Det är ett positivt ord som jag nu väver in i berättelsen om Everest och Irland. Everest är ganska deppad när vi kommer in i handlingen av naturliga skäl men han får nya infallsvinkar av en viss person och världen ter sig plötsligt bättre längre in i boken och han får möta kärleken för första gången i sitt liv, i alla fall på det sättet.
Han är ganska slarvig, burdus och klumpig på något vis. Han är konflikträdd men när det behövs är han stark och slåss gärna. Han är väldigt förtjust i whisky och att sitta på en pub. Han är världsberömd när vi kommer in i handlingen och van vid kändisljuset liksom sina bröder som också är framgångsrika. Han är snäll. Han älskar sina bröder och sina systrar fastän endast John är hans riktiga bror och de andra är halvsyskon så känner de ändå en stor gemenskap emellan sig. Han avgudar sin mamma Klara och sin pappa Fabbe. Än så länge har jag inte tecknat varken sig John eller Fabbe men det kommer, jag vet ändå hur de ser ut i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar