. Alfrida ville dela denna ljuvliga känsla med en likasinnad man. Hon orkade heller inte med alla gräl med Leonard. En dag hade hon bestämt sig. Det var inte Leonard hon ville ha. Det hade bara varit en flyktig förälskelse. De skiljdes åt som vänner och strax därpå syntes en ny dam i Leonards sällskap.

Kapitel 22   Bergens sagolika utseende i Porto

Järle skrittade fram på hästen utanför palatset och varje gång han närmade sig Alfrida slog hennes hjärta dubbelslag. Han var så stilig, tyckte hon. Det hade även andra kvinnor upptäckt runt omkring dem. De fnittrade och deras blickar följde girigt Järle när han red på hästen. Alfrida såg hans manliga gestalt och det drog ihop sig i underlivet och hennes bröst blev styva. Järle var allt hon ville ha. Men han skulle gifta sig med Valentine. Men nej hon ville inte mista honom. Det var med henne han skulle vara. De kunde älska hett på nätterna och färdas med skeppet längs olika kuster med olika varor om dagarna. Det skulle bli ett bra liv, tänkte Alfrida. Hon försökte alltmer vara nära honom genom att förstrött stryka hans hand över matbordet©  Peter Knagert (text)