Att låta karaktärerna utvecklas personligt det är viktigt tycker jag. Jag
vill att de ska växa under tiden på något sätt.
- Antingen att de kommer på att
de har gjort fel,
- Att de ångrar sig,
- Att de gör på ett annat
sätt i framtiden,
- Aller erkänner att de har
gjort fel,
- Att de känner att de har
blivit starkare,
- Att de tror mer på sig
själva,
- Att de ser på en sak på ett
annat sätt
- Att de får en aha-upplevelse
- En som inte är empatisk att den
personen åtminstone tar det till sig
- En svag person som blir starkare
- En inåtvänd person som blir
friare och mer uttrycksfull
Jag kan ge
flera exempel på det:
- Jag börjar med Alfrida i
"Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska
krafterna". Hon är uppfostrad med stränga regler och hennes styvfar
förbjuder henne att utöva sina magiska krafter. Dessutom har hon också sin
mor som dog på häxbålet och Alfrida vill naturligtvis inte gå samma öde
till mötes. Men ifrån den bakgrunden går hon ändå ett steg längre, bit för
bit. Hon övervinner sin egen rädsla så småningom och mycket hjälp får hon
ifrån sin biologiska far som också han är magiker. Tillsammans utforskar
de magins värld.
- Vi har Johanna i boken "En
mans ägodel" som var en hunsad och slagen kvinna i den boken. Hon var
visserligen oerhört stark som klarade av den misshandeln men hon hade inte
kraften att slå sig fri och visste inte hur hon skulle göra. I bok nummer
2 anammar hon sin egen styrka och slår sig fri ifrån dåtidens bojor på
flera sätt. Hon visar framfötterna också på ett annat sätt men framför allt
börjar hon då att tro på sig själv och sin egen makt. Om ordet empowerment
hade funnits på den tiden så förstår ni vad jag menar.
- Den boken jag skriver nu om
Rikard där han är en typisk karaktär i början av boken men under tiden man
läser romanen så förstår man att han har utvecklats oerhört mycket. Man
förstår också varför han var som han var i början av boken för det finns
ju alltid en bakgrund som påverkar karaktären att vara på ett särskilt
sätt. Rikard träffar också Viveka som liksom han själv är oerhört tuff och
målinriktad. Det är intressant att följa dem och deras viljor i
kärleksromanen om 2000 talet. Den första delen av boken utspelar sig i
Italien och sedan återvänder de till New York. Även Viveka kommer att
förändras och ändra uppfattning om olika saker framförallt om Rikard. Hon
kommer att se honom i ett nytt ljus.
- En person som också har
förändrats är Sienna Atterdag som när hon kommer in i handlingen i boken
"Jakten på fem riken: Alfridas kamp emot depressionen" befinner
sig i skogen med en otäck varelse efter sig. Hon är ett nervöst vrak när
Alfrida finner henne och det trots att Sienna faktiskt också är en
magiker. Men Sienna kunde inte nå sina magiska krafter på grund av det som
hade hänt henne. Sienna och Alfridas vänskap börjar där och då och det
blir ett innerligt förhållande dem emellan. De kallar sig själva för
systrar.
- En annan person är Johannes som
är Alfridas far. Ifrån att ha levt ensam i alla år i New York så har han
plötsligt kontakt med sin biologiska dotter. Den kontakten skänker honom
mycket glädje men också sorg eftersom hans älskade dog på häxbålet (som
var Alfridas mor). Han får lära sig att umgås med sin dotter och visa hur
mycket han älskar henne och tvärtom. Det är väldigt svårt för dem båda att
börja om ifrån noll för att ta igen alla de försvunna åren. Boken handlar
mycket om deras gripande far och dotter relation.
- Järle Elfstrand förändras
oerhört mycket i boken "Alfridas längtan till havet: och de
inneboende magiska krafterna". Ifrån att ha varit en ungkarl som hade
många kvinnor efter sig blir han plötsligt en make och far. Han gör en
lång resa när han byter ut sitt tidigare liv emot det nya. Han möter också
för första gången i sitt liv sin själsfrände som är Alfrida. De delar både
vardag och skepp tillsammans.
© Peter Knagert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar