Att låta karaktärerna utvecklas personligt det är viktigt tycker jag. Jag
vill att de ska växa under tiden på något sätt. 
- Antingen att de kommer på att
     de har gjort fel, 
 - Att de ångrar sig,
 -  Att de gör på ett annat
     sätt i framtiden,
 -  Aller erkänner att de har
     gjort fel,
 -  Att de känner att de har
     blivit starkare,
 -  Att de tror mer på sig
     själva,
 - Att de ser på en sak på ett
     annat sätt
 - Att de får en aha-upplevelse
 - En som inte är empatisk att den
     personen åtminstone tar det till sig
 - En svag person som blir starkare
 - En inåtvänd person som blir
     friare och mer uttrycksfull
 
Jag kan ge
flera exempel på det:
- Jag börjar med Alfrida i
     "Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska
     krafterna". Hon är uppfostrad med stränga regler och hennes styvfar
     förbjuder henne att utöva sina magiska krafter. Dessutom har hon också sin
     mor som dog på häxbålet och Alfrida vill naturligtvis inte gå samma öde
     till mötes. Men ifrån den bakgrunden går hon ändå ett steg längre, bit för
     bit. Hon övervinner sin egen rädsla så småningom och mycket hjälp får hon
     ifrån sin biologiska far som också han är magiker. Tillsammans utforskar
     de magins värld. 
 - Vi har Johanna i boken "En
     mans ägodel" som var en hunsad och slagen kvinna i den boken. Hon var
     visserligen oerhört stark som klarade av den misshandeln men hon hade inte
     kraften att slå sig fri och visste inte hur hon skulle göra. I bok nummer
     2 anammar hon sin egen styrka och slår sig fri ifrån dåtidens bojor på
     flera sätt. Hon visar framfötterna också på ett annat sätt men framför allt
     börjar hon då att tro på sig själv och sin egen makt. Om ordet empowerment
     hade funnits på den tiden så förstår ni vad jag menar. 
 - Den boken jag skriver nu om
     Rikard där han är en typisk karaktär i början av boken men under tiden man
     läser romanen så förstår man att han har utvecklats oerhört mycket. Man
     förstår också varför han var som han var i början av boken för det finns
     ju alltid en bakgrund som påverkar karaktären att vara på ett särskilt
     sätt. Rikard träffar också Viveka som liksom han själv är oerhört tuff och
     målinriktad. Det är intressant att följa dem och deras viljor i
     kärleksromanen om 2000 talet. Den första delen av boken utspelar sig i
     Italien och sedan återvänder de till New York. Även Viveka kommer att
     förändras och ändra uppfattning om olika saker framförallt om Rikard. Hon
     kommer att se honom i ett nytt ljus. 
 - En person som också har
     förändrats är Sienna Atterdag som när hon kommer in i handlingen i boken
     "Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen" befinner
     sig i skogen med en otäck varelse efter sig. Hon är ett nervöst vrak när
     Alfrida finner henne och det trots att Sienna faktiskt också är en
     magiker. Men Sienna kunde inte nå sina magiska krafter på grund av det som
     hade hänt henne. Sienna och Alfridas vänskap börjar där och då och det
     blir ett innerligt förhållande dem emellan. De kallar sig själva för
     systrar. 
 - En annan person är Johannes som
     är Alfridas far. Ifrån att ha levt ensam i alla år i New York så har han
     plötsligt kontakt med sin biologiska dotter. Den kontakten skänker honom
     mycket glädje men också sorg eftersom hans älskade dog på häxbålet (som
     var Alfridas mor). Han får lära sig att umgås med sin dotter och visa hur
     mycket han älskar henne och tvärtom. Det är väldigt svårt för dem båda att
     börja om ifrån noll för att ta igen alla de försvunna åren. Boken handlar
     mycket om deras gripande far och dotter relation. 
 - Järle Elfstrand förändras
     oerhört mycket i boken "Alfridas längtan till havet: och de
     inneboende magiska krafterna". Ifrån att ha varit en ungkarl som hade
     många kvinnor efter sig blir han plötsligt en make och far. Han gör en
     lång resa när han byter ut sitt tidigare liv emot det nya. Han möter också
     för första gången i sitt liv sin själsfrände som är Alfrida. De delar både
     vardag och skepp tillsammans. 
 
©  Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar