Nattens riddare

Det här är karaktären Sten Långe han är en av huvudfigurerna i boken En mans ägodel del I
Han kommer också att även finnas med i bok nummer II skriver på just nu

Han ingår liksom Thormund i kungens här och är en aktad riddare. Han möter Johanna första gången när hon är mycket ung men de följs åt genom åren.

Ett utdrag ur boken

   Hon hörde en harkling bakom sig och tittade upp. Där stod Sten Långe och såg roat på henne.

   - Ni är allas blickar i kväll Johanna Stenbock hälsade han glatt! Inte visste jag när vi först möttes som unga att du skulle utvecklas till en sådan älskvärd kvinna. Han såg lustfyllt ner på hennes kropp. Han mindes hur det hade känts att ta på varje del av hennes kropp. Han flämtade till då han mindes hur hon hade sett ut. Han mindes hennes doft då han hade kysst kroppen. Men hon var en annans mans hustru. Men lite kärlek kunde han ju bjuda henne på. Han hade också sett hennes man med byxorna nedhasade tillsammans med nykomlingen i hovet. Thormund förnekade sig aldrig, tänkte Sten bittert. Allt kvinnfolk skulle han lägra. Både i strid och ifred tänkte han irriterat. Faktum var att Thormund var en riktig horbock, tyckte Sten irriterat. Själv behandlade han sina kvinnor med ömhet och glädje. Ryktesvägen hade han hört att Thormund slog Johanna. Att hon vissa tider inte kunde visa sig för folk. Nåväl han visste också för han hade spioner överallt. Det måste man ha för att kunna ta sig upp vid hovet, tänkte han trött. Han skulle fråga Johanna rent ut om hon ville ha honom.  Hennes svar skulle vara avgörande för hur han senare skulle verka. Han tittade ömt på henne och sa:

   - Johanna titta på mig! Johanna tittade blygt upp på honom men hon log inte. Johanna såg ut som om hon skulle gå på begravning. Vad hade hänt med henne? frågade han sig. Nyss hade Johanna varit så ung och glad men nu såg hon ut att ha åldrats tio år och hennes mun var bara ett streck.

   - Johanna återtog han igen. Jag vet hur du har det. Johanna stelnade till och skämdes plötsligt för det fick inte komma ut. Högt sa hon:

   - Min make är mycket snäll. Det är bara ont förtal sa hon och satte hakan i vädret. Han log ett vemodigt leende emot henne och sa:

  - Du behöver inte skämmas inför mig. Jag vet vad du får utstå. Johanna ilsknade till. Hur skulle han någonsin förstå vad hon fick och hade fått utstå?

    Högt sa hon:

   - Du kan aldrig ana vad jag får utstå. Med en häftig rörelse vände hon  sig bort ifrån honom.

   - Jo jag vet sa Sten emot hennes ryggtavla. Hans förra hustru och jag talades vid. Han drog på det han hade att säga. Men så beslutade han sig för att vara ärlig.

   - Hans förra hustru berättade för mig om hur han våldförde sig på henne i sängen och i övrigt. Själv tror jag att hon dog för att han slog ihjäl henne. Johanna flämtade till. Hon hade också haft samma tankar som Sten.©  Peter Knagert