ur boken
Alfridas längtan till havet: och de inneboende magiska krafterna
"Alfrida installerade sig på sitt gamla pigrum tillsammans med två andra flickor. Hon mindes hur sträng husmamsellen hade varit.
Klockan fem nästa morgon blev hon bryskt väckt av henne. Alfrida fick veta att hon skulle se till brasan i stora salongen. Husmamsellen gestikulerade hetsigt med händerna och hon sa:
- Det blir smör och bröd på förmiddagen, då lillemiddag serveras. Ni arbetar till klockan nio på kvällen tillade hon. Ni tjänar 130 kr på ett år och det ingår kläder, mat och husrum i er tjänst sa hon.
Alfrida kom snabbt in i sina göromål för hon mindes hur det var förr i huset. Hon noterade att det mesta var sig likt. Alfrida tänkte på hur vackert det var i salongen. Innanför salongen var det en hall där det var två stolar och ett bord placerat vid väggen. I den yttre hallen tog butlern emot gäster. Där stod också en klädhängare och en vacker matta låg på furugolvet. I salongen hängde det vackra tavlor med rävar och harar. Familjen hade ett jaktintresse, det mindes hon. På den andra väggen hängde förfäder till familjen Garbergs. Alfrida öppnade dörren till salongen och hon gick in utan att titta sig för. Herrn i huset sov förstås i sin säng så det var bara att gå in, tänkte hon. Skymningsljuset föll in bredvid de tunga gardinerna där de vita luftiga hängde emellan. På åkern utanför dröjde sig ett tunt dislager kvar sedan natten. Hon knäböjde vid spisen. Hon rörde i brasan och lade på nya vedträn. I salongen var det vackert upplyst av alla fotogenlampor. Tunga gröna gardiner hängde lodrätt ner emot golvet. Fönstren var stora och vackra. En braskamin var central i rummet och det strömmade värme ifrån den och värmde upp salongen. På spiselhällen stod flera släktfoton. I rummet fanns också soffor i ena delen av rummet och i den andra delen fanns ett skrivbord. I huset förutom Albrekt och personalen fanns också hans mor men hon var sängliggande och vistades på andra våningen.
Vid skrivbordet framme vid fönstret satt den unge mannen i huset. Han följde intresserat hennes rörelser. I handen höll han ett glas med brännvin. Det var hans andra glas denna morgon. Han såg bort emot brasan. Denna kvinna hade fylliga kurvor. Klänningen smet åt runt hennes bakdel. Han följde hennes rörelser när hon rörde i brasan och hela hennes kropp böljade fram och åter. Han undrade vad denna vackra kvinna gjorde i hans salong. Hon hade en alldaglig klänning i hans ögon men hon hade ändå inte en pigklänning. Han reste sig upp, hans nyfikenhet var väckt. Unge herr Albrekt Garberg slickade sig omkring sin mun och han var snabbt framme och tog henne om baken och pressade fram.
- Vad underbar Ni verkar fröken? Jag har inte haft nöjet att träffa er förut , sa han insmickrande. Medan Alfrida reste sig upp gled hans händer upp till hennes bröst. Han stönade till och han kände hur pigan vred sig ur hans grepp. När Alfrida hade kommit ur hans grepp sa hon nervöst:
- Jag kom igår eftermiddag min herre.
- Det gläder mig att Ni ska arbeta här, vi ska säkert komma överens. Han lät sin tunga svepa ut och in över sina läppar och hans ögon var vattniga och svullna. Hans ögon fortsatte att stirra på hennes vackra klänning i blått med silverränder nedtill. Vad var detta för kvinna? Hon var mycket vacker, tänkte han vidare. Alfrida hade rött hår som lockade sig nerför ryggen. Men när hon arbetade var det uppsatt i en sedesam knut i nacken. Hennes hårknut hade lösts upp och håret böljade ut över ryggen. Albrekt drog efter andan............................© Peter Knagerthttp://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9789175698878
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar