Så här ser Hultanerna ut i boken Jakten på fem riken: Alfridas
kamp emot depressionen!
I boken beskriver jag dem så här
" Johannes ruskade av sig sina farhågor och
fortsatte att berätta för Alfrida om hultanerna.
- De äger magiska krafter som de får ifrån
sina invigningsriter och blir därmed bergsvägarnas beskyddare, härskare över
väderleken och skyarnas hemligheter förklarade han. De yngre får lära sig av de
äldre allehanda färdigheter. Hultanen
får tre saker som han ska bära med sig: ett björkbetsel, en liten yxa och en
trollbok. Hultanen blir sedan en trollkarl,
fortsatte Johannes sin berättelse.
En hultan kan med sin drake också stiga upp
bland molnen, berättade Johannes uppspelt. När hultanen inte rider på draken lever djuret
i sjöarna. På vintern tar hultanen fram sin lilla yxa och hugger sönder isen. Och
när draken dyker upp ur vaken sätter hultanen björkbetslet i drakens mun. Sedan
flyger hultanen med sin drake hem till sitt bo.
- Så en hultan äger alltså magiska krafter
? påstod Alfrida förbryllat och drog sin huva över huvudet. Det hade plötsligt
blivit kallt tyckte Alfrida som frös. Det var en märklig historia som hennes
far nyss hade berättat.
- Ja det är sant, svarade Johannes stilla
och flätade ihop sina händer.
- Men var tror Ni att hultanen håller er
syster fången? undrade Alfrida andlöst.
- Jag kan inte säga exakt var min syster
befinner sig men jag känner hennes närhet och jag kan se omgivningen runt
Karin. I den synen jag fick sist, såg
jag en hultan som höll henne fången. Min
syster sitter i en bur berättade Johannes med sorgsen röst. Han stannade
plötsligt till och satte sig på huk.
- Det mörknar snart och vi måste vara
utvilade tills i morgon sade han till slut. Johannes trollade fram en filt med
hjälp av sin kristallstav. Han drog filten tätare omkring sig och gäspade. Han
lade sig ned på marken.
- Far jag vet inget om er sade hon andlöst
och slog ut med händerna i förtvivlan. Hon ville inte sova utan tala med sin
far i timmar!
- Det är ingen fara min dotter för vi kommer
att berätta om våra liv för varandra sade han ömt. Sedan tittade han
intresserat på henne och frågade: Vad
vill Ni veta? Hans bruna ögon såg forskande på henne.
- Allt! sade Alfrida och bredde ut sina
händer framför sig. Hon gav också sin kristallstav order om att ge henne en
filt. Hon satte sig sedan på sin filt.
- Ha sakta i backarna min flicka sade
Johannes och skrattade hjärtligt. En sak i taget vet Ni väl att det heter? inte
sant? Alfrida skrattade också hon åt sin iver att få veta.
- Jag har alltid varit vetgirig förklarade
Alfrida och Johannes nickade.
Alfrida tittade på två svanar som simmade i
sjön. Johannes följde hennes blick.
- Ja svanar är varandra trogna hela livet
sade Johannes trevande. Han gjorde en konstpaus och fortsatte sedan : Om jag
och er mor hade varit svanar då hade vi varit tillsammans livet ut sade han med
sorgsen röst. Alfrida nickade. Men det blev inte så eftersom vi är magiker
stönade Johannes fram. Men tyvärr får
ingen vara en magiker, i alla fall inte i vårt land sade Johannes med bitterhet
i rösten. Han kände sin sorg då han tänkte på Hannas häxbål för länge sedan.
- Nej och det är fruktansvärt svarade
Alfrida i samförstånd. Men far tror Ni att mina barn kommer att få utföra magi
i frihet? undrade hon.
- Nja det dröjer nog några hundratals år
innan det är accepterat sade Johannes. Sov min dotter sade han ömt och reste
sig halvvägs upp och kramade om henne.
- Sov gott far sade Alfrida och drog filten
tätare omkring sig. Hon lade sig ner.
Inom Alfrida snurrade
många frågor. Skulle de hitta Johannes syster Karin? Hennes far hade berättat
att de först skulle bege sig till Trädens rike eftersom det var dit som Karin
hade åkt i jakten på skogens hjärta. Hon kände att ett stort äventyr väntade på
henne men Alfrida kände också"
------------------------------
Kapitel 8
Hultanernas rike
Nästa dag flög de vidare och landade i ett
annat rike. Långt därnere såg de bruna varelser och svarta drakar i utkanten av dalen. De landade
på ett stort berg. Därifrån hade de god
utsikt över Hultanernas rike. Alfrida såg hur de spetsiga husen stretade uppför
bergets södra sida. De flesta byggnader var stenhus som hade svarta tak. Men
hon såg också ett och annat trähus. Alfrida såg stadens huvudgata där hus och
köpmansbodar trängdes tillsammans. Gränderna runt om huvudgatan tycktes så
smala att endast en hultan i taget kunde gå där. Alfrida tittade på de översta
husen som majestätiskt slingrade sig uppför berget och tycktes nudda himlen.
Huvudgatan och dess sidogator tycktes vara överbefolkade av hultaner, tänkte
Alfrida. Närmast dem på den norra sidan fanns enbart stora slätter. Men längre
bort skymtade Alfrida en skog.
Draken drog sig på trötta ben in i grottan
en bit därifrån. Han sträckte vällustigt ut sig och spann av välbehag. Ute
regnade det som vanligt och han var glad över att få ligga inne i grottan hos
sin ägare. Han rörde stelt på sin svans och drog sina vingar tätare om
drakkroppen. Draken var relativt ung men i hans hårda liv hade kroppen fått ta
emot mycket stryk i de strider han deltagit i. Han gjorde en grimas och nosade
försiktigt på sitt ena ben. Den krigsskada han ådragit sig i striden för ett år
sedan gjorde fortfarande ont. Han blinkade förstrött och lät blicken svepa runt
i grottan. I ena hörnet låg hans herre. Draken fnyste och ett rökmoln steg upp
ur hans näsborrar. Hultanen trodde att det var han som fostrade och ägde
draken. Men Borstek visste att det var tvärtom. Nåväl Borstek skulle vila någon
dag eftersom det verkade att vara stiltje i kriget med topanerna. Vaksamt
spejade han ut genom grottans öppning. Han kisade sömnigt och försökte att se
den annars så lilarosa himlen. Men utanför grottan hade himlen antagit en
gråsvart siluett. Det mörka var omgivet av ett rödorange egendomligt sken.
Efter en stunds vila gick draken ut ur
grottan och såg sig omkring. Hans svarta fjäll lyste i skenet av blixtens
framfart och blev silvergrå av ljuset. I fjärran såg han ett ljussken som
vittnade om strid. Intresserat sträckte han på halsen för att se bättre. Med
sin genomträngande blick såg han en kvinna med rött hår och en äldre herre som
slogs med drawks. Var det här ögonblicket som han hade väntat på? funderade han
upphetsat. Hans farfar hade innan han avlidit mödosamt viskat fram de märkliga
orden:
- En dag ska Ni utföra stora ting och
tillsammans med en kvinna och man som är magiker. Ni kommer då att rädd flera
riken!
Borstek hade sedan den dagen funderat och
begrundat de orden. Långsamt sträckte han ut sina vingar och gjorde sig redo
att lyfta. Det var dags för honom att anta farfars märkliga ord om framtiden.
Han fällde en tår innan han lämnade sin herre som fortfarande sov i grottan.
- När ska vi anfalla? frågade Alfrida i
viskande ton. Stora svarta drittor flög majestätiskt omkring över dalen.
Alfrida ryste över bilden hon såg. Inom sig anade hon skrik och död.
Öronbedövande ljud ifrån åskan hördes som blandade sig med blixtrarnas fräsande ljud. Himlen tycktes ha öppnat sig och
regnet forsade ned över dem.
- Vi använder oss av en völva, sade Johannes
med ett illmarigt leende och drog sin slängkappa tätare omkring sig. Han fällde
också upp sin huva.
-----------------------------------------------------------------
- Använd
din egen drawk Alfrida!
- Men far jag vet inte hur den fungerar
protesterade Alfrida.
- Ni lär er snart sade Johannes
uppmuntrande. Alfrida såg hur en hultan närmade sig Johannes och skrek till.
- Far akta er! ropade
hon förtvivlat. Johannes vände sig om och ställde sig bredbent. Ett blått
ljussken lyste runt om hans drawk. Avvaktande höll han sin drawk framför sig.
Hultanen hade också stannat och avvaktade med sammanbitna tänder. Alfrida
tyckte att hultanen var vedervärdig och hon visste att hultanerna också var
farliga. De var mäktigare än topanerna eftersom de även ägde magiska krafter.
Häpet såg Alfrida att hultanen också hade en drawk i sin hand. Johannes
attackerade med ett väsande hultanen. Johannes drawk nuddade vid hultanen och
fienden skrek till i vanmakt men sekunden efter hade hultanen svarat med samma
mynt. Johannes skrek till och en vild................. ©
Peter Knagert
Här är också en bild på Alfrida såsom jag ser henne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar